Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Också en konstnär. Fr- - Öknarnas folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
en konstxiäx*.
) h ruls, rödbrusig som en ros, Och beständigt »fin
i smaken», Var en sådan virtuos, Att man knappt har
skådat maken.
Till ett lysande geni
Var han danad af naturen,
Och att skrifva poesi
Tyckte han sig klippt och skuren.
Men af idel distraktion
Tog hans flygt en bakvänd kosa.
Utan rim och all reson
Skref han både vers och prosa.
- För sin dundrande musik Var han känd i hela trakten;
Men hans sång var bara skrik, Och så höll han aldrig
takten.
Dock som lycklig dilettant Gick han vanligtvis och
gällde: Lergök blåste han charmant, Så det gnisslade
och skrällde.
När vid glasens muntra klang Bacchi gossar börja’
surra, Lät han höra sin talang Att med basen ropa
hurra.
Ändtligen som stor artist Ville han för verlden pråla,
Och han grep sig an till sist Och begynte taflor måla.
Vackra voro hans försök; Men han vann ej mycken ära,
Ty när han med penseln strök, Var det rödfärg eller
tjära.
Han var räknad, stackars man, Ibland fattiga
konstnärer. För sin otur hade han Bara trassliga
affärer.
På hans grift man säga bör: Han ej kunnat hvad han
velat. Mången utmärkt amatör Har, som han, sitt
mål förfelat.
gamla ryktbara folkslag, som vi känna under namnen
assyrier, hebreer, fenicier och karthagenienser hafva
under tidernas lopp försvunnit och lemnat rum för
eller uppgått uti den arabiska folkstammen.
Araberna bebo icke allenast- den stora arabiska
halfön; de utgöra äfven en stor del af befolkningen i
Egypten,-Nubien, Berberiet och Sahara samt utbreda sig
till och med i Persien ända till Hindustan. Öfverallt
medföra de sina säregna lefnads-vanor och sin
religion; öfverallt lefva de skilda i en stor mängd
stammar, af hvilka hvar och en har sitt vissa, från
de andra strängt afsöndrade område.
I sin helhet sönderfaller den arabiska befolkningen
i två klasser: bofasta och nomader. Men äfven dessa
senare, hvilka kallas beduiner, och som bo i tält
och strof va omkring med sina hjordar, hålla sig
inom bestämda, dem tillhörande områden, så att till
och med uti öknen finnas gränser och gränsrösen,
som icke få kränkas.
Beduinen ser med förakt på de bofaste och anser sitt
fria lif såsom det enda, som är menniskan värdigt. -
Den äkta, oförderfvade ökensonen är en krigisk herde,
i viss mån urtypen för den arabiska racen. Hans
fria lif har på ett beundransvärdt sätt skärpt hans
sinnen. Mödor och törst fördrager han flera dagar
utan afbrott.
I allmänhet står sedligheten på en låg
ståndpunkt. Lögn, bedrägeri, intriger, vinningslystnad
som icke skyr de lumpnaste medel, falskhet och
trolöshet i handel och vandel äro för-herrskande, och
på samma gång beduinen med fullkomligt lugn vet att
mottaga de största lyckans vexlingar, visar han sig
på sina ströftåg såsom den lågsintaste, grymmaste och
bakslugaste tjuf. Städse är han beväpnad med lans och
sabel, ofta äfven med bössa och pistoler. Striden,
vare sig den gäller en brunn, en betesmark eller
främmande egendom, är beduinernas element; röfvare äro
de från födseln - och de äro stolta öfver att vara
det. Karavaner och byar blifva vanligen utplundrade
af förenade horder, och företrädesvis bemäktigar
man sig boskap och kameler. Vid de krigiska anfallen
och röfverierna respekterar man dock nästan alltid
qvinnorna, och man gör aldrig fångar. Äfven undviker
man blodsutgjutelse, om man icke har enskild blodshämd
att utkräfva.
Inom familjen är beduinen sällskaplig, munter och
ingalunda tystlåten. I tältet för han ett tröglif,
och hans arbete
folk.
inskränker sig till att fodra hästarne och mjölka
kamelerna. Hustrur och döttrar förrätta hemsysslorna,
mala hvete på handqvarn eller stöta korn i ett slags
stor mortel, baka bröd, tjerna smör, bära vatten
eller arbeta i väfstolen. De spisa icke tillsammans
med männen, utan förtära hvad desse lemnat uti sitt
eget afskiljda rum.
Ingenstädes i verlden finnes mera familjestolthet än
bland araberna. Den vanliga arabiska adeln utgöres af
scheikerna; de äro sjelfskrifna höfdingar, stolta som
trots någon öfver sina tadellösa anor. Utom dem höra
i de nordliga muhame-danska länderna äfven scheriffer
och sejider eller emirer till adeln. De förstnämda
äro i egenskap af Muhameds efterkommande de yppersta
och mest ansedda, och detta ehuru de stundom lefva
i det djupaste armod; deras person är oantastlig och
deras egendom behöfver intet skydd.
Beduinerna bekläda sitt tält med hopsydda stycken
af ett slags gethårsfilt, som är ogenomtränglig
för det starkaste regn. Det är sju fot högt och
omkring tio fot bredt. Det inre är genom ett
draperi deladt i två afdelningar, en för männen
och en för qvinnorna. Klädseln består i en grof
bomullsskjorta, öfver hvilken de förmögna kasta en
lång robe af siden eller bomull. De flesta taga
dock blott utanpå skjortan en tunn, lätt, hvit
yllemantel eller en gröfre och tyngre, som är hvit
och brunrandig. Scheikernas mantlar äro inväfda med
guld och ofta mycket dyrbara. Gula stöflar och röda
skor äro allmänt omtyckta till och med hos stammar,
som aldrig begagna benkläder. Hufvudet betäckes med
en fyrkantig bomullsduk; blott de förmögna bära i
stället schalar från Damaskus och Bagdad. Qvinnorna
bära en lång mörk robe af bomull och på hufvudet
en duk; silfverringar i näsa och Öron, perl-eller
silfverband kring hals, knän och armar. Med en mörk
slöja hålla de mun och haka dolda.
Araben har vanligen blott en hustru och det är
blott de förmögnare scheikerna som hafva flere än
en. Exempel på äktenskapsbrott äro sällsynta. Mannen
kan, emellertid när som helst och efter behag skilja
sig vid sin hälft. Beduinerna ingå ofta giftermål för
blott några veckor, och det kan sålunda ofta hända
att en man på 40 eller 45 år haft femtio hustrur. En
hustru, som behandlas illa, kan också fly till sin
faders tält, och mannen har sedan ingen rätt att
återfordra henne. Emellertid saknas det ej heller
bland bedui-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
