Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vestkustens fordna nyckel. Birger Schöldström. - Vårbäcken. Reinhold Winter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dö än gifva sig. Men emellertid nalkades hjelp i
yttersta nöden. Den bekante tappre öfversten Georg
Bogislaus Staël von Holstein hade i all tysthet natten
till den 24 Juli låtit på Hisingssidan uppkasta ett
batteri, hvarifrån i dagningen fyra kanoner började
sända glödande morgonhelsningar till den från det
hållet obetäckta danska flottan, och detta med den
verkan, att den samma, ytterligare påskyndad af elden
från fästningen, måste med stor förlust draga sig
utom skotthåll.
Sex veckor härefter blef Lillie upphöjd i friherrligt
stånd samt följande året befordrad till öfverste. Hans
friherrebref, bestående af sex pergamentsblad samt
med det Lillieska vapnet afmåladt i bjerta färger,
förvaras nu mera bland de historiska samlingarne i
Göteborgs museum, äfvensom de tacksägelsebref, han
för sitt tappra försvar erhöll från drottning Ulrika
Eleonora samt hennes gemål, då varande arfprinsen af
Hessen.
Minnet af Elfsborgs belägring och tappra motstånd
lefver ännu hos befolkningen vid vestkusten, och ännu
kan man der få höra yttras: «de danske plocka inga svenska
lilier«, ett ordstäf, som anses syfta på Johan Lillies
uthållighet och mod.
Nya Elfsborgs fästning såsom försvarsplats är nu mera
blott ett minne.
Till badorten och förfriskningsstället Nya Elfsborg
färdas nu Göteborgs invånare, för att andas frisk
hafsluft efter dagens äflan och arbete. Så var det
ock en vacker sommarafton i fjor, då den som skrifver
dessa rader besökte före detta fästningen, 153 år på
dagen från den dag då Johan Lillie här vid kulornas
musik stod med tänd lunta och nöp till fingrarne
på dem som grepo efter vestkustens nyckel. Nu
ljödo här Offenbachska toner, glada och lifliga
grupper sutto i cigarrmoln vid sin punsch och sitt
seltersvatten; men midt ibland dem stod det gamla
fyrkantiga tornet med fem och tjugu Tordenskioldska
kulor i sitt bistra anlete och såg «dagens flygtiga
löjen dansa i sidensko öfver kämpens graf«.
Birger Schöldström.
 |
Tornet på Nya Elfsborg. (Teckning af C. S. Hallbeck.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
