Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaffångst - Kejsar Hadriani villa. Karl Wetterhoff - Folksägner från Brandstorp. Upptecknade af Wilhelm Aurell. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
amerikanska statsförbundet, hvilket i många
andra hänseenden varit och är en civilisationens
vågbrytare. Slafstaternas härar blefvo slutligen
besegrade och den ohyggliga*| slafhandeln led stort
af br ack derigenom, att dess förnämsta handelsplats
blef stängd. Men på andra trakter af jorden florerar
ännu menniskohandeln, och från Afrikas östra kust
utskeppas ännu årligen tusentals menniskor, af de
samvetslösaste »affärsmän»
beröfvade friheten och dömda till den mest förnedrande
lott, hvaraf en menniska kan drabbas. Berömvärda
ansträngningar göras emellertid fortfarande, först
och främst af engelsmännen, för att utrota denna
handel, hvilket dock ej kan fullständigt lyckas förr
än den stora afrikanska verldsdelen helt och hållet
blifvit öppnad för så pass omskapande kultur, att
mennisko-rätt och menniskovärde äfven der få göra
sig gällande.
Hadbriaiii villa.
land de massor af ruiner, som i Rom och den
omgifvande Campagnan gifva inbillningskraften ett
så rikt material till återställandet af den gamla
romareverldens monumentala storhet, intager kejsar
Hadriani villa nära Tivoli ett framstående rum;
detta förnämligast genom anläggningarnas ofantliga
utsträckning och mångfald, genom landskaplig skönhet
och framför allt såsom en den rikaste fyndort
för antika skulpturverk. Här hade nämligen den
helleniskt bildade, vidt bereste och konstdyrkande
kejsar-filosofen velat skapa omkring sig liksom
en verld i sammandrag och för sådant ändamål i
efterbildning och original sammanfört ofantliga
massor af byggnads-och skulptår-verk från de tre
verldsdelar han beherrskade och hvilka han i alla
riktningar genomströfvat. Icke blott Roms gallerier
äro fyllda med statyer, reliefer och mosaiker, som här
blifvit upphemtade ur gruset, utan äfven en dryg del
af vissa samlingar på denna sidan Alperna förskrifver
sig från samma fyndort; så bland annat större delen
af de antiker, som Gustaf III uppköpte i Italien,
främst den slumrande Endymion, hvars material, attisk
marmor, röjer hans helleniska ursprung.
Hvad en kejserlig byggherres eklektiska fantasi
sålunda sammanfört af romerska, helleniska och
egyptiska minnen kan naturligtvis icke tala till
oss samma mäktiga språk som stenarna på Forum och
Palatinus eller Colosseum och Pantheon, eller Hadriani
egen jättegrafvård, hvilken sedermera såsom fåstet
S:t Angelo trotsat mer än ett årtusendes stormar.
Lefnadstrött och svårmodig, utan tvifvel sjelf
anande att all den glans, hvarmed hän här omgaf
sig, endast utgjorde en sista efterblomstring af
det antika skönhetslifvet, tillbragte den åldrige
imperatorn här sin lefnads afton, sökande hvila
från verldsregeringens bördor och omsorger, men
derunder feberaktigt verksam vid skapandet af denna
konstgjorda konstverld, som så snart vid antikens
fortgående upplösning och det hejdlöst inbrytande
barbariet skulle hemfalla under en förstöring så
grundlig, att den till och med beröfvar oss intresset
af att kunna med säkerhet bestämma de flesta delarnas
ursprungliga form och ändamål. Med ledning af romerska
författare har dock den moderna arkeologien trefvat
sig fram bland dessa ruinmassor och sökt utleta
den omfattande anläggningens grundplan. Längesedan
beröfvad sin praktbeklädnad af marmor, mosaik,
porfyr, granit och freskomålningar, återstå nu
endast råa tegelmassor, men en yppigt alstrande natur
sprider ett vemodigt och försonande behag öfver all
denna förstörelse, och murarna hafva fått en ny,
evigt grönskande praktbeklädnad af murgrön, oliv,
lager, pinie och cypress. Sålunda kunna de ännu, då-
qvällsolens guld strålar öfver den öde Campagnan,
tälja sin stämningsfulla saga om den helleniska
konstens aftonglans och det gamla Romas sjunkande sol.
