Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bild från Leipzigs äldre och nyaste tid - "De skeppsbrutna". Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Märkvärdigt är, att trots judarnas ständiga
samfärdsel med Leipzig man härstädes icke finner
någon »Judegata» som i andra, äfven mindre städer,
och att det således icke varit dem tillåtet här hafva
några fasta bostäder. Deras stadiga
uppehållsplats under messtiden var Bruhl. Judarnas
förkärlek för denna plats, der deras förfäder redan
för mer än ett halft årtusende tillbaka gjorde
affärer, hafva de samdrägtigt bevarat allt intill
denna dag.
or den vän vi följa till hans i hamnen liggande
vackra fartyg hafva vi naturligtvis de hjertligaste
önskningar, att han i striden mot nyckfulla vindar
och ett upp-rördt haf måtte gå segrande och
lycklig förbi skär, och
Mången i kraftens och helsans dagar bortseglande
vän kommer icke åter, ty ofta händer att hafvet,
det nyckfulla och vredgade, låter vågorna kasta det
framilande skeppet mot kustens farliga klippor.
De skeppsbrutna.
(Efter en oljemålning af fru Bmimann-Jerichati.)
bränningar fram till sitt mål och lika lyckligt vända
till hemmet åter.
Intresset för resans lyckliga fullbordan blir så
mycket större, som det på böljan gungande skeppet
kanske inom sig gömmer vackra prof af landets rika
skörd af jorden, de skatter man hemtat ur bergen,
den rikedom yxan bringat ur skogen, eller hvad
annat landets konst och industri, intelligens och
företagsamhetsanda alstrat och för hvilket allt man
önskar att den återvändande seglaren måtte hemföra
guld samt hvad man eljest saknar och önskar från
andra länder till lifvets nytta och förljufvande.
Tyvärr är det oss icke gifvet, att alltid få hvad
vi önska,
En scen af denna art se vi i fru Baumann-Jerichaus
tafla: »De skeppsbrutna», af hvilken vi här ofvan
meddelat en afbildning.
De härdade strandborna varsna i öppna sjön ett
nödstäldt fartyg. En döf knall väcker ytterligare
deras uppmärksamhet under den rådande stormens
tjut. Ett förfärligt brak och ett genomträngande
skri från de ombord varande öfverröstas af de
oroliga element erna. Intet ljud mer från de
förolyckade. Endast stormens ilar föra det sorgliga
budskapet derom, att det upprörda hafvet vunnit
segern samt kanske redan i sitt kalla djup bäddat de
hemilande sjömännens för tidiga graf, icke unnande
dem nå det efterlängtade hemmets lugna hamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
