Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En god engel. Skiss af Marie Sophie Schwartz - Kiselsinter-terrasserna vid sjön Rotomahana. S. Berggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det skall du få erfara», och dermed slängde han henne
åt sidan och tog ett steg emot Harald, som stod der
framför honom med ett sorgset, nästan förskrämdt
uttryck i sitt vackra ansigte.
»Herr kommendörkapten kan vägra mig sin dotters hand»,
sade han, »men ingen makt i verlden kan skilja våra
hjertan. Blir Signe aldrig min brud, så blir hon icke
heller någon annans.»
»Herre!» skrek Johan förbittrad.
»Johan!» ljöd det varnande helt nära honom, och en
liten fin hand vidrörde honom.
Den uppretade mannen såg ned på henne, som nu stod
vid hans sida, och Signe utropade nästan glad:
»Mamma!» Hon kastade sig om modrens hals.
»Maria», sade Johan, »befall den här karlen lemna
mitt hus.»
Maria svarade icke, utan klappade kärleksfullt
dottrens kind och sade:
»Nu skall du och Harald lemna oss. Jag har så mycket
att tala vid din far om.»
»Signe går in i sitt sofrum», befallde Johan, »och...»
Marias hand lades öfver hans läppar, och hon afbröt
honom, sägande:
»Min vän, medan du och jag talas vid, må Signe och
Harald vara tillsammans; sedan – ja sedan blir din
vilja deras lag. Gå, barn», tillade hon, vänd till
de unga.
»Jag tål icke att man trotsar min vilja, och jag vill
icke....»
»Uppfylla min första bön till dig efter din
återkomst», afbröt honom Maria och skådade upp
till den vredgade mannen med en bönfallande blick,
tilläggande: »Jag begär ju blott en timme för dem;
kan du vägra mig denna bön?»
»Maria!» sade Johan och böjde sig ned till henne,
som var honom kärare än lifvet, ja dyrbarare än till
och med hans stolthet.
<img<Te Tarata, eller Hvita terrassen vid Rotomahana-sjön.
(Efter en skiss, insänd till Sv. Familj-Journalen, från S. Berggren på Nya Zeeland.)</img>
Signe och Harald lemnade rummet.
De båda makarna voro allena. Hon lade ömt sina armar
om hans hals och sade:
»Vännen min, som varit så länge borta, har ännu ej
helsat på sin Maria och ändå har hon under dessa sex
månader räknat dagarna och timmarna till den stund
då hon åter skulle få hvila vid hans hjerta.» Hon såg
på honom med en blick så full af kärlek, att han för
ögonblicket glömde all sin vrede och allt utom henne.
»Min Maria!» svarade Johan och tryckte en varm kyss på
hennes läppar; men derefter reste han sig hastigt,
befriade sig från hennes armar och tillade helt
upprörd: »Hvartill denna ömhet, då det ändå är du
som bedragit mig? Det är du, Maria, som öfver mitt
hufvud dragit skymfen af att mitt enda barn älskar
denne vanbördige mans son!»
»Johan, nu förstår jag dig icke», genmälte Maria
helt saktmodigt, »det var ditt eget medgifvande,
som gjorde att jag inbjöd Harald hit. Utan ditt samtycke hade jag
aldrig gjort det. Du har, lika väl som jag, vetat
att Signe och Harald höllo af hvarandra och du har
ej sagt mig att det var dig emot. Du har visat dig
intresserad för Haralds framtid och varit den, som
inverkade på honom så att han blef sjöofficer. Du sade
dig vilja göra hvad i din förmåga stod för att gagna
honom på den bana han beträdt. Och nu uppträder du
som en högmodig despotisk far, hvilken utan något
antagligt skäl vägrar sitt samtycke till det val
hans dotters hjerta gjort. Huru skall jag förklara
denna motsägelse?»
Marias milda, själfulla ögon sågo spörjande in i
mannens ansigte. Hans blick sänktes, men molnet på
pannan var lika mörkt och nästan uttryckte en dämpad
vrede då han svarade:
»Jag tillät dig inbjuda Harald, derför att jag
visste att det gjorde dig glädje, och jag satte mig
ej heller emot den vänskap, du sade mig att de unga
fattat för hvarandra; men jag tog för afgjordt att
du tillräckligt kände min karakter för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
