Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värmet och Celsii termometer. Wilhelm Aurell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
tillförd tillräcklig värme, för att kunna brinna
och derigenom delvis uppgå i gas, förbrinner, så
förenar sig vedens kol med dess väte till kolväte,
hvilket är en brännbar gas, och när den förbrinner
under utveckling af eldfenomenet, sönderdelas den på
så sätt, att kolvätets kol förenar sig med luftens
syre till kolsyra, som bortgår i luften med draget,
och vätet förenar sig med en annan del af luftens
syre till vatten, hvilket genom hettan förvandlas
till vattengas, som också uppgår med luftdraget. De
blåa lågor, som synas brinna öfver de glödande kolen,
äro koloxid gas, en lägre syrsättningsgrad af kol
än kölsyran, som icke är brännbar. Det är just den
der koloxidgasen, hvilken, såsom ytterst giftig,
osar ihjäl folk.
Genom starkare luftdrag förvandlas koloxidgasen
medelst förbränning till kolsyra. De qvarvarande
kolen äro blott ofullständigt förbränd ved, och
askan är det nyss nämnda kalit m. m., eller vedens
oorganiska beståndsdelar. Yeden har således genom
kemiska sönderdelningar och derigenom uppkomna nya
kemiska föreningar icke förintats en smul, utan blott
förvandlats genom förbränningen; Sjelfva elden består
af ljus- och värmestrålar i broderlig förening.
Hvarje förruttnelse är en likadan förbränningsprocess,
och värme utvecklas äfven dervid, men till följd af
den förbränningsprocessens långsamma gång, märkes
ingen eld och knappt en gång värmeutveckling.
Det anmärktes nyss, att veden innehåller, bland
annat, kol och syre. Hvarifrån har den fått dessa
artiklar? Jo, af den kolsyra, som utvecklas vid all
förbränning såväl genom eld, som vid förruttnelse
samt vid menniskors och djurs andedrägt, taga alla
växter till sig en god del. Kolsyrans kol lehalla
de till sin näring för tillväxt och kolsyrans syre
utandas de under solljusets och värmets inflytande,
och genom det sålunda bildade syret i luften är det
som vi lefva, emedan det genom sin förbränning ånyo
till kolsyra i våra lungor alstrar den värme, hvilken
betingar vårt lifs fortvaro. Hvarje lefvande kropp
har en under normala förhållanden (d. ä. vid full
helsa) bestämd värmegrad: menniskan något öfver 30
grader och kanariefågeln något öfver 40 -den högsta
värmegrad något djur har.
Under hvilken för oss förnimbar form kommer och
går värmet? Jo, under form af strålar, kallade
värmestrålar, liksom ljuset förekommer såsom
ljusstrålar.
Ljusets strålar åtföljas alltid af värmestrålar,
men värmets strålar åtföljas icke alltid af
ljusstrålar. Yi skilja nämligen på ljust värme och
mörkt värme och hvardera värmestrålarna hafva sina
särskilda egenskaper. Ljust värme går igenom glas,
men icke mörkt värme. Solens värmestrålar, som bestå
af ljust värme, tränga ju in genom fönstren uti våra
bostäder, men till exempel kakelugnens värmestrålar,
hvilka, sedan brasan är utbrunnen och spjellet är
skjutet, äro mörkt värme, tränga icke ut genom våra
fönsterrutor, ty, om så vore, skulle vi ej midt i
»flinthårda vintern» i all sköns välmåga kunna sitta
i våra rum under 15 å 20 graders behaglig värme.
Finns månne i skapelsen några ständigt fyllda
magasiner med värme? Ja, i första hand solen och
dernäst jordens eget innandöme. Så kallade värmekällor
äro dessutom, såsom förut blifvit nämndt, hvarje
mennisko- och djurkropp, organiska ämnens förbränning
under eldfenomen, eller under förruttnelse, hvarje
kemisk sönderdelning och förening, all slags rörelse
o. s. v.
Allt det värme, som är för känseln eller termometern
märkbart, kallas aktivt värme. Men under en
för. känseln och termometern omärkbar existens finnes
också värme, som i så fall benämnes latent eller
lundet värme.
Om man har en gryta utan lock på och med vatten uti
och man tillförer aldrig så mycken eller stark eld
under samma gryta, så stiger dock vattnets värme i
grytan aldrig öfver en viss grad (100 Celsii). Men
hvart har då det myckna värme, som varit öfverflödigt,
sedan vattnet kom i kokning i grytan, tagit vägen?
Det har blifvit lundet af eller finnes latent i den
från det kokande vattnet uppstigande vätten-<my«w,
fastän icke heller den har högre värmegrad än det
kokande vattnet.
