Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvart taga mina penningar vägen? Fritt efter tyskan af -n. - Vid aftonlampan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
Hvad den förstnämda familjen beträffar, så har
den sin skjortfabrik, sin linne-, sin kläde-, sin
modsömnad och sin lapp-skräddareverkstad i hemmet -
den sistnämda har intet af allt detta. Öfver hufvud
att lappa, stoppa och laga - huru af-skyvärdt,
hur plebejiskt! Nej, i ett rikt hushåll, der man
inte tänker på att ett sådant ord som sparsamhet ens
finnes till, der blir hvarken något upphjelpt eller
stoppadt. Linnet köpes och ersattes ständigt med nytt
och idel nytt. Öfver detta fina linne med spetsar,
broderier och krås kan icke bäras kattuner eller
vanliga ylletyger; det måste vara sammet och siden
och krus och volanger med spetsar och fransar och släp
och snibbar och uppfästningar. För hvart tusental, som
sådant folks årliga inkomst förstoras, måste bostaden
bli större ochbeqvämare; de måste hafva allt dyrbarare
möbler, nipper och onämnbara småsaker, klenoder,
byster och ovanliga porsliner; de sällskaper, som
samlas hos dem, måste i proportion med inkomsterna
blifva alltmera lysande, och de anrättningar, som
serveras på det förgyllda bordsilfret, måste vara
något non plus ultra, något som kan bestå ett prof
inför den mest kritiska läckergom.
Och resultatet af allt detta! Med förstorade inkomster
hafva utgifterna förstorat sig. De förstorade
inkomsterna i sådana hushåll kunna liknas vid en dverg
och de förstorade utgifterna vid en jätte. Medan dessa
rika menniskor kasta bort penningsummor och kanske
välfärd till denne allt uppslukande jätte, så har den
omtänksamma husmodren - hvars man årligen disponerar
1,500 å 2,000 kronor - gjort en eller annan upptäckt,
såsom till exempel: hvar man köper det eller det till
det mest billiga pris, eller färgat och moderniserat
en gammal kappa, eller vändt någon gammal klädning
så att den ser alldeles ut som ny. Måste hon dock
verkligen köpa något nytt för toaletten, så vet
hon att finna någon präktig nstufbit» eller förstår
hon att få det smakfullaste tyg för ett rampris. De
15,000 eller 20,000 gracerna hoppa ur sina ekipager
in i någon utmärkt modehandel, sopa trottoarerna med
sina volanger och beställa på räkning i den eleganta
butiken den modernaste drägt af det modernaste tyg,
med små - vågar jag säga den liknelsen? - med små
fantastiska kuskbockar öfver släpet och något dittills
aldrig anadt garnityr.
Nu tror jag vi ha en aning om orsaken hvarför 15 å
20,000 kronor icke så väl räcka till som 1,500 å,
2,000.
Den som ärligt förtjenar hundra kronor, hushållar
vanligtvis förnuftigare med dem än till exempel en
person, som vinner tusen sådana på ett lotteri eller
en börsspekulation. Ja flera tusental för resten,
som hopa sig, desto lättare fladdra och hoppa de
bort. Våra egna och våra så kallade vänners
anspråk blifva större i proportion med penningarna. En
krona, i hvilken vi som fattiga stackare nyss skådat
hundra öre, förefaller oss som rika utan allt värde,
i synnerhet då det gäller att ge ut några sådana för
vårt eget nöje eller våra nycker.
Penningen, som i sig innefattar möjligheten, medlet
för att komma i åtnjutande af så många skaparens
välsignelser, penningen, som möjliggör förverkligandet
af så många ädla idéer, så många storartade företag
till mensklighetens bästa, utsätter oss dock äfven
för en fruktansvärd fara; det händer understundom
att den utgör ett straff, en NemesiSj en förbannelse;
det händer, att ju mera penningen hopar sig hos oss,
desto mera ringaktande betrakta vi den - ju större
penningarnas antal, ju fattigare förekomma vi oss;
våra penningar förslå knappast för våra behof, vi
fika allt ifrigare efter guldet: »mer vill mer ha w.
Må det låta absurdt, men det eger dock sin riktighet,
att en millionär ofta tycker sig vara fattigare än en
kapitalist, som eger hundratusen kronor. Vanligtvis
gör penningen oss till ett af två: antingen blifva
vi misshushållare och lättsinniga slösare, eller
knusslare, snålvargar, gnidare och girige.
