Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grenna och Brahehus. G. C. Witt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klimat och jordmån har äro särdeles tjenliga
för fruktträds plantering, så att till och
med valnöts- och mullbärsträd trifvas och bära
mogna frukter. Grenna rödpäron och Grenna körsbär
(bigaråer, klarbär och svarta körsbär) äro mycket
berömda och gifva en ej obetydlig inkomst åt stadens
invånare. Ett af rödpäronträden förtjenar verkligen
att särskildt omnämnas. Trädet, som egdes af en numera
afliden rådman, hade en ovanligt tjock, kort stam,
och en stor yfvig krona med grenar af ansenliga
dimensioner. En vacker dag för Öfver tjugo år sedan
hade rådmannen några vänner samlade hos sig. Man åt
och drack under det gamla päronträdet, och hade rätt
trefligt. Emellertid började det blåsa, och trädets
grenar svajade för vinden. Just när sällskapet,
efter lyckligen intagen välplägnad, begifvit sig på
hemvägen, hördes ett starkt brakande från den park man
nyss lemnat, och vid närmare efterseende befanns det
stora päronträdets stam hafva remnat i tre särskilda
delar, hvilka nu, fasthängande
och vidsträckt utsigt. Den är ej sublim eller
storartad såsom Utsigterna från de schweiziska
alperna, men den är pittoresk, behaglig,
idyllisk. Nedanför fötterna ser man i fågelperspektiv
den lilla staden, och derifrån till Vetterns strand
odlade och besådda fält, indelade i en mängd
rektangulära tegar af olika färger: mörkare och
ljusare grönt, gullgult, grått, varierande allt efter
årstiden och de olika sädesslag eller foderväxter,
man utsått. Vid stranden ser man den lilla med
sin granitkaj och sitt fyrtorn prydliga hamnen, i
hvilken de fartyg, som besöka staden, och båtarna
från Visingsö hafva ett godt skydd mot storm och
sjögång. Vidare ser man Vettern, denna märkvärdiga sjö
med sitt djupa, kalla, genomskinliga vatten, ständigt
ombytlig, än spegelblänk och klar, så att hvarje träd
och hus på stranden, hvarje moln på himlen afspeglas
deruti, än perlemorglänsande eller silfverglimmande
och vid solnedgången flammande i guld och purpur, än
på somliga ställen blåhvit, så slät som en finhyflad
planka, på andra
Brahehus.
(Teckning af C. SJHallbecJc.)
vid roten, lågo som radier omkring sitt centrum
utbredda på marken. Men trädet lefde dock och lefver
ännu. Mossa har vuxit öfver stammens särskilda delar,
de på marken liggande grenarna hafva rotfäst sig och
utslagit nya skott, som skjutit uppåt och nu utvecklat
sig till långa, tjocka grenar, hvilka under loppet af
flere år burit rikligt med frukt. År 1873, då Grenna
hade en af de rikaste rödpäron-skördar i mannaminne,
bar detta träd fem tunnor päron, hvarje tunna räknad
till sextiotre kannor. Priset på röd-päronen var då
tjugofem till trettio kronor per tunna.
Berget, som sträcker sig långt norr och söder om
Grenna, är invid staden mycket brant och bildar på
sina ställen lodräta ättestupor. Åtskilliga trappor
vid stadens södra ända, och en brant körväg vid den
norra, leda upp på detsamma. Uppkommen på bergets
första afsats och tagande plats i linie med torgets
norra sida, bar man derifrån en ovanligt vacker
mörkblå, krusad af vågor, än åter] upprörd,
vredgad, vild, rytande, kastande sina hvitskummande
böljor öfver hamnarmen. Visingsö synes i hela
sin utsträckning, med kyrkor, slottsruin, byar
och fält. Bortom ön framstår Vetterns vestra del
och Vestergötland, hvarifrån man i klart väder
ser framskymta den lilla staden Hjo, belägen i
en trakt, som för sin bördighet blifvit kallad
»Guldkroken». Vänder man sig mot norr, ser man odlade
fält, små bebyggda landtgårdar, bergsryggar, en
vacker ekskog, i hvilken herrgården Vretaholm ligger
så undangömd, att man ej ser byggningen förrän man
kommer intill gårdsplanen; längre bort, högt uppe på
en bergsklint, trehundra fot öfver Vetterns yta, den
pittoreska ruinen af Brahehus, fordom ett praktfullt
så kalladt jagtslott, uppbygdt af Pehr Brahe den
yngre, indraget till kronan genom reduktionen år
1685 och förstördt genom vådeld år 1708; längst i
norr utskjuter Omberg mot Vettern och begränsar en del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
