Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I tigerhålan. (Forts. och slut från sid. 305.) - Ur fångenskap - i jern. Liten krigsbild, tecknad af Johannes Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
kanten, utan störtade från det ena klippsprånget
efter det andra ner i djupet, der hon bortrycktes
af strömmen. Hanen deremot uppnådde klipputsprånget
på vår sida, men blott med fram tassarna, medan
den öfriga delen af hans kropp sväfvade öfver
afgrunden. Hans kraftansträngningar voro så våldsamma,
att man kunde förutse det ögonblick, då det skulle
lyckas honom att svänga sig upp. Indianerna utstötte
ånyo ett s)mk, som om all räddning vore förlorad.
Härunder hade Whelen aflägsnat sig något, men
lyssnande endast till sitt mod, vände han om och
stötte sin jagtknif ända till fästet i tigerns
bröst. Olyckligtvis högg denne honom till gengäld i
låret med venstra tassens klor och drog honom till
sig, hållande sig fast vid klippkanten med endast
den högra frarnfoten. Min oförskräckte vän högg med
venstra armen tag i ett träd och med den .högra vred
han flera gånger om knif-bladet i djurets bröst.
Allt detta var ett ögonblicks verk och tilldrog
sig hastigare, än jag hunnit berätta det. Yi andra
ilade genast till hjelp. Lincoln, den hetsigaste
af oss alla, fattade Whelens dubbelbössa och gaf
dermed ifrån klipphöjden Jaguar en ett så våldsamt
slag med’kolfven i hufvudet, att denne släppte sitt
byte och störtade baklänges ner i afgrunden. Men med
honom följde äfven den olycklige ynglingen, som, genom
slagets häftighet och den deraf förorsakade hastiga
rörelsen, förlorade jemnvigten och inom mindre än en
minut försvann i den brusande strömmen.
Yi utstötte ett förtviflans rop, ty att rädda honom
var icke möjligt. När jag hemtat mig något, såg jag
den stackars Whelen
ligga vanmäktig vid klippranden. Yi undersökte hans
sår; de voro djupa och blödde ymnigt. Indianerna
gingo efter några örter, med hvilka man slutligen
lyckades stilla blödningen. Min vän låg dock sanslös
och anfölls snart af den häftigaste feber.
Aftonen hade emellertid inbrutit, och vi sågo oss
nödsakade att tillbringa natten på detta ställe under
en framskjutande klippa. Förarna upptände eld för
att hålla de vilda djuren på afstånd. Jag åt några
frukter, som man gaf mig, utan att egentligen veta,
hvad jag gjorde. Det var den sorgligaste måltid i
min lefnad!
Jag kunde icke tillsluta ögonen på hela natten,
ty bredvid mig hörde jag Whelens djupa, tunga
andetag. Morgonen derpå måste vi föra min olycklige
vän tillbaka till stället, der vi voro föregående
natt. Yägvisarna förfärdigade i hast en bår af säf och
trädgrenar, den sårade lades derpå och bars försigtigt
till byn, der han likväl, oaktadt all möda och omsorg,
icke mer återkom till sans.
På tredje dagen märkte jag, att en konvulsivisk
darrning genomfor alla hans leder-, han reste sig
plötsligt och uttalade några orediga ord. Strax derpå
föll han tillbaka på bädden och uppgaf andan.
Sådant var det sorgliga slutet på min resa
till Chimborazo, hvilken kostade två af mina
vänner lifvet. Sedan jag bevisat Whelen den sista
vänskapstjensten, skyndade jag att lemna en trakt, som
för mig hade så hemska minnen, och beslöt att begagna
mig af första lägenhet för att återvända till Europa.
fångenskap - i jern.
Liten krigsbild, tecknad af Johannes Alfthan.
1.
var år 1855. Kriget mellan vestmakterna och Kyssland
pågick som bäst. Med vårens vestanfläktar hade
de engelsk-franska örlogsflottorna åter infunnit
sig i Finska viken, för att der erbjuda Europa
skådespelet af samma spegelfäktarkrig, som under
loppet af föregående året der pågick. I ståtliga
nautiskt-strategiska linier utbredde sig deras
dukar utmed Finlands kuster. Den allmänna tron i
det landet var då, att »nu först skulle någonting
verkligt företagas». Huru denna förmodan besannades
känna vi en och hvar. Emellertid var befolkningens i
vissa delar af skärgården sinnesstämning just icke
nedslagen. Man kände af föregående års erfarenhet,
att engelsmännen (fransmännen nästan prisades) »väl
togo hvad de fingo, men betalade bra»’, medan de
egna, oombedda försvararna, ryssarna, visserligen
icke togo, men icke heller betalade någonting -
af hvad som »bland dem försvann». De blott voro en
börda för de byar, der de lågo inqvarterade.
