Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppargillet i Visby och dess "Välkomst". C. J. Bergman - En stad som växer raskt. Reseskiss af J. Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
»Må välmåga spridas genom lycklig sjöfart till idoga
medborgare!»» (G.’Ekström, 1818. Briggen Jakobina -
se Fam.-Journ. 1875 sid. 247.) – *I lugnet vaksam,
i stormen trygg,»
»Med tålamod och undergifvenhet, för refvade segel när
storm vindarna så fordra," (G. G. Bahr, 1852. Briggen
Ulys-ses under segel.) - »Hafvets silfverböljor vänner
skilja, Ölets guldvåg här förenar dem.» (J. K Stare,
1833. Skonerten Amfitrite.)
»Må handeln och sjöfarten blomstra!»
(Haiidl. J. Dubbe, 1839. Handelns och sjöfartens
sinnebilder. Skylten, af guld, hänger på
flaggstången å Välkomstens lock såsom på en
välförtjänt hedersplats: i Dubbes testamente var
gillet ihågkommet med en donation af 11,111 rdr 6
sk. banko till en pensionsfond.)
Detta såsom prof. Till sist må nämnas den skylt,
som år 1818 förärades af engelske skepparen William
Teasdale
från Yarmouth: han var såsom gäst inbjuden till
nämnda års sképparlag, och blef så ofverraskad af
gillets egendomliga lynne och vackra plägseder, att
han bad att få lemna sitt bidrag till »Välkomstens»
prydnad. Hans skylt framställer det allseende ögat
öfver en passare och ett vinkelmått. Inskriften är
följande: »Må edra gamla bruk fortfara tills ingen
tid mer är!» En tillfällig, utländsk gäst, son af det
stora land, som drifver den mest blomstrande sjöfart,
en undersåte af verldshandelns drottning har sålunda,
för mer än ett halft århundrade sedan, om det vackra,
fäderneärfda skaplynne!, de gammaldags festliga
plägsederna hos det lilla Gotlands skeppargille
i Visby uttryckt och med sjelfva gillespokaien i
varaktig inskrift införlifvat aktningsfulla ord. Ännu
fortlefva gillets plägseder.
Och hvem instämmer icke i den långväga
främlingens vannhjertade önskan, att de alltid måtte
förblifva?
C. J. Bergman.
El ii
växer-
Ke s e skiss af J. Alfthan.
Viborg i Finland.
(Efter fotografi.)
p/et var för icke längre tid sedan, än den
22 Augusti år ^ 1874, då det bantåg, hvilket
bringade mig från Helsingfors, medelst sina gälla
ånghvisslingar tillkännagaf sin ankomst till Viborgs
station. Klockan var ungefär sex på eftermiddagen-,
jag kunde således hoppas att ännu samma qväll få göra
en inspektionspromenad genom gatorna. Jag hade par
tio års tid icke besökt den då redan ganska lifliga
handelsstaden, och var nu något nyfiken att .iakttaga
skedda förändringar i ortens yttre utseende, så mycket
mera som jag dessförinnan en längre följd af år varit
bosatt på denna plats, »Finlands Göteborg»», såsom
invånarna älska att kalla sin stad. Men gamla bekanta,
som jag råkade, upptogo så helt och hållet min tid,
att det den qvällen blef intet af min tillämnade upp-
täcktsfärd. De sade mig också, att jag skulle finna
staden mycket förändrad, ja, knappast känna igen
densamma. Jag log inom mig åt deras, i mitt tycke,
något småstadsaktiga tal örn sin för öfrigt i många
stycken utan tvifvel prisvärda stads förvånande
raska utveckling, men teg likväl visligen. Jag vet
nämligen af erfarenhet, att det icke finnes mera
lättkränkta menniskor, än småstadsbor, då frågan
gäller deras hemorts framsteg, vare sig med afseende
å allmän civilisation eller materiel förkofran, ja,
tib1 och med dess yttre utseende. Jag beslöt dock *
att följande dag underkasta mina bekantas, af mig
lätt förlåtna, skryt en nagelfarande kritik. Jag
ville nämligen jemföra Viborgs utveckling under de
senast förflutna tio åren med hvad jag iakttagit å
andra orter i Finland och äfven i andra länder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
