Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Santorin - Värmet och Celsii termometer. Wilhelm Aurell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
278
tecken till jordbäfning. Marken sänkte sig och
öppnade här och der djupa afgrunder, hafvet i Vulkanos
hamn började i ordets egentliga mening att koka,
lågor uppstego derur och i början af Februari höjde
sig några alnar från stranden en liten ö, hvilken
märkbart växte. Den nya ön erhöll namnet Georg I. Men
snart förenade sig den lilla ön med hufvudön, och
hamnen vid Yulkano var försvunnen, liksom den lilla
orten sjelf, hvilken nu öfvertäcktes af klippmassor.
Söder om Georgshamnen uppstod också en ny ö, hvilken
benämndes Aphroessa, tills äfven den förenade sig med
hufvudön Nea-Kaimeni. En medlem af den kommission,
som grekiska regeringen utsände för att iakttaga
dessa vulkaniska fenomen, omtalar företeelserna på
följande sätt:
»Vi bestego aftonen den 13 Februari en af de gamla
kratrarna på Nea-Kaimeni. Alldeles under oss kokade
och sprutade Georgsvulkanen, då och då gifvande
sin inre verksamhet tillkänna genom ett starkt
dån, hvarvid en ljusröd ångpelare steg upp i
luften. I sydostlig riktning från Georgs-vulkanen
uppsteg ur hafvet en klippö, som vi kallade
Aphroessa. Eödglödgade höjde sig klippmassorna ur
hafvet, omgifna af en tjock rök och förenande sig
med hvarandra till ett helt, som upptog en rymd
af sju tio till hundra qvadratfot och af ungefär
sex fots höjd. Ur den egentliga gaskällan uppstego
fortfarande ljusgula, flera fot höga eldflammor,
hvilka, förda af vinden, sväfvade öfver hafsytan likt
jättestora irrbloss, och hvilkas sken var bländande,
jemfördt med de närbelägna glödande klippornas. Yida
omkring syntes alla föremål i den klaraste belysning,
och tänker man sig den vackra omgifningen öfvergjuten
af månens silfverskimmer, så kan man göra sig ett
begrepp om detta skådespels storartade skönhet."
Ur hans beskrifning om ett senare besök anföra vi
följande:
»Klockan nio befunno vi oss på södra kanten af kratern
och slogo oss ner på ett afstånd af etthundratjugo fot
derifrån, för att göra våra iakttagelser. Mot klockan
tio tilltog den utrusande ångans brus, hvarpå hördes
ett hörseln bédöfvande dån. I detsamma tycktes den
under oss befintliga gamla vulkanens hela platå öppna
sig. Jag såg klippartierna till höger och venster
höja sig och kastas mot hvarandra och fick knappt tid
att betrakta en djup, mörk klyfta, som nyss uppstått,
ty plötsligt uppsteg derur med fruktansvärd häftighet
en tjock, svart rök, hvilken snart insvepte trakten
i ett sådant mörker, att man icke kunde se två steg
framför sig.
Det plötsliga mörkret, den qväfvande röken,
det obeskrifliga dånet, mina följeslagares till
flykt manande rop - allt detta kom i ett nu,
skräckinjagande och förfärligt. Dunklet gjorde,
att vi icke visste, hvart vi skulle vända oss, då
efter 30 till 40 sekunder vinden förjagade röken,
och vi genast samlade ihop våra anteckningsböcker och
observationsinstrumenter samt flydde från platsen så
hastigt som möjligt, hvarvid jag förlorade ur sigte
mina följeslagare. Det varade icke länge, förrän röken
skingrade sig, och det döfvande dånet i någon mån
aftog. Då böjde jag mig ner öfver klippranden,
för att beskåda den nya vulkanen. Medan jag var
sysselsatt härmed, började bullret ånyo och ur
ett oerhördt stort kraterformigt hål uppsteg en
stark rök. I samma ögonblick såg jag äfven stora,
svarta massor höja sig ur kratern och hörde huru
de föllo ner framför och bakom mig med ett sådant
dån och en sådan häftighet, att jag skyndsamt tog
till flykten. Men jag hade knappt tagit ett par
steg, förrän jag på flera ställen ganska kännbart
träffades af nedregnande stenskärfvor. Då stannade
jag i skyddet af en klipphäll och såg härifrån, huru
stenar af alla storlekar flögo ikring i luften och
slutligen nedföllo med en otrolig fart. Jag böjde
mig än åt höger, än åt venster och tryckte mig så
nära som möjligt intill klippväggen och kände redan
mina krafter svika, då det började Tegna ännu större
stenar, af hvilka en träffade mig i nacken så att
jag störtade till marken. Strax derefter kände jag
en brännande smärta, rusade upp, slet af mig min
öfverrock, som fattat eld, och borttog en liten sten,
som trängt in på bara kroppen. Nu började jag springa
allt hvad jag förmådde. Emellertid hade de glödande
stenarna antändt gräs och buskar, från hvilka rödgula,
gnistrande lågor stego alnshögt upp i luften. Men jag
måste framåt, hvarvid jag på min väg ofta träffades
af.stenar och inhöljdes i glödande sandmoln. Det
brann i mina kläder, och när jag ändtligen hann fram
till det nordligaste utsprånget af den vulkaniska
klippgrunden, der man kunde vara något mera skyddad,
föll jag till marken.