Den trakt af finska kustens vidsträckta skärgård,
der den lilla händelse tilldrog sig, som vi här,
upptecknad efter verkligheten, gå att omtala, är
belägen nästan i det yttersta hörnet af sydöstra
Finland. Det är Björkö sund, bekant sedan tredje
Gustafs krig mot Ryssland, till minne af hvilken
konungs besök der ännu den dag, som i dag är, en
af honom till församlingens kyrka (ehuru Björkö då
redan lydde under ryskt välde) skänkt kommunionkalk
af guld förvaras.
Björkö är en vigtig position i händelse af ett
sjökrig mot Byssland, ty dess goda hamn erbjuder en
förträfflig samlingsplats för en flotta, bestämd
att bevaka eller operera emot Kron-stadt-S:t
Petersburg. Detta visste engelsmännen ganska väl,
och derför hade denna ort tidt och ofta besök af
de »fiendtliga» fartygen. Naturligtvis företogo
britterna, som beherrskade vattnen, en och annan
liten landstigning för att söka anskaffa färsk
proviant. Tillgången på kött i Björkötrakten var klen,
men deremot fanns det rikligt med fisk - och färsk
fisk är ofta en läckerhet på sjön. Björköbon är ifrig
fiskare af det enkla skäl att han, hvad lifsuppehället
vidkommer, till en stor del är hänvisad till afkomsten
af detta yrke, och det förmärktes ingen synnerlig
förändring i denna sysselsättning, ehuru »hafvet
var mycket osäkert i följd af fiendtliga kryssare»,
såsom det hette
i de officiela rapporterna. De praktiska öboarna hade
nämligen bemärkt, att den öfverklagade »osäkerheten»
fullkomligt uppvägdes af säkerheten att göra en god
vinst, om man blott på ett skickligt sätt förstod att
låta fienden aftvinga sig sin vara. De beklagade sig
derför icke heller hos den ryska kustbevakningens
militärmyndigheter öfver brist på försvar öller
det våld, som vederfors dem, i det de i utbyte
mot sin rara fisk tvungos att emottaga engelskt
guldmynt. Gamla lurendrejare, som de voro och äro,
fogade de sig med beundransvärdt saktmod i detta
sitt öde.
Björkö sund bildas af en stor i hafvet utskjutande
halfö och de utanför, vesterut, belägna öarna
Piispausaari (Biskopsö) och Koivusaari (Björkö). Något
längre ut i sjön ligger Tuor-saari ö. De stora
öarna omgifvas af en hel arkipelag holmar och skär,
till större delen obebodda, men dock pä sätt och
vis bebyggda, ty en del af dem har att bjuda på
ett »fiskhus», ett pörte, lada eller kåta, der
fiskbragderna kunna torkas, och hvilket i yttersta
nödfall äfven erbjuder fiskrarna ett ofta behöfligt
skydd mot regn och oväder.
Yi bedja läsaren följa oss till Koruenala by
å Tuorsaari ö. På dess norra udde är en liten
fiskarstuga belägen. Men huru liten den än är,
ty byggnadsvirke är dyrköpt i Björkötrakten, så
saknar kojan dock icke en viss komfort, som tillika
är betecknande för hela nejden. Fönsterluckorna
äro grönmålade och hafva antagligen tillhört ett
strandadt fartyg. Dörren är af något fordom betsadt
träslag och har väl någon gång i tiden stått framför
nedgången till en skeppskajuta-, taket påminner genom
det lappverk, hvaraf det är sammansatt, otvetydigt om
enahanda ursprung, och två af husets väggar härstamma
sannolikt från den forna däcksbeklädnaden å ett större
fartyg. Träda vi öfver tröskeln, så finna vi, att det
inre i allo motsvarar bostadens yttre skepnad. Man
ser att invånarna vetat tillgodogöra sig de ämnen,
med hvilka »Gud välsignat stränderna».
Derinne sitta en äldre man och en ung flicka,
sysselsatta med en tarflig middagsmåltid, bestående
af surt rågbröd och fisk. Gubbens ansigte är
väderbitet och sträft-, ett drag af slughet spelar
omkring de tunna läpparna, men de små, mörka ögonen
tala om beslutsamhet och mod. Flickan, iklädd
Björkö-qvinnornas pittoreska drägt, har ett friskt
och vackert ansigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