Yärmet meddelar sig städse från en kropp till en
annan. Men alla kroppar hafva på’långt när icke
lika förmåga att taga till sig och bibehålla eller
lemna ifrån sig värme. Härvidlag inverka betydligt
kropparnas materia, form och färg.
Med hänsyn till materien dela vi kropparna uti goda
värmeledare och dåliga värmeledare. Till de förra
höra alla metaller och till de sednare, bland annat,
ylle och halm.
I afseende å formen upptaga och utstråla de kroppar
lättast värme, hvilka äro spetsiga.
Beträffande färgens inflytande på kropparnas
värmeförhållanden, så uppsuger den svarta färgen mest
och bäst värme och den hvita sämst och minst. På denna
grund komma vi till det resultat, att svarta kläder
äro varma och hvita kalla, ehuru ingendera for sig
är varmare eller kallare än den andra.
Yärmé, ljus, elektricitet och magnetism synas uti
många fall stå uti det mest intima förhållande
till hvarandra, ja, liksom föreställning,
begrepp, omdöme och slutledning hos menniskan,
bildlikt taladt. Yärmet har varit och är föremål
för tänkares och vetenskapsmäns djupa studier. Det
vackraste praktiska resultat man derutinnan kommit
till är konsten att mäta värmet. Den främst stående
värmemätaren är en svensk uppfinning, nämligen Celsii
så kallade hundragradiga termometer.
Yid uppfinningen af denna gick så till (som det ännu
går, då termometrar förfärdigas), att Celsius hade ett
glasrör, öppet i öfre ändan och utblåst till en kula
i den nedre. Röret fylldes med qvicksilfver, hvilken
silfverhvita metall vid vanlig värmegrad är i flytande
.tillstånd.. Det sålunda fyllda röret upphängdes i
ångan öfver kokande vatten. Qvicksilfrets utvidgning
af värmen i vattenångan gjorde naturligtvis,
att en del af qvicksilfret rann öfver och den
qvarvarande delen blef oför änder ligt qvar stående
vid glasrörets öfre ända, som tillsmältés. Den punkt,
vid hvilken qvicksilfret blef stående i vattenångan,
kallade Celsius 100 och betecknade detta sålunda
-j- 100°, såsom det ännu betecknas. När sedan
glasröret med qvicksilfret uti togs ur ångan,
sjönk qvicksilfverpelaren och lemnade ett lufttomt
rum ofvanom sig. Celsius satte derefter rörets kula
uti ett kärl, fyldt med vatten, snö och is. Då sjönk
qvicksilfverpelaren ännu längre ner och blef stående
på en bestämd punkt. Denna punkt kallade Celsius
frys- eller nollpunkt och betecknade den så
här -j–––-0°.
Platsen på glasröret mellan noll och 100 indelade
han också i 100 lika stora delar, dem han kallade
WM0grader. Nedanför noll- eller fryspunkten och mellan
densamma och kulan indelade han också röret i lika
stora delar, som mellan O och 100, och dessa kallade
han M$-grader, betecknande dem med - (minus)} Men så
fann han, att qvicksilfrets sammandragning under -
35° icke längre var fullt regelbunden och att det
liksom en annan metall antog fast form vid - 40°.
Med Celsii qvicksilfvertermometer kan man alltså icke
uppmäta liogre värmegrader än 100 (kokande vatten,
ehuru sjelfva det kokande vattnets temperatur är något
lägre) och icke fullt tillförlitligt lägre köldgrader
än 35.
Alkohol (sprit, färgad röd, för att bättre synas)
använder man derför i termometrar för bestämmande af
köldgrader under 35. För värmegrader öfver 100 har
man så kallade pyrometrar (= eldmätare) af olika
ämnen och olika konstruktioner. Dock hvila alla
dessa instrumenter på den lag, att värmet’utvidgar
och köld sammandrager.
Förutom Celsii termometer, som dock af hela den
vetenskapliga verlden och i Sverige äfven af de
olärde allmänt användes, finnes en af fransmannen
Réaumur och en af engelsmannen Fahrenheit, båda olika
i förhållande till Celsii och äfven sinsemellan. När
Celsii termometer visar 100°, betecknas lika värme
af Réaumur med 80° och af Fahrenheit med 212°.
Hvilken ofantlig stor roll värmet spelar, icke blott
i alla sjukdomar, utan ock i deras behandling,
är väl allom bekant. Ett sjukrum utan termometer
kan liknas vid ett hus utan klocka. Genom den allt
mer tilltagande bildningen inom vårt fosterland ser
man numera termometern, som kan köpas för omkring l
krona, temligen allmänt begagnad. Också anser jag för
min del termometern och barometern, om hvilken skall
talas längre : fram, lika berättigade i ett hus som
– klockan.
Wilhelm Aurell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
