Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett saltvattens-aqvarium - Fritz Reuter. -g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–– 229 –
springbrunn, då man allt emellanåt fyller det
högre kärlet med det vatten, som runnit ned uti det
lägre. Lifvet i detta saltvattens-aqvarium, sådant
vi låtit teckna detsamma, består emellertid till
största delen af alger; blott några få djurformer
af bryta växtlighetens stillhet. Till höger synes en
pepparkaks-lik varelse: det är den konstiga men vackra
fagelfots-sjöstjernan (Palucipes memlranaceusj från
Englands kust. Två små multe-fiskar simma vid midten
af’ aqvariet 5 och till venster framför
dem synes en sjö-anemon på klippan. Längst bort
i hörnet till venster simmar en räka.
Blott i korthet hafva vi antydt, hvad ett aqvarium
kan bjuda af trefnad, skönhet och nöje. Det ersätter
härigenom rikligen den kostnad och det lilla besvär,
man måste egna detsamma; och verklig nytta har det
gifvit vetenskapen, som på detta sätt kunnat blicka
in i växternas och djurens lif och lösa många af
detta lifs förut mest hemliga gåtor.
är en af samtidens älskligaste novell- och
anekdotberättare samt Tysklands störste - några säga
dess ende - humorist, hvars bild vi här framlägga för
våra läsare. Jemte sin litterära berömmelse eger den
frejdade mannen i fråga det politiska martyrskapets
märkvärdighet, såsom i sin ungdom olycklig svär-mare
för den numera med de preussiska bajonetternas
tillhjelp genomförda tyska enhetsidén.
Fritz Reuter föddes den 7 November 1810 i Stavenhagen,
en liten stad i Mecklenburg, och uppväxte under
gammaldags trefliga förhållanden och bland en mängd
originela per-
sonnager, hvilka han sedermera förstått så åskådligt
och med den kostligaste humor skildra. Efter det
han erhållit sin första uppfostran i föräldrahu-set
(fadren var borgmästare på platsea) och sedan 1824
besökt gymnasierna i Friedland och Par-chim, begaf
han sig 1831 till universitetet i Rostock, för att
studera juridik; senare drog han till Jena, men odlade
mycket litet jurisprudensen och bedref desto ifri-
gare burschenschaftväsendet, hvilket i den sistnämda
staden efter julirevolutionen och polska upproret
urartade till verkliga excesser, så att ett starkt
militärkommando måste inrycka till ordningens
upprätthållande. Studentföreningen Germania, i hvilken
Fritz Reuter var en af de verksammaste medlemmarna,
fann rådligast att upplösa sig, och kort före påsk
1833 lemnade Fritz staden och återvände till sin
fader, som hem-kallat honom. Om han nu hållit sig
stilla, hade han sannolikt kommit ifrån affären
lindrigt nog; men i ungdomligt öfver-mod begaf han
sig, oaktadt sina vänners varningar, på hösten samma
år till Berlin, der han blef häktad och ställd under
tilltal för »burschenschaftlicher Umtriebe». Ehuru
han icke kunde öfverbevisas om någonting annat än att
han »varit medlem af Jenaföreningen Germania och midt
på ljusa dagen gått omkring i de tyska färgerna»,
varade det hårda ransak-
ningsfängelset öfver ett år. Sammanlagdt voro 204
ynglingar anklagade; pojkstrecken rubricerades såsom
högförräderi, och vår Fritz blef jemte 38 af sina
olyckskamrater dömd till
döden, hvilket straff dock af konung Fredrik Wilhelm
III mildrades till - 30 års fästning. I Reuters »Ut
mine Festungs-tid» skildras gripande, dock icke
utan åtskilliga tillsatser af humor, huru han,
under den strängaste bevakning, lik ett fån-gadt
rofdjur, släpades från den ena fästningen till
den andra, på hvarje ort som passerades omgifven
af en gapande hop. »Slutligen», säger han, »fann
jag mig sjelf ganska farlig.» Sju år - och hvilka
år! den gyllene ungdomstiden, lifvets skönaste dagar
-. hölls den olycklige under lås och bom. Ofta led
han af hunger och köld, ofta hade han intet ljus,
och han fick icke ens för sina egna penningar köpa
hvad han behöfde. Böcker och skrifsaker vägrades
honom; omsider hittade han på att åt sig bereda ett
slags tusch af brända valnötskal och att begagna en
trästicka som penna. Några
af hans medfångar insjuknade, andra föllo i vansinne,
och äfven han sjelf var på väg att duka under af
förtviflan. Efter sju års fängelsetid återfick han
friheten i följd af den preussiska amnestien vid
tronskiftet 1840. Han var nu trettio år gammal Enligt
fadrens önskan grep han sig än en gång an med det
juridiska studiet, men detta försök slog fel; han
kastade sig sedan på landtbruk, men hade ej heller
häri någon framgång. Efter fadrens död 1845 drog
han flere år omkring i landet, gästande slägtingar
och vänner, öfverallt gerna sedd för sin gladlynthet
och sina angenäma sällskapsgåfvor, på samma gång han
af alla öppet eller i hemlighet beklagades för sin
förfelade tillvaro. Slutligen bosatte han sig i den
lilla staden Treptow i For-Pommern, der han gifte sig
och lefde som privatlärare. Här gjorde han äfven sina
första litterära försök med offentliggörandet af sina
på plattyska affattade dikter »Läuschen un
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