Hemsk var den tafla, som jag nu hade framför mig. Den
med högt gräs bevuxna ön Mikra-Kaimeni stod i lågor,
och dessa förenade sig till en ofantlig eldpelare, som
betäckte hela ön. Hafvet var i uppror och förfärliga
läto de ekon, hvilka uppkommo genom dånet af den
från alla håll utrusande ångan. När jag kom till
hafsstranden, träffade jag åter mina följeslagare. Yi
kände att hafsvattnet var kokhett och då vi kommo
ombord på vårt fartyg, funno vi detsamma af stenregnet
så illa åtgånget, att man kunde tro det nyss hafva
varit med i en batalj.»
Sedermera (i Mars månad) förenade sig, såsom vi redan
nämnt, ön Aphroessa med Nea-Kaimeni och bildade ett
högt kägelformigt berg. Icke långt derifrån höjde
sig ännu en ö, hvilken dock snart förenade sig med
Aphroessa.
Santorin är, just till följd af sitt vulkaniska
ursprung, en af de märkvärdigaste öar på
jorden. Kuststräckornas utbrända lavamassor
frambringa ingen växtlighet, men inåt landet, der
de vulkaniska lagren förvittrat, är marken mycket
fruktbar. Isynnerhet odlas der säd, bomull, sydfrukter
och ypperliga viner. Det röda och hvita Yino Santo
(sött, med något bitter eftersmak) är särdeles
berömdt. De 22,000 inbyggarna bo i större byar, hvilka
te sig som svalbon på klippväggarna. Hufvudorten på
denna den sydligaste .ön af de grekiska cykläderna
är Thera, hvarför man äfven benämner hela ön med
samma namn.
Värmet och Celsii termometer.
Vi äro vana vid att anse värme och köld såsom tvänne
skilda saker-, men vetenskapsmännen kalla båda med ett
namn värmet, hvars motsatta yttringar äro värme och
"köld. Men hvad är då värmet för någonting? Endast en
egenskap hos alla kroppar, vare sig fasta, flytande
eller luft-formiga.
Värmet (i högre eller lägre grader) tillkommer
allt skapadt. Det första, man med allra enklaste
observationsförmåga måste finna, är, att värmets högre
grader utvidga och värmets lägre grader sammandraga
alla föremål.
Utvidgning är förtunning eller mindre förtätning,
intagandet af ett större rum, utgörandet af en större
volym-, och sammandragning är en större förtätning
eller intagandet af ett mindre rum, utgörandet af en
mindre volym. Största förtunning hafva kroppar under
gas- eller luftform och största förtätning under fast
form. Det är värmet, som bestämmer kropparnas form
såsom antingen fasta, flytande eller gasformiga.
Då en kropp genom en hög värmegrads inverkan uppgår
uti gasform, och särdeles då denna är ofärgad,
oupptäckbar för ögat, skulle man vara böjd för att
tro, det värmets högsta grader hade förmågan att icke
blott upplösa eller till formen förändra kroppar,
utan ock förinta dem-, men detta är icke fallet. Nej,
intet skapadt grand förintas, blott förvandlas eller
byter om form för värmet och särskildt för de grader
deraf, dem vi kalla hetta och eld.
Men, tänker den uti vetenskaperna fysik och kemi
icke hemmastadde, huru kan det påståendet vara sannt,
då vi dagligdags med våra egna ögon se till exempel
veden uti våra eldstäder genom förbränningen försvinna
och till tyckandes förintas eller gå upp i rök, med
qvaiiemnande af en emot den uppbrunna veden blott
helt obetydlig mängd aska och kol?
Veden innehåller, bland annat, de enkla kropparna
kol, syre och väte och den af metallen kalium och
syre sammansatta kroppen kali m. m. När nu veden,
genom densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
