Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det vulkaniska arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det vulkaniska artoetet.
^ordbäfningarna och de eldsprutande bergens
verksamhet stå i ett omedelbart sammanhang. De
gasutvecklingar och de förändringar, som förekomma
i den i jordens inre befintliga glödande massan,
verka så, att denna söker ett utlopp, och der icke
sådana (eldsprutande berg och varma källor) finnas,
der genombryter den med våldsam häftighet jordskorpan
och bildar ett hål i densamma, hvilket under gynnsamma
förhållanden fortfarande håller sig öppet, hvarigenom
en regelbunden förbindelse uppstår mellan jordens inre
och dess yta. Det är på detta sätt en vulkan eller
en grupp af vulkaner bildas, i det de afsvalnande
lavaströmmarna upptorna sig likt berg. Den oftast
trattformiga föreningskanalen i sådana berg, eller
den så kallade kratern, förer till de underjordiska
verkstäderna och skaffar de vulkaniska elementerna
i jordens inre ett naturligt aflopp. Oron i jordens
inre, hvilken på ytan förorsakar jordstötar och
jordbäfningar, upphör oftast så snart en tillräcklig
mängd af de glödande och gasformiga massorna
Anderna, 7,900 fot öfver hafvet, i den tjusande
Quilca-dalen, ansågs vara mycket sund, och det
berättas, att den fått namnet till följe af sitt
vackra läge: då nämligen Inkashöfdingen Mayta-Capac
drog genom trakten med sina skaror, så hade en stor
del af hans folk, som kände sig fängsladt af det
angenäma klimatet och den hänryckande omgifningen,
uttalat sin önskan att stanna qvar der; och denna
begäran skulle höfdingen hafva besvarat med orden:
. »Ari-^iepa!»f som betyda: "Välan, stanna då!«»
Häraf fick det första nybygget sitt namn, hvilket
med någon förändring öfvergått till staden, som,
med ett invånarantal af 40,000, näst Lima var den
mest betydande handelsplatsen för såväl europeiska
som amerikanska varor. Genom jordbäfningen den 13
Aug. förutnämnda år förvandlades staden till en
hög af ruiner, i hvilka långa rader af grusmassor
betecknade de fordna gatorna. Redan före den 13
Augusti hade man förmärkt enstaka jordstötar, men
ingenting hade antydt, att man hade att vänta en
våldsam katastrof. Sådana jordstötar voro ingen
Staden Arequipas förstöring 1868.
funnit en väg ut genom kratern. Sålunda gå
jordbäfningarna och de eldsprutande bergens verksamhet
hand i hand, och de vulkaniska trakterna på jorden
äro också den vanliga skådeplatsen för jordbäfningar.
Några mil från staden Arequipa i södra Peru (läs:
Peru) höjer sig en väldig vulkan, det öfver 21,000 fot
höga berget Misti, hvilken före 1868 väl ofta utsändt
stora rökpelare, men aldrig förr, så långt man kunde
minnas, hade den ut-sprutat eld och’ lavaströmmar. Den
tillhör en vulkangrupp, som utom Misti består af fem
väldiga bergjättar: det öfver 18,000 fot höga Chaeani,
Pitchu-Pitchu, som är närmare 10,000 fot, Uvittas, som
har en höjd af nära 20,000 fot, Omato och Viejo. Den
sist nämnda vulkanen har en jättekrater med mäktiga
lavaströmmar och väldiga pimstensmassor. Upprepade
gånger hafva dessa farliga grannar på ett förfärande
sätt gjort sig på-minta. Redan fem gånger förut hade
Arequipa blifvit förstördt genom jordbäfning. Denna
gamla stad, som grundlades af Pizarro, var en
bland de bäst byggda och mest blomstrande städer i
Sydamerika. Belägenheten på vestra sluttningen af
sällsynthet för Arequipas invånare. Så randas den
ödesdigra dagen; luften är fullkomligt stilla; då
kommer vid femtiden på eftermiddagen en lätt vindkåre,
marken börjar darra, ett underjordiskt dån förebådar
den hotande faran. Derpå följer femton minuter efter
klockan fem den första häftiga stöten: husen vackla
på sina grundvalar, men ännu stå de, och det lyckas
största delen af invånarna att rädda sig på gator
och öppna platser. Men nu antager jordbäfningen en
häftigare karakter, marken gungar upp och ned likt ett
stormupprördt haf. Ingen byggnad förmår längre hålla
stånd. I långa rader störta husen tillsammans Öfver
gatorna, och inom fyra minuter är Arequipa endast
en ofantlig hög af ruiner. Fångarna, de sjuka på
hospitalen, barn och orkeslösa samt alla de, hvilka
ej kunnat fly eller försummat det, blefvo begrafna
under ruinerna.
Likväl blef antalet döda jemförelsevis ganska ringa,
emedan man förunnades åtminstone en minut till
räddning. Visserligen fortforo jordskalfven ännu
efter dessa förfärliga minuter, men de voro oskadliga,
ty i Arequipa fanns ingenting mer att
SY. Familj-Journ. 1877,
22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
