Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXIX. Lars Johansson Lucidor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När seen Natten öfverhölgt
Målnekappan, Månen, fölgdt
Utaf Stiernor, skijner,
Qwellier Morpheus drömmar migh
At Jagh fåfängh-glad sijr digh
Som mäd Sorgen tijner.
Segelsteen och Jernet haer
Wexel-kiärlek som them draer
At de sammas giärna,
Så draer du ock Hierta mit
At det rättas effter dit,
Min Magnet ock Stierna!
Än sålunda:
Kom, kiäre Broder, kom
Ok lät oss denne Dagh
Dricka friskt i detta Lagh,
Uthi Lust ok Behagh
Drifwa bårt Hierte-Gnagh,
Sa, lät Glasen gå rundom:
Hvadh hielper at man daglig låter, gråter:
Bårt Pust, kom Lust, med Must
Af Öhl ok Wijn, et Swijn
Som är i Dagh i Lagh med oss ogijn.
Och än:
Kroppen ryys ock Hiertat skiälfwer
När iag tänker therupå
Ropandes till Bergen, hwälfwer
Öfver mig och lät mig få
Hastig Enda, Ty jag weet
Ingen Nåd och Säkerheet,
Ah! hwar skal iag usle blifwa?
När Gud will mig öfvergifwa!
Han skref på svenska, engelska, holländska,
tyska, franska, italienska, latin – hvilket man
åstundade. Önskade man så, gaf han sina gratulatser
eller sorgeqväden, genom radernas förkortning eller
förlängning, utseendet af pokaler, grafvårdar,
timglas o. s. v. I sitt yttre förhållande till
verlden tyckes han blifvit, såsom en hans samtida
och vän, skalden Samuel Columbus, kallar honom,
"en svensk Diogenes" [1].
Han lärer – enligt Celsius
d. y. – om somrarne bott längst ut på Norrmalm i ett
lusthus, der hela hans husgeråd bestod af en bok
papper och ett bläckhorn och hans säng ofta af en
halmkärfve. Sin bergning hade han väl hufvudsakligast
genom författandet af tillfällighetsskrifter. Han
lärer dock ej alltid skrifvit för betalning. I Celsii
d. y. anteckningar berättas följande drag: En gång
hände sig, att riksrådet grefve Tott, som i samma
dagar förlorat sin son, reste förbi. Lucidor passade
då på och stack in i hans vagn en grafskrift öfver
denne son, utan att vidare låta märka sig. Några Totts
vänner, som kände Lucidors handstil, berättade hvem
författaren var. Grefven sände då sin kammartjenare
med en hederlig gåfva till Lucidor, hvilken efter
mycket sökande anträffades, men gaf till svar, att
han icke skref för penningar. Sedan grefven mottagit
detta svar och tillika blifvit underrättad om Lucidors
sinnelag, lät han derefter en dag bjuda honom till sig
på middag. Efter måltidens slut bad grefven Lucidor
bära en vacker klädning, som han för hans räkning
låtit göra. Lucidor tog mot den, och
då han, fint utstyrd, kort derefter råkade sin vän
Columbus, yttrade denne sin förvåning öfver att
finna "den svenske Diogenes" så grann samt sade, att
allt folket undrade och gapade på honom. Förtretad,
gick då Lucidor hem, tog af sig de fina kläderna och
brände upp dem samt iklädde sig de gamla. Då han nästa
gång råkade Columbus och denne frågade efter den nya
klädningen, omtalade han hvad han gjort och tillade,
att han ej ville bära en drägt, som gjorde honom till
ett vidunder. Vanligen kallade han sig Lucidor, men
äfven andra signaturer begagnade han, såsom: Adelfino,
Asthold, Laurino, Theophilander m. fl. I två poemer,
daterade år 1674, kallade han sig Tanatophilander,
den döden efterlängtande, – samma år nådde hans
längtan målet: han föll i envig den 13 Augusti vid
5-tiden på morgonen.
Lucidors tragiska död är allmänt bekant, men
detaljerna dervid hafva berättats olika. Enligt den
allmännaste traditionen, har skalden en afton blifvit
nedstucken af en löjtnant Arvid Christian Storm;
Olof Celsius d. y. uppgifver mördaren varit en Samuel
Ernstedt. Äfven skådeplatsen för den blodiga händelsen
liar förlagts olika: än till "Munkens källare midt
för Myntet", än till den nyligen upphörda källaren
Dufvan, belägen i hörnet af Westerlånggatan och Stora
Gråmunkegränd, än till en nu mera för länge sedan
bortglömd källare vid namn Fimmerstången, hvilken
några velat förlägga till Malmskillnadsgatan, andra
till Kindstugatan. Sägnen har ock velat låta skalden
lefvat någon tid efter det dödande stinget och på
dödsbädden, under kropps- och själsqval, diktat
de om kristlig tro och ånger vittnande psalmer,
hvilka igenfinnas äfven i Nya Psalmboken, n:s 463,
465 och 467, och P. Wieselgren har med sin lifliga
fantasi tagit denna uppgift såsom en oomtvistelig
verklighet samt på grund deraf nämt Lucidor: "en
kristendomens Ragnar Lodbrok i samvetsqvalens ormgrop,
som dör leende sedan lifvets stunder äro lidna och
han smakat försoningens frid".
De funna rättegångshandlingarne sprida ljus öfver
Lucidors sista stunder och visa hvad sägnen om
dessa haft sant att förtälja eller gjort orätta
tillsatser. Vi meddela här nedan Stockholms
Kämnersrätts protokoller för den 13 och 15 Augusti
1674 (med moderniseradt stafningssätt samt ett och
annat oväsendtligt i sammandrag), hvilka äfven i och
för sig äro af högt värde såsom erbjudande en verklig
kulturbild.
"Vinskänken på Fimmelstången, Petter Grill, inkom
och angaf ett dråp, som en löjtnant, Storm benämd,
i dag kl. 5 uti hans hus på Kindstugatan på en annan,
Lars Johansson vid namn, skall begått hafva, och
sade Grill vidare, det han strax skadan skedde, har
detta såväl vakten veta låtit, på det banemannen måtte
blifva fasttagen, som ock sändt efter barberaren att
låta förbinda den andre, men som skadan var så stor,
att han strax derpå är död vorden, så har han, Grill,
ej mindre kunnat än sådant för Rätten notificera och
uppteckna.
Så förnam ock dessutom Rätten strax, att löjtnanten,
som skadan gjort hade, var allaredan fasttagen
och förd in på slottet; icke dessmindre lät Rätten
inkalla barberaregesällen Johan Ritter, hos mäster
Hans Schultz, som berättade, att när han kl. 5 i dag
fick bud efter sig af värden på Fimmelstången, låg
då Lars Johansson på en bänk upplagder, men kunde
intet tala, hade ej heller något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
