Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gåsevadholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan i början af fjortonde århundradet omtalas
Gåsevad i urkunder. Egendomen ägdes då
troligen af Piik-slägten, hvilken var
mycket rik och ansedd samt förde i sitt vapen
en silfverfärgad pilgrimsmussla i rödt
fält, ett tecken att stamfadern varit en
Jorsalafarare. Sedan det stora godset med
underlydande, under århundradenas lopp, gått
igenom i åtskilliga adliga slägters händer, öfvergick
det genom köp år 1754 till den bekante Niclas
Sahlgren, Jonas Alströmers vän och medhjelpare
vid upparbetandet af Sveriges handel och
industri. Han inredde Gåsevadholm till en
efter den tidens stil och smak värdig bostad åt
en af Ostindiska kompaniets furstar.
I sitt testamente förordnade Sahlgren, hvilken var
en af de första Wasa-kommendörerna, att Gåsevadholm,
i fall testators bröstarfvingar utan afkomma skulle
utslockna, skulle tillfalla, såsom lifstidspension, en kommendör af
Wasa-orden, efter ordens-kapitlets val. Som dock
Sahlgrens efterkommande stå i rik blomstring och
lemna hopp att ännu ytterligare skjuta skott på den
gamla familjestammen, torde det ej inträffa "i denne
kungens tid", att det kan blifva i ekonomiskt afseende
förmånligt att få hänga det gröna bandet om halsen.
Efter Sahlgren gick godset, hvilket tillika med
sätesgårdarne Koberg, Hede och Alfhem i Elfsborgs
län S. gjort till ett fideikommiss, genom arf till
hans yngsta dotter, gift med kanslirådet Claës
Alströmer. Denne sistnämde, en lärd och berest man,
en af Linnés lärjungar, bosatte sig på Gåsevadholm,
der han med framgång egnade sig åt gårdens förkofran,
hvarjemte han der anlade ett naturhistoriskt
museum samt i trädgården planterade sällsynta växter,
hvaraf ännu en och annan "rar" afkomling spirar upp
i parken och är föremål för botanistens sökande. Claës
Alströmer hvilar, jemte sin hustru och en ung qvinlig
slägting, i en vacker lund på Gåsevadholms ägor. På
hans enkla vård läses: "Han hade här utsett sin graf,
men älskade ingen runa. Må då minnet vara nog."
Efter Alströmers död, 1794, ärfdes Gåsevadholm
af Silfverschiöldska slägten. Den nu varande
disponenten öfver Gåsevadholm och arfvingen till hela
fideikommisset är kabinettskammarherren friherre
Carl Otto Silfverschiöld, hvilken är å stället
boende, sedan han år 1855 låtit, efter en ritning
af Edelsvärd, restaurera och med ett torn förse
hufvudbyggnaden.
Inga sådana minnen, som eljest bruka häfta vid
gamla adliga gods, minnen af brodertvister, af mord,
källarhvalf och bondpinor, höra till Gåsevadholms
historia – det i alla väl konditionerade adliga
slott nödvändiga "spökrummet" lärer dock äfven vid
Gåsevadholm vara till finnandes –; endast minnen
af fridens och arbetets idrotter tala här. Det
är väl ock dessa minnen, som hviskat till den nu
varande slottsherren, att den tillfredsställelse, man
erhåller af hoftjenst och militär-exercis, är ringa,
är försvinnande mot tillfredsställelsen att veta sig
med bördens och rikedomens pligt och med medborgarens
rätt gå i spetsen för allt godt och samhällsnyttigt
i en hel ort, att verka i Sahlgrens och Alströmers
anda.
S.
 |
Gåsevadholm i Halland. (Teckning af C. S. Hallbeck.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
