Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXI. Hans Magnus Melin. B. F. O. - Fågelverldens pygméer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 357
Efter en kort tids sjukdom, och derför alldeles
oförberedt för den stora allmänhet, som just genom
Melins bibeltolkning med intresse följde hans
verksamhet, afled Melin den 17 November 1877 i
Lund, inom hvars samhälle han framlefvat hela sin
mannaålder.
Den sorg, hans bortgång framkallat inom kretsen
af fränder och vänner, delas af de vetenskapliga
och vittra samfund, hvilka dragit gagn af hans
vidtomfattande kunskaper och rika erfarenhet på ett
stort antal kulturområden.
Melin var trenne gånger gift: 1) 1845 med Helena
Jakobina Hellstenius (d. 1856); 2) 1859 med Anna
Helena
Bååth (d. s. å.); 3) med Carolina Bååth, den förras
syster, som jemte flera barn öfverlefva den bortgångne
familjfadern.
Inom den svenska kyrkan skall Melin genom
sin bibeltolkning städse intaga ett af de
mest framstående rummen, liksom han genom sina
vetenskapliga förtjenster tillförsäkrat sig ett
hedrande namn i vår odlingshistoria. Den humanitet,
som utgjorde ett af grunddragen i Melins skaplynne,
har påtryckt hans litterära verksamhet en prägel,
som gör densamma i hög grad tilltalande och vinnande.
B. F. O.
olibrin eller honungsfågeln är känd af alla, äfven
af dem, hvilka aldrig sett någon sådan och hvilka
icke ens veta huru en hämpling eller en steglitsa ser
ut. Hvarje fågelvän brukar också anse en kolibrifågel
som den dyrbaraste skatten i sin samling. Många arter
likna verkligen färggnistran-de ädelstenar. De äro,
för att använda Bufforis uttryck, klädda i smaragder,
ru-biner och topa-ser. Audubon har jemfört dem med
ljusstrålar eller regnbags-skimmer.
Ät dessa lille-putt-fåglar, som icke äro större
än humlor, har naturen dock - eller kanske just
derför - skänkt en mängd förmåner. Så hafva de en i
förhållande till sin storlek förvånands-värd styrka
och liffullhet, och i
fråga om flygtens snabbhet och uthållighet kunna de
täfla med de stora fåglar, hvilka äro bäst utrustade i
detta hänseende. En honungsfågel tyckes nästan aldrig
hvila, ty man ser honom ständigt fladdra från blomma
till blomma med en snabbhet, att blicken knappt kan
följa honom. Man förnimmer ofta hans förbiflygande
blott genom ett klangfullt ljud, som frambringas af
vingarnas hastiga slag. Alla, som varit i tillfälle
att se dessa fågelverldens juveler i deras hemvanor
i nya verlden, omgifna af dess yppiga och praktfulla
vegetation, hafva öifver-bjudit hvarandra i att
prisa deras skönhet och deras underbara, att icke
säga poetiska, tillvaro.
Honungsfåglarnas bon hafva vanligen en tums diameter
och en tums djup. Deras omsorg om och kärlek till
ungarna är allmänt erkänd af alla naturforskare, som
studerat dessa fåglar i det fria tillståndet. Pater
Labat berättar härom följande: «Jag visade pa-ter
Montdidier ett kolibrinäste, hvilket han, med deri
liggande två stycken femton å tjugo dagar gamla
ungar, medtog hem. Boet och ungarna insatte han i en
öppen bur, hvilken stod vid fönstret, och dit kommo
föräldrarna för att mata ungarna och sofva i boet
tillsammans med dem. Jag såg dem ofta alla fyra
sitta på pa-ter Montdidiers hand, sjungande lika
gladt, som om de suttit på en trädgren. Han födde
dem med en mycket fin och nästan genomskinlig deg,
som han gjort af skorpor, spanskt vin och socker. Jag
vet mig knappt hafva sett något täckare, än dessa
små fåglar, hvilka flögo in och ut genom fönstret
och alltid kommo tillstädes, när pater Montdidier
lockade dem. Han födde dem på samma sätt under fem
eller sex månader, och vi hoppades att få se en ny
generation blifva utkläckt, men pater Montdidier
hade en afton glömt att hissa upp buren, som var
fästad vid ett snöre. Följande morgon upptäckte han,
att hans älsklingar blifvit uppätna af råttor».
Af denna berättelse synes, att honungsfåglarna lätt
tämjas, och det förefaller ganska egendomligt, att de,
hvilkas för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
