Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mars och Venus. (Grupp i bränd lera af Sergell.) Karl Wetterhoff - Krokaviken. Skiss af Marie Sophie Schwartz. (Forts. och slut fr. sid. 245.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sårade Eneas. Denne sistnämde rycktes hastigt
undan striden af Venus. Diomedes sprang då med fälld
lans efter gudinnan och sårade henne lätt i den späda
handen. Vid det jemmerskri gudinnan uppgaf då hon
såg sitt blod rinna ropade Diomedes:
Vik tillbaka, du dotter af Zeus, från krig och förstöring,
Eller är ej dig nog att vekliga qvinnor bedåra?
Men om du vill dig blanda i krig, då tror jag förvisso
Att du skall rysa för krig, om du äfven i fjerran det spörjer.
Sagdt; och förvirrad hon bort sig begaf, ty svåra hon qvaldes.
Henne då tog vindfotade Iris och förde ur hvimlet,
Öfvergifven af svedan; och svart var dejliga huden.
Snart till venster om striden hon fann den stormige Ares
Sitta; men höljd var i töcken hans lans och hans eldiga hästar.
(Minerva, grekernas skyddsgudinna, hade nemligen
öfvertalat Mars att med henne lemna drabbningen,
på det man skulle få se, åt hvilkendera af de begge
parterna Zeus ämnade förläna segern. Derigenom
undandrog hon trojanerna den mäktiga krigsgudens
hjelp.)
Föll så på knä inför sin broder med ifrig begäran;
Honom hon bad om hans spann som pryddes af gyllene pannband.
Broder, o skaffa mig bort härifrån, och lemna mig spannet,
Att till Olympen jag må hemkomma, der gudarna dväljas.
Hårdt jag qväljs af ett sår, som nyss jag fått af en dödlig,
Tydeus’ son, som väl nu med Zeus sjelf djerfves att strida.
Talade så; och han gaf sitt spann med gyllene pannband.
Venus for på krigsgudens vagn genom skyarna till
Juno, som vid åsynen af sin dotters belägenhet,
och efter berättelsen om det lika djerfva som ovärdiga bemötande
hon rönt på jorden, utöser de förfärligaste hotelser
öfver de dödlige, som på ett sådant sätt vågat skymfa
gudomligheten. Men då Venus äfven beklagar sig för
Jupiter, får hon till svar: »Min dotter, du har
blandat dig i göromål, som ej anstå dig; de mildare
konsterna, de ljufvare krigen höra dig till. Låt
Mars och Pallas befatta sig med krigsbragderna; till
dina yrken höra ljufva blickar, ömma småleenden och
tjusande behag.»
Om vi sålunda med ledning af den homeriska dikten
söka göra oss klart hvad ögonblick konstnären
tänkt sig, så nödgas vi komma till den slutsats,
att han icke följt originalet, utan förmodligen,
såsom de flesta bildhuggare göra, låtit sig nöja med
att hemta motivet ur någon mytologi, der det helt
enkelt berättas att Mars fört den sårade Venus ur
striden. Det är vindfotade Iris, som för den sårade
och förvirrade Venus ur stridstumlet, och då Venus
sedermera, på begäran, får låna sin broder Mars’
vagn för att begifva sig till sin moder Juno,
är det intet som antyder att Mars skulle burit
henne vanmäktig i sina armar. Ännu mindre må man
vid denna grupp tänka på något kärleksförhållande
mellan Mars och Venus, en saga som tillhör en långt
senare tid än den homeriska. Deremot är det icke
svårt att på plastikens område finna den förebild,
som medvetet eller omedvetet gifvit idéen till
denna sammanställning. Det är den berömda så kallade
Pasquino-gruppen, hvaraf en replik finnes i Loggia dei
Lanzi i Florenz, framställande Ajax med Achilles lik.
Karl Wetterhoff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
