Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppargillet i Visby och dess "Välkomst". C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Jemte all sin munterhet har skepparlaget äfven en
djup och allvarlig betydelse: vår tids fredliga,
men raska och lef-nadsfriska vikingar samlas
här, enligt urgammal sed, från spridda håll kring
gillesklenoden, samdrägtens palladium, den ståtliga,
af minnen i egentlig mening omkransade »Välkomsten»,
för att snart draga ut på skilda vägar öfver trolösa
vågor, och för att icke på länge, kanske aldrig mer,
mötas igen. Ty mer än mången annan, färdas sjömannen
mot obekanta öden, och "Vikingens» herrlige skald,
E. G. Geijer, sjunger derföre med rätta:
"Bäst är vara färdig för medgång som fall Uppå
hafvet."
Och på mången af hafvets kämpar kunna ännu orden i
samma sång om »de ljudande böljorna»» tillämpas:
"Pä dem liar han lefvat - sin graf skall haii få
Uti hafvet"
Af de 403 skeppare, som sedan år 1740 inskrifvits
i Visby skep-pargille, hafva, enligt matrikeln, 40
omkommit i vågorna, de flesta med man och allo. Och
en af dessa 403 fann år 1797 sin död i strid med
sjöröfvare på Medelhafvet, Dessutom hafva icke så
få i andra verldsdelar fallit offer för der gängse
eller inhemska farsoter.
Skeppargillets silfverpokal eller »välkomst", om hvars
prydlighet förestående trogna och vackra teckning
bör gifva ett godt begrepp, är, med flaggriddarens
bild på locket inberäknad, en aln hög och väger med de
vidhängda "skyltarna’» eller sköldarna, som äfvenledes
äro af silfver, vid pass 300 lod.
När man vid skepparlaget vill ur »Välkomsten’»
dricka en annan till, så tillgår det på följande
omständliga och högtidliga sätt: den uppbjudande
fattar sjelf den tunga, af sina många rörliga
skyltars dallring mot hvarandra och mot bägaren
festligt klingande pokalen. Den, som uppbjudes till
dryckjom, fattar om flaggriddaren och aflyfter locket,
samt svänger det rundt omkring, så att den rörliga
silfver flaggan eller »Vimpeln» kommer att löpa kring
flaggstången. Härefter dricker den uppbjudande, under
det att de kringstående sjunga »Vimpelsången». Sedan
på-sättes locket, och den som nyss drack, öfverlemnar
nu pokalen till den uppbjudne och aftager i sin
tur locket, hvarmed han under samma sång viftar och
»vimplar», medan den andre dricker.
Så går pokalen från man till man, under en följd af
inbördes skålar, vid hvilka sången alltid är densamma,
blott att namnet på den person, som skålen gäller,
för hvarje gång förändras.
»Vimpelsången», som går på en egendomligt manlig och
munter melodi, är af följande lydelse:
"Och hvem skall denna vimpelen ha’,
Med lustigt mod?
Jo, den skall brodern . . . ha’,
Vår vän så god.
Så lata nu till,
Du käre stallbroder!
Och drick som du vill;
Men drick som en karl
Tre klunkar å rad,
Å rad,
Å rad,
Så kommer du ej något buller åstad.
Ty utan buller
Och utan bång
Skall denna vimpelen
Ha’ sin gång
Till ljusan dag."
Det återstår nu att tala om de skyltar, hvarmed
»Välkomsten» är bekransad. De äro i sanning vid
denna ålderdomliga borgerliga minnnesvård icke det
minst märkliga. De flesta af dem påminna om modiga,
ehuru obemärkta män, som frejdat sina namn genom
redbar och nyttig verksamhet, och mer än en af dem
har ärofullt genomgått mödor och faror, som förtjente
en minnesruna, åtminstone i fosterbygdens krönika.
Dessa skyltar, hvilkas antal för närvarande är
51, äro dels tacksamhetsbevis, egnade åt giUet
och kamratskapet der inom, dels »tabula votwa»
(löftestaflor) med anledning af ut-ståndna
lifsfaror, dels minnen af tacksamma skeppsredare,
af några gillets tjenstemän och af några utländska
kofferdimän, som här något år varit vinterliggare
och till skepparlaget blifvit inbjudna. Härtill komma
ett par medaljer, nämligen »Svensksunds-
medaljen» och för »Tapperhet till sjös, 1788-1790»,
hvilka ett par gotländska skeppare vunnit såsom i unga
år deltagare i kriget med Ryssland nyssnämnda år,
äfven som tvänne minnesmedaljer, af n. v. konungen
såsom arfprins n In memoriam sui» (till minne af sig)
skänkta till ett par, också i nämnda krig profvade
kofferdimän - hvilka fyra utmärkelsetecken blifvit af
de hädangångna medaljörernas efterlefvande förärade
till »Välkomsten".