Huru många rika, lättsinniga, obetänksamma menniskor
bland våra bekanta eller bekantas bekanta få vi icke
höra talas om, att de dött i elände och armod eller
varit intagna på någon barmhertighetsinrättning
? Och huru mången rik och girig man lider icke af
inbillningen att hans inkomster äro otillräckliga
och att han skall dö af svält?
Kanske menar ni att jag öfver drifver?
I England har kommit ut en diger bok, som
endast innehåller lefvernesbeskrifningar öfver
girigbukar. Och hvad lär man deraf? - Man erhåller
upprepade och upprepade bevis på huru ett blott
hopande af rikedomar gör sina egare till slafvar,
till gräsliga offer.
Huru skall man nu kunna undgå slöseriets Scylla eller
girighetens Charybdis?
Vi måste ega penningen, den icke oss. Detta korta
recept är bra, men dertill måste komma en del
ingredienser såsom hushållsaktighet, sedlighet,
sund insigt och varmt hjerta, allt blandadt på den
sanna bildningens apotek, och som måste intagas
hvarje gång vi få något anfall af lyxbegäret eller
girigheten. Den som emellertid ärligt verkar, sträfvar
och hushållar kan vara rätt viss om att skapa sig en
oberoende ställning, på samma gång han säkerligen ock
skall undgå de faror, som en tilltagande rikedom kan
innebära. Förfärlig är fattigdomen, men Gud skydde
hvar och en, som han icke vill förderfva, för allt
för stora rikedomar!
"Vidt
%’i äro inne i vintermånaderna, och de långa qvällarna
samla oss kring den tända lampan. Medan husets fru,
flitig som vanligt, sysslar med sin söm, tränga sig
barnen omkring er, smyga sig emellan era knän och
betrakta er med stora, frågande ögon. Hvad skall man
hitta på? Berätta för dem om »Lunkentus» eller »Den
sofvande prinsessan i skogen?» Bra, men det minsta som
minnet sviker er, skola de obarmhertigt taga tråden
om hand och fortsätta sagan till slut på ett vis, som
näppeligen torde uppmuntra er att vidare visa er goda
vilja som berättare. Om ni ger »riddar Blåskägg» flere
eller färre hustrur än han har i den rätta sagoboken,
så sårar ni deras rättkänsla och mötes af en bestämd
protest. Om ni icke ordagrannt upprepar jättens ord i
det ögonblick då han i sin okristliga aptit upptäcker
Tummeliten och hans bröder, skola de helt förundrade
titta på hvarandra och få en dålig tanke om er. -
Det är då som något nytt, t. ex. shigglilderna,
skall komma bra till pass.
Till dessa behöfvas hvarken kostnader eller långa
förberedelser. Ställ er endast emellan lampan och
väggen. Äkta er för ljus från mer än ett håll, och
anbringa lampan (ljuset) hvarken för högt, för lågt
eller för långt bort. Undvik de
halfdagrar som komma från speglar. Och nu till
verket! Ni behöfver icke något annat hjelpmedel
än händerna: konsten är att af desamma bilda olika
ställningar, för att på väggen framställa antingen
de figurer, som afbildats genom tecknin-garne,
eller sådana som er egen uppfinning kan
åstadkomma. Resultatet skall må hända i början icke
blifva särdeles tillfredsställande. Som lön för er
möda får ni kanske icke något annat än en svart fläck
på väggen; men tålamod! förlora icke modet; sträck
att börja med ut det der fingret, krök en smula på
det andra, böj mer eller mindre på båda händerna,
och se der en fullkomligt tecknad skugga af en hare
med sina långa öron och sina små tassar, dem det
endast beror på er att gifva lif och rörelse. Barnen
ha sett på, ha känt igen honom; hvilka glädjerop,
hvilken förtjusning!
Hvad skall det då bli, när den klassiska jösse
efterträdes af geten med sina horn och sitt skägg,
vargen med sin spetsiga käft, den ilskne hunden och
räfven samt, framför allt, när den äldsta af edra
unga åskådarinnor genom att på er befallning böja
sina fina, runda armar framkallar en vacker svan med
vaggande hals! Jag spår att ni inom några dagar icke
mer skall nöja er med dessa djurhufvuden, utan höjer
er ända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
