Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hertig Karl och klosterjungfrun. Pennritning af Pehr Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af andra verkställt mordet på riksföreståndaren, ja,
hon skulle säkert med hänförelse säga sig tro, att
hon derigenom gjort kyrkan och guds moder en så stor
tjenst, att hon med trygghet kunde motse en äreplats
bland helgonen. Ingen tortyr, inga aldrig så väl
lagda korsfrågor skulle kunna förmå Agnes att röja
sina medbrottslingar, något som deremot var ganska
osäkert med afseende å de andra.
Också svarade abbedissan, efter ett snabbt
öfvervägande af dessa skäl, med en kallblodighet,
som man skulle hafva svårt att tilltro en qvinna,
och dertill en qvinna, som helgat sitt lif åt andakt
och bön:
»Ja, broder, du har rätt. Låt dem båda falla; —
kyrkans väl fordrar det.»
Paterns mörka ögon lyste af tillfredsställelse. Det
var nämligen icke utan, att han hyst någon fruktan
för, att abbedissan skulle rygga tillbaka för att låta
någon af sitt eget kön begå den gräsliga handling,
han föreslagit.
»Låt kalla in Agnes», sade han lugnt, »barbaren är
snart här och hon behöfver förberedelse.»
Abbedissan ringde och gaf befallning om att Agnes
genast skulle infinna sig.
Den unga flickan inträdde snart. Hon var mycket blek,
men de klara, blåa ögonen strålade af religiös
hänförelse, eller, kanske rättare, af religiös
förvillelse. Hon stannade ödmjukt vid dörren, den
abbedissan noga tillriglade, och afvaktade hvad de
förut innevarande kunde hafva att meddela henne.
Jesuiten tog först till ordet.
»Du känner den heliga kyrkans lärosatser»», yttrade
han i inställsam ton, »du vet således, att det är din
pligt att göra allt för hennes bästa och till Guds
moders ära — ja, att uppoffra sig sjelf om kyrkans
väl så kräfver?»
»Ja», svarade den unga klosterjungfrun, »jag vet det,
Befall blott, och jag är beredd att lyda!»
»Betänk dig noga, mitt barn», fortfor patern långsamt,
»känner du dig äfven beredd att lida martyrdöden,
om det så vore, den heliga moderns vilja?»
»Ack ja, fader!»
»Och att döda en medmenniska?»
Den unga flickan darrade i alla leder och måste
för ett ögonblick stödja sig mot dörrposten. Snart
kom dock fanatismen henne till hjelp, hon stod åter
stadigt på fötterna och hennes ögon blixtrade.
»Ja», sade hon svärmande, nästan vildt, »jag är
beredd att göra allt hvad kyrkan fordrar. Helgonen
skola bevara mig från skärseldens plågor, och jag
skall blifva en deras like!»
»Väl, min dotter! Fall ned och bed!»
Den unga nunnan föll på knä för Kristus-bilden,
som var omgifven af en dödskalle och ett timglas,
och försjönk i bön. Ingen hörde hvad hon sade, men
säkert bad hon till Guds moder och sancta Brigitta
om kraft och mod att fullgöra det värf, hon nu genom
jesuitens ord och abbedissans uppmuntrande blickar
trodde sig af himlen kallad att utföra. Ännu visste
hon väl icke något om hvem offret var, men detta var
ju också blott en bisak — hufvudsaken deremot att
kunna tjena guds moder och kyrkan.
Då klosterjungfrun slutat sin bön, vinkade patern
henne att följa honom till hans cell. Der gaf han
henne nu full aflat och lade dertill välsignande
sina händer på hennes hufvud. Derefter följde
full och tydlig förklaring rörande den, som skulle
undanrödjas, och skälen hvarför sådant oundgängligen
måste ske, om ej den katolska kyrkans heligaste
intressen skulle gå förlorade. Sedan Agnes utan tecken
till ångest eller bäfvan afhört denna förklaring,
lemnade munken henne en skarpslipad dolk, hvilken
den unga nunnan i religiöst vansinne tryckte till
sina läppar.
Öfverenskommelsen var dermed beseglad och Agnes
aflägsnade sig för att åter knäfalla inför den
korsfästes bild.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
