Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett grefskap under Sveriges stormaktstid. II. (Om Leckö och Lidköping.) Herm. H-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grefskap nndw jjveriges stormaktstid.
n.
i hafva i en föregående uppsats (sid. 144) nämnt,
att bland privilegier, genom hvilka de grefliga
förläningstagarna skildes från friherrarna,
var rättigheten att efter behag anlägga städer i
grefskapet. Af fosterländskt nit, kanske också för
vinnande af den ökade makt en sådan rättighet innebar,
lät en och annan grefve uppbygga nya städer inom sitt
område; så anlade grefve Per Brahe d. y. Grenna,
och Jakob De la Gardie erhöll, när han upphöjdes
till grefve, af Gustaf II Adolf särskild tillåtelse
att bygga en stad inom Leckö grefskap. Af denna
rättighet begagnade han sig likväl icke och behöfde
det ej heller, sedan drottning Kristina 1651 förökat
grefskapet med staden Lidköping.
Den omvårdnad, sonen Magnus Gabriel De la Gardie
egnade åt alla de honom förlänta domäner, sträckte
sig äfven till den nyvunna staden. Men redan trenne
år efter det grefve Magnus emottagit grefskapet efter
sin fader beslöts att Lidköping skulle återställas
till kronan, då grefven fick förnyad tillåtelse, att,
om han så behagade, på egen grund anlägga en ny stad
i närheten af Lidköping.
Den tjenligaste platsen för en sådan var på Lidans
vestra strand, midt emot den gamla staden-, men
jorden här tillhörde det gamla herresätet Ågården,
hvars ägare, vice presidenten Karl Kri-stiernsson
Månesköld, ej mot något vederlag kunde förmås att
afstå behöfligt jordområde. Med anledning häraf måste
den tilltänkta stadsplanen uppskjutas till Måneskölds
död, som inträffade 1670, då Ågården öfvergick till
hans måg, vice presidenten Erland Kafle. Denne befanns
medgörligare än svärfadern; ett ägobyte upprättades
mellan Kafle och De la Gardie, och denne kunde nu
med allvar tänka på anläggningen af sin nya stad.
När dessa förberedelser voro ordnade, erhöll
rikskansleren den 5 December 1671 regeringens
tillståndsbref »att bygga en ny stad vid Lidan,
gentemot den gamla staden Lidköping, dock så att den
nya staden skulle med den gamla utgöra ’en societet’,
att De la Gardie skulle det hela behålla för sig och
sina bröstarfvingar, grefvar till Leckö. Grefven
skulle i Lidköping vara i landshöfdings ställe
och alla konungens befallningar rörande Lidköpings
stad ställas till honom. Grefven ägde att utnämna
kyrkoherde såväl som borgmästare och
Rådhuset i
(Teckning af C,
tullnär. Den nya staden skulle åtnjuta tio frihetsår
för lilla tullen och accisen, samt ’för likhetens
skull’ äfven den gamla; dock att grefven till Leckö
skulle betala till kronan så mycket hon förut haft
af gamla staden och denna deremot bestå ’grefven och
dess hof fri inqvartering. Efter frihetsårens förlopp
skulle grefven äga en tredjedel af tull och accis,
äfvensom en tredjedel af alla utskylder, som af dessa
städer framdeles beviljades till kronan, samt hälften
af alla konfiskationer.»» Det är troligt, att dessa
vilkor voro lämpade efter De la Gardies egen önskan,
enär de voro uppsatta af en förmyndarestyrelse,
af hvilken han sjelf, ehuru i detta mål j af vig,
var ledamot. Men om man också vill kalla de honom
tillerkända rättigheterna för lysande, så fordrar
sanningen likväl det erkännande, att de ej på långt
när utgjorde ersättning för den jord och betydliga
bygg-nadshjelp, han beviljade alla dem, som nedsatte
sig i hans stad, eller de ansenliga kostnader, han
nedlade på stadens offentliga byggnader. Sanningen
måste ock skänka honom det vittnesbörd, att han i
denna sak, som i så många andra, använde sina rika
inkomster till landets nytta och heder.
Ir 1672 begynte anläggningen af »nya staden», såsom*
den kallades till åtskilnad från »gamla staden»,
om hvars tillkomst man vet föga annat, än att han
var den första stad, som anlades vid Yenern, och
att hans äldsta kända privilegier äro utfärdade
af konung Kristofer 1446. Eör att bebyggandet så
mycket raskare skulle fortgå, understödde De la
Gardie med frikostig hand hvar och en som ville
bygga och anskaffade byggmästare och timmermän, för
att vara de inflyttande till hjelp. Sjelf hade han
uppgjort planen till den nya staden, med breda, raka
gator och ett stort torg af mer än fyra tunnlands
vidd. De beviljade frihetsåren och anläggarens
frikostighet lockade till inflyttningar, icke blott
från den öfverbefolkade gamla staden, utan jemväl
från andra städer och särskildt från Borås, der de
qvarvarande borgarena besvärade sig hos grefven,
som 1675 förklarade, att de, som inflyttat från
Borås, skulle dit återsändas; »dock»» - tillägger
han - »borde dermed något dröjas, tills man hört sig
före». Icke utan skäl misstänkte han, att Boråsboarna
genom sina klagomål ville afskräcka
Lidköping.
8. Hallbeck.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
