Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pacific-jernbanan - Emigrantens återkomst. Gustaf v. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en 10 Maj 1869 hade ett tusental menniskor samlats vid
Promontory-Point, nära Saltsjön i territoriet Utah,
för att bevittna nedläggandet af den jernvägsskena,
som skulle förena de s. k, central- och unionbanorna
med hvarandra, eller med andra ord fullbordandet af
jernbanan från Atlantiska till Stilla oceanen.
Sjelfva ceremonien härvid var ämnad att gifva
ett begrepp om betydelsen af det stora företaget.
Från båda sidor hade arbetats med uppbjudande af alla
krafter; en verklig täflan hade uppstått om hvilken
som skulle hinna först, den vestra, centralbanans,
eller den östra, unionsbanans, arbetare. Segern
tillföll de förra, som på elfva timmar hunnit nedlägga
tio engelska mil rails. På den högtidliga dagen hade
skenorna närmat sig till hvarandra på vid pass hundra
fot. Två kompanier, bestående å unionsstaternas
sida af irländska arbetare, å centralisternas sida
af kineser, grepo nu verket an med nedläggandet af
de återstående skenorna, och snart hade man ej mer
än en enda rail att lägga. Nu närmade sig från hvar
sitt håll två lokomotiver och blåste med ånghvisslan
en signal såsom helsning vid mötet mellan de båda
oceanerna. Te-legrafledningarne åt både de östra
och vestra staterna hade blifvit satta i elektrisk
förbindelse just med det ställe, der den sista bulten
skulle nitas; i New York, Washington, Saint-Louis,
Cincin-nati, Boston och New Orleans, Öfverallt
hade man vidtagit särskilda anstalter, så att de
hammarslag, som slo-gos i Promontory-Point för att
fästa den sista jern-skenan i den stora mellanhafs
-jernbanan, skulle genljuda som ett omedelbart eko
genom alla unionens stater.
Den sista skenan lades på en syll af lagerträ. En
af nitarna, som skulle förbinda hophuggningen, var
af rent guld och hammaren, med hvilken nitnageln
fästes, af silfver. Doktor Harkness, som var
delegerad från Californien, lemnade nitnageln och
hammaren med följande ord: "Detta guld, som hemtats
ur Californiens minor, och detta dyrbara träd, som
huggits i Californiens skogar, erbjudas er, i hopp
Amerikansk waggon-salong.
att de må blifva en öfvervägande del af det band som
skall förena Californien och dess systrar, vestern
och östern, Stilla hafvet och Atlanten."
General Saufford, delegerad från territoriet
Arizona, lemnade en annan nagel, smidd af jern,
guld och silfver. "Rikt på jern, på guld och på
silfver», sade han, »»lemnar territoriet Arizona
denna gåfva åt företaget, hvilket är att anse såsom
en förbundstraktat mellan Amerikas stater."
De två sista skenorna, som voro smidda i
Pennsylvanien, framlemnades af general Dodge, hvilken
höll ett tal, slutande med denna profetiska tirad:
"I hafven fullbordat Christopher Columbi verk: detta
är den väg som leder till Indien."
Bandirektörerna närmade sig för att lägga sista
handen vid arbetet. Inom några sekunder hade de
elektriska signalerna för hela unionen upprepat hvarje
hammarslag, som föll på föreningsskenan, förkunnande
att det stora verket var fullbordadt.
Och den stora Pacific-banan håller verkligen hvad man
hoppats af henne. Guld inbringar hon, och rikedomar
utbreda sig omkring henne hvar hon framgår. Tack
vare henne,
är det redan på modet att resa rundt jorden; på
mindre än tre månader’kan en sådan färd fullbordas,
och på sex å sju dagar till-ryggalägger man af-ståndet
mellan New York och San Francisco, tre tusen etthundra
åttioen engelska mil!
Om den beqväm-lighet, ja verkliga lyx, hvarmed den
resande derunder omgifves, är ej nödigt att tala,
då vi här bredvid se prof på de vagnsalonger och
sofvagnar, som stå till hans disposition. Medelpriset
för hela resan är hundra dollars, med rättighet att
medföra hundra skålpund bagage.
Äfven handelsvarorna hafva småningom valt denna väg,
särdeles de värdefullare varorna, såsom te, kokonger,
silkesmaskägg, kinesiskt och japanskt silke, guld-
och silfvertackor från Californien och Nevada. Här
är en ny väg öppnad för verldshandeln, och Amerika
inhöstar redan skördar deraf, som bidraga till
höjandet af dess märkvärdiga utveckling,
rån fjerran landet jag hemåt vänder Bedröfvad, gäckad
och full af blygd, Med sorgset hjerta och tomma händer
Till dig, o älskade fosterbygd.
Förr satt jag här på min torfva nöjder Och njöt af
trefnad och stilla ro, Men trång blef stugan och inga
fröjder Jag mera fann i mitt lugna bo.
Ty ryktet hann till den höga norden Om landet fjerran,
så rikt på guld: "Upp, lemna vänner och fosterjorden
Och följ din lycka, hon är dig huld!"
Jag for från vänner och fränder alla, Från
syskonkretsen och mor och far, Jag kom till landet,
det stora, kalla, Och drömde herrliga fram tids da’r.
38.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
