Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Acacierna. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
vestra, södra och mellersta, och fastän öfver hela
denna sträcka förekomma flere hundra växtarter,
så finnes näppeligen tvenne identiska på tvenne
ställen, utan arterna äro lokala. Detta har man
trott sig förklara på det sätt, att man antagit,
att när fastlandet höjde sig ur hafvets sköte eller
sjönk deri, så uppstod en krans af höjder kring
centrallandet, som nu är en flat, salthaltig med
snäckor genombäddad hafsbot-ten. Kustlandets delar
höjde sig efter hvartannat, den vestra delen på en tid
helt olika mot den östra, så att mellan dem stod en
klyfta, öfver hvilken växterna ej kunde sprida sig -
och så har denna olikhet uppstått, hvars verkningar
vi nu se och - undra Öfver. De tvenne egenskaper dessa
växter ega, nemligen att blomma så rikt och så tidigt
och att i allmänhet mycket väl fördraga vårt klimat,
hafva gjort Nya Hollands acacier till våra bästa, våra
mest omtyckta, icke just frilands-, men fönster- och
kallhusväxter, sådana, med hvilka vi i balsalonger
och vid andra högtidliga tillfällen dekorera
festsalarne. Sådana arter bland de mest omtyckta
äro: A’, armata, A. angustifolia, A. longifolia,
A. suaveolens, A. amoena, A. CunnigJiami och
A. floribunda, A. lopJianta och dealbata äro sedan
länge väl kända för sin fina skönhet. Och den, som
vill häraf ha ett ljufligt skådespel, som i någon
mån kan liksom förflytta honom till de australiska (=
elysei-ska) fälten, han må fram i den gryende våren
vandra ut i något rikt försedt växthus - till exempel
till Haga invid Stockholm - och tjusas af den prakt
och rikedom, som då här doftar och ler och blommar.
En annan grupp utgöres af de företrädesvis afrikanska
acacia-arterna. De bilda större eller mindre träd med
väldigt utspritände grenar, fint, mycket fint delade,
sirliga blad samt täta samlingar, ofta klotrunda,
af blommor, som ock äro välluktande. Flertalet af
dessa träd karakteriseras af väldiga
tornar eller stickande taggar, som i många fall
utgå, der andra ha sina bladöron eller stipler. Deras
fröbaljor äro antingen halftrinda, rikt sammanhängande
samt utefter sin längd styckevis endast hopknipta,
eller ock platta och alldeles oledade, genom detta
yttre antydande en annan inre olikhet i egenskaper,
hvarom vi snart skola tala. Samtliga dessa arter
intaga länderna dels utmed Nilfloden och Eöda hafvet,
dels tvärsöfver Afrikas fastland, Kordofan till
Senegambien, vidare ned genom hela den mellersta
och sydliga Afrikanska verldsdelen allt intill Goda
Hopps-udden och Kafferlandet. Än följa de flodernas
lopp och dalarnas sträckning; än breda de sig utefter
sumpmarkerna och bilda ganska täta och lummiga skogar,
der det väldiga djurlifvet rusar fram; än åter bekläda
de dessa oöfverskådliga slätter, som intaga det stora
torra ökenlandet och der man ej nog kan förvånas öfver
huru de kolossala däggdjuren och strutsarna kunna
finna sin föda, samt den dem jagande menniskan något
skydd. Det är der, som det förekommer några högst
besynnerliga acacia-former, hvilka i ej ringa grad bi-
Ssamor.
draga till att gifva dessa
trakter sin egendomlighet. Der höjer A. Giraff®
sin höga, slanka stam, först högt upp erbjudande
åt giraffen den yfviga bladkrona, som utgör hans
läckerhet. Der ser man denna A. spirocarpa, den
vidtutbredda Ssamor, som i stepperna än höjer sig
20 fot till en från jordytan utgrenad stam, ibland
sjunker ned till
ett ris af blott en fot; den liknar ett platt tak
med täta grenar men tunnt bladverk till större vidd
än höjd utspändt öfver vandraren, som der söker
en sparsam skugga. Åter en annan, A. fistula, som
blifvit beryktad för sina musikaliska egenskaper. När
man träder iu i en skog af sådana träd - men ack,
hvilken skog bildar detta torra stickande ris! -
ljuda klara toner, lika flöjttoner, emot en, som
en hemlighetsförtrollning. Men förklaringen härtill
lemnar en liten insekt, hvilken lägger sina ägg vid
basen af de skarpa tornar, som väpna busken eller
trädet; deraf uppstår i törnarna ett litet rundt
hål och häraf dessa resonnansbottnar, som återgifva
detta gälla ljud, hvilket låter som en uthållig gäll
hviss-ling. En sådan Ssaffår-skog skall vara en egen-
Mimosaskog.
domlig syn; bladen fällas i November och då stå
träden nakna med sina knotiga ljusfärgade grenar,
de talrika baljorna hänga knippvis bredvid, och de
uppblåsta törnarna se ut som hejdande hvita vapen,
mellan hvilka vindarna uppföra musiken. A. horrida»
slutligen, är i södra landet icke mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
