Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska bilder. LXXXVII. Herman Wrangel och Prost Knudsen. (Forts. och slut från föreg. häfte, sid. 323.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Historiska bilder.
LXXXVII.
Herman Wrangel och Prost Knudsen.
(Forts. och slut från föreg. häfte, sid. 323.)
Det samma kan man icke säga om den andra beskyllningen,
att Prost Knudsen skulle hafva bedt jungfru
Margareta följa sig i badstugan. Visserligen var
det en frukt af det obändiga lynnets uppbrusande under
inflytande af en all eftertanke qväfvande svartsjuka,
men beskyllningen innebar dock i och för sig en
förolämpning, som hvarken af det ena eller andra kan
ursäktas.
Vi anföra Prost Knudsens egen förklaring, "att han
(fältmarskalken) ock föregaf, det jag skulle hafva
bjudit förbemälte dam af H. Maj:ts fruntimmer med mig
till gäst i en badstuga i staden, dertill hafver han
lika god fog som till allt annat. Ty jag var aldrig i
H. Maj:ts fruntimmer [1] mer än en gång, och då var han
(fältmarskalken) der också sjelf, och för min person
aldrig i Sverige i badstuga. Och vet allt ärligt folk,
som förbemälte dam och hennes slägt och vänner känner,
att hon härutinnan är oskyldig, om jag än hade varit
så lättfärdig henne härom att anmoda; och håller
jag henne och samtlige H. Maj:ts fruntimmer långt
ärligare och mer diskreta, än att de skulle vilja,
vare sig af mig eller någon annan, upptaga en sådan
anmodan eller den bevilja, något som var honom sjelf
(fältmarskalken) bättre bekant, om han icke eljest
förutom sin mot mig begångna lourde (plumpa) aktion
än också velat bringa förbemälte dam i dåligt rykte
(blasmera). Dock att man nu må se, huruledes han nodum
in scirpo [2] sökt hafver, må jag härhos anföra,
hvaraf han detta hafver tagit".
"I Stockholm plägar understundom uppehålla sig en
adelsman, Kongl. Majt:s af Sverige ståthållare på
Åland, vid namn Stellan Mörner, hvilken såsom flera
af adel jag ofta besökte, han ock under tiden besökte
mig. Då jag nu en gång som oftare kom till hans hus,
fann jag der före mig efterskrefvne af H. Maj:ts
fruntimmer, fröken Margareta Stenbock, jungfru Kerstin
Mörner, jungfru Kerstin Bosdotter och jungfru Brita
Gyllenstjerna, Wrangels förra frus syster, hvilka
hos bemälte adelsmans fru, som var jungfru Kerstin
Mörners anförvandt, hade beställt sig en badstuga,
eftersom man i Stockholm ofta badar och har badstugor
i många hus." [3]
"När de nu gingo ned i badstugan, blef jag på stugan
hos Stellan Mörner, hans frände Gustaf Mörner och
andra, tills de kommo upp igen. Blefvo så både de,
jag och flera sammastädes om aftonen till måltids,
och efter måltiden åkte de med deras kaross till
slottet, men jag blef qvar på en halftimmes tid eller
längre. Red så till mitt qvarter. – Detta håller
jag före vara den badstuga, hvaruti han menar, att
jag skulle hafva bjudit oftabemälte dam till gäst,
efter som jag eljest aldrig uti något annat privat
hus var i hennes umgängelse. Och denna (umgängelse)
har jag dock hvarken anställt, eller fruntimren dit,
i en annan mans hus, till gäster bjudit, ej heller
med dem samtligen eller med någon enskilt badat."
Så lyder den danske agentens förklaring af saken, och
det finnes ingen anledning att tro honom framställa
den annorlunda, än den verkligen var. Också synes
meningen i Sverige hafva varit den, att fältmarskalken
begått en våldsamhet, som förtjente straff. Men
emedan Prost Knudsen sjelf ville hafva den betraktad
som en sak af enskilt natur, så lät rådet förblifva
dervid. "Oss hafver tyckt bäst vara" – skrifver Per
Baner till pfaltzgrefven – "att låta det så blifva,
tills vi Hans Kongl. Majt:s vilja och befallning
derom förnimma, efter som vi ock H. K. M. derom
allaredan tillskrifvit hafva. Och såsom denna sak
för många orsakers skull är skadelig och skall i
hög grad väcka Hans Maj:ts vrede, så är ock den
skymf, som den jungfrun och nästan hela fruntimret
derigenom vederfarits, icke den ringaste, hvilket Hans
K. M. icke mindre än något annat skall misshaga och
noga efterfrågandes och misshagandes varder." – Axel
Oxenstjerna uttalade i sitt svar på rådets skrifvelse,
"att han väl hade önskat, så för fältmarskalkens
skuld, som för andra vidlöftigheter, det en sådan
handling hade blifvit tillbakas", men tillstyrkte,
så vida icke något ytterligare tillkomme, att saken
skulle stå fältmarskalken och agenten emellan,
såsom en enskilt sak, hvilken icke rörde staten. Han
förklarade för öfrigt sin belåtenhet med rådets
åtgöranden; "det var alltsammans väl och visligen
gjordt".
Äfven Herman Wrangel sjelf synes hafva dragit öronen
åt sig, när första hettan lagt sig. Han skref till flera af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
