Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid vattenfallet. C. P-t. - Husaby. Herm. H-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
Emellan block och stenar Han har sig framåt trängt
Och tycker nog sig vara Ett litet Niagara, Som sjelf
en väg sig sprängt,
Men längre ned i dalen Han stämmer ner sin sång;
Helt-fredligt der han rinner, Och med en krök
försvinner Han under stigens spång.
I bäcken dricka rådjur Och skogens fåglar små,
Och blommor stranden hölja, Och i dess klara bölja
Afspeglas himlens blå.
Säll den, som så kan läska Och lindra andras qval,
Som så får himlen spegla Och så till sist får segla
In uti fridens dal!
C. P-t.
eryktade vida omkring blefvo de härnadståg, hvilka
utgingo från den skandinaviska norden och som,
under namn af vikingafärder, hade, så att säga,
från en ridderlig jagt efter faror och krigiska
äfventyr förvandlat sig till en orkan, hvilken på
ett förskräckligt sätt bröt ut öfver Europa och
insvepte det i lågor och blod. Der nordmännen drogo
fram jemnades borgar och städer
med jorden; härar nedgjordes och kyrkor och kloster
plundrades på *sin egendom. Med hvarje framgång
de vilda vikingarna vunno - och hvilka framgångar
underlättades genom den paniska förskräckelse, som
föregick nordmannanamnet, så att enligt en samtidig
häfdatecknares utsago tio vesterländingar flydde för
en nordbo - ökades segervinnarnes råhet och öfvermod.
Då de första härskeppen visade sig utanför sydfranska
kusten, framkallade de hos kejsar Carl den store
en bekymmer-full aning om hvad hända skulle. Och
några tiotal år derefter hade denna aning gått så
i fullbordan, att i frankernas litania intrycktes
den bönen: "Från nordmännens raseri bevare oss milde
herre Gud!»
Så väl kejsar Carl som andra konungar insågo,
att man endast med andliga vapen kunde kufva dessa
obändiga krigare, hvilka af intet yttre våld läto sig
betvingas, och att enda möjliga medlet att afvända
deras fruktansvärda hemsökelser var att bland dem
sprida evangelii milda lära. Likväl var det först
Carls son, kejsar Ludvig den fromme, som kom att sätta
denna plan i verkställighet, dertill föranledd både
af kristlig nitälskan och af statsklokhet.
Så öfvergick Ansgarius och hans medhjelpare till
norden för att bland dess hedna folk sprida evangelii
ljus och predika korsets lära. Till verksamhetsfält
valde han en af landets hufvudorter Birka, antingen
det gamla Forn-Sigtuna, eller, hvad som är troligare,
Björkön i Mälaren, I hvilketdera fallet som helst var
stället tvifvelsutan mindre lyckligt valdt, enär det
låg endast några få mil från Upsala, brännpunkten för
hela den gammal-nordiska åsaläran. Då man vidare
besinnar att kristna läran i roten angrep nordbons
ömtåligaste sida, hans i den gamla religionen grundade
föreställningar om rätt och heder, må man ej undra
öfver att Ansgarii predikan mötte häftigt motstånd.
Också lefde den lilla kristna församling, han
och hans medhjelpare lyckades stifta, ett svagt
och tynande lif; och ännu ett århundrade efter den
nordiska apostelns död bibehöllo svearna sin
gamla tro och offrade på fädernas sätt till sina
afgudar. Det stora sjöslaget vid Svoldern bildar
med afseende på kristendomen en vändpunkt i
nordens historia. Engelska missionärer begynte
verka för evangelii sak, både i Sverige
och Danmark. Olof Tryggvasons fiender Erik och
Sven Jarl öfvergingo efter den nämda segern
till kristendomen; och några år senare antog äfven
Olof Skötkonung kristna läran, då han högtidligen
lät döpa sig i Husaby källa i Yester-götland.
Såsom bekant är ligger denna historiskt minnesvärda
ort på sydvestra sidan af Kinnekulle; den förtjenar
mer än mången annan plats i vårt fädernesland ett
besök, så väl för den urgamla tempelbyggnad, som här
reser sina tre tornspiror mot höjden, som för andra
minnen, . hvilka tillhöra stället och ovilkorligen
föra tanken tillbaka till den tid, då våra förfäder
togo sina första vacklande steg på kristendomens
högre bildningsbana.
Det var en tid, då man på fullt allvar trodde, att
Husaby tempel varit en af Olof Skötkonung anlagd
borg, som af senare slägten blifvit omskapad till
kristen kyrka. Lika litet som denna uppgift förtjenar
någon trovärdighet, lika litet består inför vår tids
historiska forskning en annan sägen, att kyrkan,
sådan hon nu är, och för sitt närvarande ändamål,
blifvit uppbygd af samme konung. Icke destomindre har
man utan all historisk visshet i senare tider låtit
å östra muren i vapenhuset insätta en stenhäll med
följande inskrift:
"När ett med nullor två och ett till thern blef
skrifvit, Är rätta åratal, tå kyrkan anlagd
blifvit. Thet är år 1001. Thenne åminnelse sten
upprättad år 1784 af J. M - P. L."
Emellertid är Husaby en af de äldsta kyrkor i
landet och uppförd i ren rundbågsstil. Särskildt
anmärkningsvärd är hennes egendomliga tornbyggnad
med sina runda utsprång på norra och södra sidan och
hvilka rundlar, liksom hufvud-tornet, äro prydda med
hvar sin spetsiga tornspira. - Äfven till det inre
företer kyrkan åtskilliga egendomligheter, hvilka
vi som hastigast böra omnämna. Kyrkans hufvudstomme
eller skepp utgöres af en aflång fyrkant, hvars längd
uppgår till 55 fot och yttre bredd till 40 fot. Koret,
en nästan fyrkantig byggnad, håller 24 fot i längd
och 32 fot i bredd och står i förbindelse med skeppet
genom en rundbetäckt muröppning af 14 fots bredd. Ett
tredelt fönster med spets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
