Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åbo. Rudolf Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
derna af dessa vandringar, och i stället för
underhåll vankades stundom stryk. Vissa symboliska
ceremonier från katolska tiden fortforo ännu och
långt in på 1600-talet vid nya lärjungars intagande
i skolan. Desse ikläddes hvita kläder med kransar på
hufvudet, och åtföljda af rektor och föräldrar gingo
de i procession till skolan. Här möttes de i dörren
af den äldre skolungdomen, hvaraf en föreställde
en biskop, klädd i hvitt, med en målad biskopsmössa
af papper och en äfven målad biskopsstaf af trä. De
nykomne föllo på knä, och biskopen läste öfver dem en
latinsk bön. Derefter framträdde en annan af de äldre,
också hvitklädd, och slog med en hammare tre slag
på de inträdandes hufvuden, under uttalad önskan,
att de vetenskaper, hvari undervisades i skolan,
måtte i dessa hufvuden lyckas intränga. Processionen,
gick så in i skolan, der en latinsk psalm afsjöngs.
Agricola, som rest sig sjelf en minnesstod i sitt
verk, i våra dagar af en utmärkt finsk konstnärs
pensel symboliskt framstäldt i Åbo domkyrkas
hufvudchor, efterträddes 1557 af en svensk man, Petrus
Follingius, som, sjelf okunnig i finska språket,
fordrade, ehuru med föga framgång, att finnarne
skulle lära sig svenska. I detta språk skall finska
pre-sterskapet, äfvenså en stor del af adeln, ännu
varit föga eller alls icke hemmastadt. Den sedermera
så ryktbare Klas Fleming, en lika kraftfull och
duglig, som rå och okunnig nian - han kunde ej annat
språk än finskan - hade svårt att göra sig begriplig
för svenska rådet. Ännu in på 1700-talet var oftast
finskan samtalsspråket inom presterskapet, större
delen af ståndspersonerna på landet och städernas
handlande och borgerskap. Först i förra århundradet
började svenskan spridas och mera allmänt talas af
de högre samhällsklasserna.
Follingius afsattes 1563 och fick till efterträdare
för-utnämde Paul Juusten, som från Viborg flyttades
till Åbo. Han skall ha varit Finlands förste
historieskrifvare.
Gustaf Vasa, skaparen af det nya Sverige, sökte äfven
åstadkomma ordning och skick i Finland, men finnarne
och han förstodo hvarandra ej. Styf var han och styfva
voro de. Åbo gynnades af honom på de andra städernas
bekostnad. De fingo utom sitt land endast handla på
Sverige, men Åbo fick på marknaderna den 19 Januari
och den 18 Juni besökas af främmande köpstadsmän och,
liksom Stockholm, Kalmar och Söderköping, tullfritt
mottaga Itibeckarnes varor. Detta [gaf en~stor
Öfvervigt i handel.
Af denne konung upphöjdes ock Finland till
storfurstendöme. Till sin mest omtyckte son, Johan,
gaf han Åbo län (norra och södra Finland) jemte
Åland i förläning. Redan förut hade Johan erhållit
förläningar i Finland och blef snart hela landets
storfurste. Han var den ende svenske furste - möjligen
utom Carl Knutsson - som lärde sig finska, och blef
derigenom i tillfälle att meddela sig med folket. Han
hade ock ett mildare och lättare tillgängligt väsende
än fadren, blef derför i begynnelsen mycket älskad
och hade, liksom sedermera sonen, i Finland några
af sina mest till gifna anhängare. Under *) Josef
Julius WeckselL
Catharina Månsdotters grafchor.
(Efter en fotografi.)
de begynnande stridigheterna med konuog Erik, brödren,
bodde Johan på Åbo slott. Hit förde han ock sin gemål
Catharina Jagellonica, med hvilken han förmält sig
mot Eriks vilja. Här upprättades nu ett stort och
lysande furstligt hof, som Finland aldrig sett sedan
Carl Knutssons tid. Åbo slott utvidgades, "dyrbara
tapeter och målningar prydde väggarne, guld- och
silfverkärl blänkte på borden, hoffolkets praktfulla
kläder tillverkades af en särskild hofskräddare
och fiol- och lustspelare lifvadeo de hertigliga
festernas glada dansar». Torneringar på en i Åbo
inrättad torneringsbana omvexlade dessemellan med
jagter, såsom ett omtyckt nöje. E Q djurgård anlades
på Runsala. Skådespel uppfördes denna tid af Åbo
skolgossar på deras skolsal. Den unga finska adeln
infann sig mer och mer vid detta glada och lysande
hof. En af Finlands nyaste historieskrifvare
nämner detta hertig Johans furstliga lif som
sitt lands »»mest poetiska minne från de flydda
tiderna». Hertigen ville höja sitt furstendömes
anseende, och höll äfven som konung på dess vigt och
värde för Sverige. Men stridigheterna med Erik gjorde
snart slut påoallt. Hertigen belägrades
på Åbo slott, och efter tvenne månaders försvar måste
han öfverlemna sig på nåd och onåd åt Erik. Han
insattes på Gripsholm, och Finland kom omedelbart
under konungen. Denne satt sedermera sjelf fången,
först på Åbo slott, sedermera på Ka-stelholmen
på Åland, så på Gripsholm, Vesterås och slutligen
Örbyhus. Liksom på Gripsholm skall man i konungens
fängelserum på Åbo slott ännu i senare tider sett
en fördjupning i golfvet efter hans gång, äfvenså
i en fönsterkarm efter hans armbåge. Catharina
Månsdotter, enkan, erhöll, som bekant, förläningar
i Finland. Allmänt älskad och aktad dog hon 1612 på
Liuksiala gård, men hennes stoft fick sedermera sin
hviloplatso i Hornska graf-choret i Åbo domkyrka. En
af Finlands historieskrifvare, Gabr. Rein, nämner
det Thott-ska choret. Möjligen har sarkofagen, som
nu jemte omgifning är en af domkyrkans förnämsta
prydnader, sedermera flyttats till sin nuvarande
plats.
Under stridigheterna mellan Sigismund och hertig Carl
innehade Klas Fleming Åbo slott, liksom herraväldet
öfver Finland, till sin död den 13 April 1597. Det var
det bekanta Klubbekrigets blodiga tider. Arvid Stålarm
tog derefter befälet och fortsatte jemte Flemings
modiga enka, Ebba Stenbock, slottets försvar. Hon
fortfor dermed, äfven sedan Stålarm aftågat, men
genom förräderi tvangs hon att uppgifva det. Härvid
spelades hufvudrollen af Daniel Hjort. Händelsen har
i våra dagar, som bekant är, dramatiskt behandlats
af en snillrik ung finsk skald.*) Ännu en gång blef
Stålarm efter hertigens aftåg en tid herre öfver
slottet. Men när Sigismund blifvit afsatt, återkom
hertigen, för att kufva Finland och - som alltid -
utkräfva en blodig hämd. Slottet måste kapitulera
och Stålarm dömdes till döden, men skonades. Deremot
afrättades den 12 November 1599 Klas Flemings unge
21-årige son, Johan, som intet ondt gjort, och honom
följde hans halfbror Olof. Båda ynglingarna gingo
frimodigt döden till möte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
