Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872 / 305 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXIX. Lars Johansson Lucidor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett fosterländskt Bildergalleri.

XXIX.

Lars Johansson Lucidor.

Förste borgaren: Han, som skrifver så
muntra visor, ser så dyster ut ... Hur är sådant
möjligt?

Andre borgaren: Åh, sådant händer, käre
vän. Jag har sett honom på samma dag
skrifva lustiga verser i form af en pokal och
sorgeqväden i skapnad af en grafsten. Må
tro, han skrifver lika bra på sju språk! Han
har ett qvickt hufvud, ska’ ni veta.

Oscar Wijkander: Lucidor, historiskt skådespel, 4:de akten, 13:de scenen.


Lasse Lucidor den olycklige.

I svenska sångens pantheon blickar mot oss en bild,
hitintills insvept i romantiska sägners dimma: Lars
Johansson, Lucidor den olycklige, som han af sig sjelf
kallades. Alla veta, att en af dessa sägner
förmäler, att skalden, den ofrälse ynglingen,
genom de olyckliga följderna af en kärlekshandel
med en adelig jungfru, Magdalena Sjöblad, bragts
till en förtviflan, som han genom ett oroligt
och oregelbundet lefnadssätt sökte döfva; tusende
tårar hafva sköna ögon fällt vid läsningen af
denna berättelse; den har gifvit upphof till
romaner och skådespel; den har – hvad mera
är – ingått som en trosartikel i vår
litteraturhistoria.

Nåväl! Vi äro nog djerfva att söka rubba denna
berättelse i dess egenskap af trosartikel. Högt upp
på Stockholms Rådhus’ vind, bland takstensbitar,
spindelväfvar och dam-moln, ha nyligen hittats
nycklarne till den tvåhundraåra hemlighet, som
omslutit skalden Lucidors härkomst och död, vi mena
åtskilliga Kämners- samt Rådstufvurättens protokoller
för åren 1669, 1670 och 1674.

Genom på senare åren
framletade officiela handlingar, dels ur Albo häradskistas
dombok för 1664–70, dels ur Göta Hofrätts arkivariekontor,
har det oemotsägligt bevisats, att den student Lasse
Johansson, hvilken förförde välborne herr Olof Sjöblads till
Grimmatorp dotter, Magdalena, och med henne fått en dotter
samt för detta, enligt den tidens föreställningssätt, helst då
det begåtts af en ofrälse, svåra brott af Kongl. Maj:t den
11 April 1668 dömdes till två års landsförvisning, varit en
Humerus, son af kyrkoherden i Lekaryd Johan Humerus. [1]

Men i en af de ofvan förmälta, i dessa dagar på Stockholms
Rådhus’ vind återfunna officiela rättegångshandlingarne
(Kämnersrättens protokoll för år 1669, fol. 548–60, rörande
ransakningen om Lucidors poem "Gilliare-kval") förklaras Lars
Johansson, kallad Lucidor, vara "en student född här i staden
(d. v. s. i Stockholm), hans fader kapten Johan Erichsson och
hans morfader Amiralen salig Lars Mattsson (d. v. s. den med
namnet Strusshjelm adlade), hvilken honom uppfödt".

Huru har nu berättelsen, att dessa båda studenter Lars
Johansson, hvilkas åtskilnad är tydlig, varit en och samme
person, uppkommit? Samtliga tryckta uppgifter mynna ut,
i citationerna här vid lag, i Palmskiöldiana, den å Upsala
bibliotek förvarade storartade samlingen af anteckningar af
sekreteraren i Riksarkivet Elias Palmskiöld (född 1667, död
1719). Vid närmare efterforskning – på anhållan af förf:n
till denna uppsats godhetsfullt verkställd
af hr bibliotekarien Styffe – i Palmskiöldiana
har den grund, hvarpå berättelsen om skalden
Lucidors romantiska kärleksäfventyr skulle
hvila, befunnits vara endast följande anteckning,
gjord efter berättelsen om Lars Johanssons
(Humerus) och Magdalena Sjöblads äfventyr med
ty åtföljande kungliga resolution: "Lärer wist
warit wår nampnkunnige Svenske Poet Lucidor,
emedan major Prytz påminner sig, att Lucidor
äfwen vid denne tijd hafft een labyrinth för
sin amour skull."

Detta lösa förmodande i Palmskiöldiana – hvilken
samling dessutom i mer än ett fall är med hänsyn till
uppgifternas pålitlighet vissa tvifvel underkastad –
har under tidernas lopp gjorts till ett faktum af
Lidén, Gezelius, Swederus, Hammarsköld, P. Wieselgren,
Hanselli med flera. Detta exempel på att skapa en
litteraturhistoria genom att, den ene författaren
efter den andre, blindt "jurare verba
magistri" torde, dess värre, ej stå enstaka!

Att blott af skalden Lucidors suckar till "Bellinde", till
"Castalinna", till "Margaris, sin själs behag, sitt andra jag"
draga den slutsats, att de varit ämnade till Magdalena Sjöblad,
vore det samma som att, t. ex., tro Stagnelii "Amanda" hafva
funnits till i verkligheten.

Om Lars Johansson Lucidors födelseår sväfvar man i
ovisshet; troligen infaller det omkring 1640. Traditionen
har sagt honom varit son på sidolinien till än fältherren Carl
Gustaf Wrangel, än amiralen Strusshjelm.[2] Det är nu
bevisadt – se ofvan! – att ingendera uppgiften är rätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>