De på skyltarna graverade figurerna äro dels
af religiös betydelse, t. ex. det allseende
ögat-, ett altare, vid hvars fot seglingskonstens
instrumenter ödmjukt hvila; hoppets ankare o. s. v.;
dels framställa de en liten bild af det fartyg,
hvars kölherre gifvaren varit, och än är fartyget
tecknadt -för fulla, än för refvade segel, än liggande
för ankar, än strandadt och med kapade master, än
brinnande, och än nedisadt; dels förete de bilderna
af handelns och hafvets gudomligheter, Merkur samt
Neptun och dennes gemål Amfitrite; - dels se vi
der sinnebilder, som i allmänhet hafva afseende på
sjöfarten, handeln, industrien, vaksamheten och det
allmänna välståndet.
Hvad inskrifterna angår, så finna vi gifvarens namn,
årtalet då han blef skeppare eller då gåfvan lemnades,
samt tänkespråk, som ofta uttrycka den förtröstan till
en högre makt, den frimodiga gudsfruktan, som alltid
bor i den äkta sjömannens bröst, Några inskrifter
antyda utståndna faror; några prisa vänskapen,
kamrat-lifvet, gillesfröjden, »ölets guldvåg" i
»Välkomsten»; andra innehålla allmänna lefnadsreglor
och national-ekonomiska grundsatser.
Vi anföra här några prof af dessa sjömannatankar,
alltid korta, merendels vackra och kraftfulla liksom
konungars valspråk på deras mynt och riddares på
deras vapensköldar, stundom rimmade, stundom på ett
främmande språk. Vid en och annan inskrift namnes
här inom klämmer hvad graveringen föreställer, till
inskriftens behöfliga förklaring, emellanåt också
gifvarens namn:
»Jehova Ibevarar.» (Jöns Broander, 1780. Öfver
handelns och sjöfartens sinnebilder det allseende
ögat)
»Vi leda rätta vägen.» (P. J. Hejdenberg, 1780. Det
allseende ögat samt en kompass, en oktant och ett
sjökort.)
»Cfud styre!» (Cfideon Stake, 1780.)
»Gud mitt hopp.» *
»Gud vet, hvar jag skall landa.»»
»Soli Deo gloria!» (Gudi allena äran!)
»Näst Gud vänskapens beskydd.»
»Vind och vett ett fartyg styra,
Ensamt vettet styr vår yra.»
»Följ pligtens bud!
Hvad öfrigt är, gör Gud.»
»Försynen vårdar den, som anförtror sig åt det
brusande hafvet.»
»Styr, o Gud! mitt lefnaclsroder.
Styrer Du, går allting väl.» (Dines Ekengren
1821. Amfitrite stödd vid ett roder. Om Eken gren se
Sv. Fam.-Journ. 15:de årgången sid. 123 och 225.)
»Mitt enkla bud
Är: frukta Gud
Och älska mina bröder.»
»Uti sjönöd stadd, genom elden flammande
Jag uti Lergraf hamnade.» (D. Jftderbom, 1784. En
brigg med endast undermaster utan för Lergraf på
Gotlands östra kust.)
»Handeln är mitt lif, min själ;
Uppå vattnet trifs jag väl.» (O. Fåhrseus, 1780. Ett
seglande fregattskepp.)
»På orolig bölja skeppet ilar,
Likt vårt lif, till målet fram.» (B. J. Sundahl,
1831. Briggen Ulysses under segel.)
»Gör rätt och godt, så har du frid
Bland storm och vågors strid.» (J. F. Flodenberg,
1831. Briggen Konjunkturen under fulla segel.)
»Pecuma nervus rerum gerenåarum» (penningen är
drif-fjedern i affärslifvet). (Handl. G. N. Donner,
1780. Merkur med sin bevingade staf och ett
ymnighetshorn i ena handen.)
»Concordia res parvfö crescunt» (genom samdrägt blir
det lilla stort). (B. Åker, 1780. Trenne hjertan
förenade, der-omkring handelns och sjöfartens
emblemer.)
»Försigtighet och förnuft uträtta mycket.»
46*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
