Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Läran om arternas härledning. I. - Nikobar-öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
så är detta äfven fallet med de organismer, hvilka
lefde på ytan af de olika jordhvarfven, ty emellan
de tidigare och de senare, de lägre och högre
organismerna råder det innerligaste sammanhang. Så
likna t. ex. djuren från en period de i den följande
perioden lefvande, hvilka ännu befinna sig i
ungdomstillstånd, så att de senare kunna betraktas
såsom den vidare utvecklingen af de förra och att
man hos de från ungdomstillståndet sig småningom
utvecklande djuren kan sluta till beskaffenheten af
tidigare existerande och utdöda djur. I allmänhet
råder mellan lägre och högre organismer af samma led
det märkvärdiga förhållande, att den högre organismen
i sin utvecklingshistoria på visst sätt upprepar
den lägres, men dock slutligen ställer sig, om ock
blott ett steg, framom densamma. Paleontologien,
läran om den fossila urverlden, som lär oss känna
de i förstenadt tillstånd bevarade lemniDgarna
och aftrycken af utdöda djur och växter i de
olika jordlagren, bekräftar de angifna sätten för
organismens utveckling. Ty de funna försteningarna
tillhöra till gestalt och byggnad sådana
För öfrigt visar äfven jordlagrens undersökning att
icke vid någon tid andra krafter hafva inverkat
på jordskorpans ombildning, än de som ännu äro i
verksamhet. Det behöfs alldeles icke några gåtfulla
revolutioner och skapelseåtgärder till förklaring af
de förändringar, som tills nu försiggått på jordytan
med marken, växterna, djuren och menniskorna, enär
alldeles liknande tilldragelser ännu i dag försiggå
under våra ögon. Höjningar och sänkningar af jordytan
ega fortfarande rum, fördelningen af vatten och land
på jordytan befinner sig ännu i oafbruten vexling,
land och haf strida alltjemt om herraväldet.
I betraktande af de fynd vetenskapen gjort i
jordskorpan, fynd, hvilka såsom handgripliga fakta
kasta sanningens ljus Öfver tilldragelserna i naturen
på grund af de gjorda iakttagelserna öfver försvunna
och ännu existerande organismer, framställer sig
nu såsom oomkullstötlig åsigt rörande uppkomsten af
jordlagren och de derpå en gång existerande och ännu
existerande organismer följande skapelseteori:
Det inre af en hydda på Nikobar-öarna.
(Tillhör art. å sid. 18.)
djur och växter, hvilka antingen äro de nu lefvande
organismernas förfäder, eller ock utdöda sidolinier,
som hafva förgrenat sig från en gemensam stam med de
nu lefvande organismerna. Denna lära bekräftar vidare
att, så länge varelser existerat på jorden, har ett
beständigt tilltagande af den organiska bildningens
fullkomlighet egt rum; alltsedan lifvet begynte på
jordytan hafva alla organismer, i det hela som i
enskildheter, fullkomnat sig och utbildats till något
högre. Ju djupare man stiger ned i jordlagren, hvari
lemningarna af utdöda djur och växter ligga begrafda,
ju äldre dessa således äro, desto enformigare,
enklare och ofullkomligare äro deras former. Och
liksom med växterna och djuren förhåller det sig äfven
med menniskan, som med det Ökade djupet i jordskorpan
småningom tilltager i djur-(ap-)likhet. Naturen har
således i sin gång städse begynt med bildningen af
de enklaste organismerna och småningom fullkomnat dem.
Alla organismer, som lefvat och ännu lefva på
jorden, härstamma från en enda eller åtminstone
från högst enkla urformer (monader, celler),
hvilka uppstått föräldralösa och genom sjelfdaning
ur oorganiska ämnen och derefter under naturlig
långsam ombildning utvecklat sig inom ofantliga
geologiska tidsperioder. Såsom mekaniska orsaker till
organismernas fortgående formförändring (naturligtvis
städse med tillhjelp af det vigtigaste momentet,
nemligen ärftligheten) äro att anse: den yttre
verldens beständiga förändring i sina oorganiska och
organiska förhållanden (atmosferiska förändringar
genom värme, vatten, kolsyra etc.), lämpandet efter
lefnadssätt, behof, vanor och öfning, men framför allt
den naturliga utvecklingen i striden för tillvaron
samt parningen.
Denna naturliga eller mekaniska skapelselära har
be-nämts des cendens teorien eller härstamningsläran,
och nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