Njutningen af ett sådant historiskt landskap kan
endast förhöjas deraf, att man under sin vandring
äfven tager kännedom om de resultat, hvartill de
lärdas undersökningar kommit-, men läsaren skulle
säkert icke hafva särdeles nöje eller upp-byggelse
af att i denna del noga följa resehandbokens eller
kartans ledning, hvarför vi här må inskränka oss till
några få spridda notiser.
Man finner tydliga lemningar af icke mindre än tre
teatrar, öppna byggnader af halfrund trappform,
såsom de grekiska teatrarna voro. Konsten har flytt,
men lagern är qvar; den har slagit rot öfverallt
och fyller både åskådareplatser och scen. Bland
grekiska efterbildningar nämnas vidare ett Lyceum, en
Akademia, ett Prytaneum och en Poikile (en pelargång
i Athen med fresker). Af romerska konstruktioner
må i främsta rummet märkas Thermerna (bad- och
förfriskningslökaler), hvilka i pittoreskt hänseende
utgöra det praktfullaste af dessa ruinmassor. Vidare
är att nämna kejsarens bostad, med sitt dominerande
läge och dermed sammanhängande trädgårdar m. m.
En af villans bäst bibehållna och kulturhistoriskt
intressanta delar utgöres af en »canopus» med
efterbildning af ett egyptiskt serapistempel. Canopus
var en nära Alexandria belägen egyptisk stad,
till hvilken man for på kanaler att fira den
stora serapis-festen. Hadrianus hade sjelf
deltagit i denna fest och lät nu efterbilda
tempelgrottan och kanalen. Här har man funnit
en mängd efterbildade egyptiska statyer, hvilka
nu befinna sig i Yatikanen. Dalen är. med konst
urhålkad ur tuffsten, 500 fot lång och 200 fot
bred, samt bildade en stor vattenbehållare, hvari
båtar foro; till höger sträcker sig en rad af små
kamrar i flera våningar öfver hvarandra, sannolikt
en efterbildning af rummen för vallfärdare, som här
ville under sömnen förnimma gudens orakelsvar. Yid
ändan höjer sig »Sacrarium», en stor halfkretsformig
nisch, på hvars terrass-formiga utsprång man funnit
statyerna. Ur denna nisch framsprang det vatten, som
underhöll bassinen; framför höjde sig ett förtempel
samt till höger och venster derom nymfacer; åtta
nischer med statyer smyckade templet; midtelnischen
i Sacrarium pryddes af gudens bild. Allt tyder derpå,
att den canopiska serapiskulten hade afseende på det
af solen välsignade nilvattnet.
Till dessa egyptiska föreställningar sluta sig ock på
sätt och vis de här funna talrika Antinous-statyerna,
antikens sista och den romerska plastikens enda
idealtyp; dessa lätt igen-känliga, förunderligt
drömmande och vemodsfulla drag af den sköna yngling,
som för sin vän och herrskare Hadrianus offrade sig åt
Nilen, ett offer, hvars mystiska dunkel ännu icke kan
anses till fullo skingradt, trots de många snillrika
förslagsmeningar, som de lärde härom framställt.
Karl Wetterhoff.
frän
Upptecknade af Wilhelm Aurell.
IV. Xtnelcten, I^öflcnlleri ocli
var en julafton, sedan det var nermörkt, som en
knekt vesteruppifrån skulle gå med ordres ner åt
strandbygden. När han då kom till Löfkullén - en
stor vacker kulle vester upp i skogen - så fick han
se hela kullen stå på stora vackra silfverpelare och
innanför dem, under sjelfva den sålunda
upplyftade kullen, lyste så grannt, som i en kyrka
julottan. Knekten stannade och såg på grannlåten. Men
när han hade stått en liten stund, så varsnade han
först, att alldeles bredvid honom, strax utanför
pelarna, satt en qvinna och vaggade ett litet barn
i en silfvervagga. Derefter fick han se, att intill
vaggan stod en silfverbägare och slutligen föllo
hans ögon på en stor svarter hund, som låg der,
grinade och såg arg ut. Knekten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
