Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marcus Manlius och Tarpejiska klippan. C. J. Bergman - Æneas-råttan - Elgskytten. Skiss af Gubben Noach. (Forts. fr. sid. 35.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
bo på Kapitolium; det andra af manliska slägten,
att ingen dess medlem skulle från den tiden bära
förnamnet Marcus.
w Sådant slut», anmärker Liyius, ’-fick den man,
som skulle hafva efterlemnat ett ärofullt minne,
om han icke varit född i en republik. Snart blef
han ock saknad af folket, som, när intet mera var af
honom att befara, endast erinrade sig hans dygder. En
farsot, som kort derefter inträffade, utan att man
kunde finna någon orsak till en så svår landsplåga,
blef också af många ansedd såsom en följd af Manlii
afsättning. Kapitolium, sade man, hade blifvit
ohelgadt genom sin räddares blod, och gudarna hade
med misshag sett, att nästan inför deras
ögon den medborgare blifvit straffad, af hvilken
dock deras helgedomar blifvit räddade.»
Att i forntidens krönikor äfven andra sägner om
verkställandet af dödsstraffet på Manlius finnas
antecknade, må slutligen i korthet nämnas.
Yid konstutställningen i Paris år 1861 fanns bland
historiemålningarna en tafla af Bénédict Masson,
som framställde Manlii nedstörtande från tarpejiska
klippan och som väckte ett stort uppseende. Af denna
tafla är härtill en kopia bifogad.
C. J. Bergman.
an egendomlig och alldeles för sig sjelf stående
grupp af märkvärdiga djur äro de så kallade
pungdjuren. Namnet är för dem det kännetecknande, ty
just det, att spenarna äro omgifna af ett hudveck,
som vanligen omkring dessa bildar en pung, inom
hvilken ungarna förvaras, skiljer dem från alla andra
djurgrupper och förenar dem till en särskild ordning
I öfrigt hafva de emellertid knappast något gemensamt
med hvarandra, ty så väl till skapnad som lefnadssätt
äro de i mycket olika. Det finnes pungdjur, som
likna hundar, apor, mårdar, råttor, harar, ekorrar,
med flera. Derför benämnas de äfven, allt efter sin
olika gestalt, pungapor, pungråttor o. s. v.
Åtskilliga pungdjur, till exempel känguru-slägtet,
lefva endast af växter, då deremot andra, såsom
pungråttorna och pungvargen, lefva af animalisk föda;
den sistnämnde, som till storlek och skapnad liknar
en varg, gör t. ex. stor skada på fårhjordarna i Van
Diemens land.
Bland pungråttorna märkes den bekanta 2Eneas-råttan
(Philander
Såsom klättrare
JEneas-råttan (Philander dorsiger).
af sin långa svans, på hvilken man ofta ser det
hängande, då det skall söka föda eller förflytta
sig. Af illustrationen se vi, att redan ungarna
godt förstå att använda svansen till sin nytta och
trygghet, då de, som ofta händer, taga plats på
moderns rygg och så låta sig flyttas från det ena
stället till det andra.
2Eneas-råttan, som i storlek och kroppsbyggnad mycket
påminner om vår vanliga husråtta, har sitt egentliga
hemland i Brasilien, i hvars östra och nordliga delar,
i de sumpiga urskogarna, hon trifves godt. Om dagen
håller hon sig gömd i den täta småskogen eller
uti ihåliga träd, men om natten är hon på rörlig
fot. Honan föder fem till sex ungar, hvilka, så
outbildade de än äro, genast suga sig fast vid hvar
sin spene, der de sedan blifva hängande, som frukten
på ett träd, tills de så utbildats, att de kunna stå
på egna ben och se med egna ögon. När de fått hår,
taga de sitt hufvudqvarter på moderns rygg? lindande
sin svans omkring hennes, och äfven sedan de blifvit
så försig-
som finnes afbildad här ofvan.
hon ej synnerligen stor förmåga att taga sig fram
på släta marken. Mer säker och snabb är hon när det
gäller att klättra på en trädstam, eller att förflytta
sig från den ena grenen till den andra eller från
trädkrona till trädkrona, Yid klättringen har det
lilla djuret mycken hjelp
komna, att de kunna sköta sig sjelfva, hålla de
sig i
hennes närhet,^slutande sig till henne, för att
föras till en annan trakt, då någon fara hotar. Yid
öfverhängande fara låter det lilla djuret höra ett
gnällande ljud och sprider omkring sig en egendomlig,
hvitlöksartad lukt, som är högst obehaglig. Denna
råtta gör hvarken stor skada eller anmärkningsvärd
nytta. Hennes kött ätes af negrerna.
Skiss af Gubben Noach,
, (Forts. fr. sid. 35.)
skall dock gå långt, innan skogsfinnen, §öm i
allmän-het är fridsam och rättrådig, beslute sig för
att bli mördare. Hans ömmaste känslor skola innan dess
hafva blifvit dödligt sårade, hans näst Gud heligaste,
familjen, har då ^blifvit så djupt kränkt, att någon
tanke på försoning och förlåtelse icke mera kan komma
i fråga.
Och när så inträffat, rusar likväl icke finnen till
sin hämnd. Han kan i många år leka med sitt utsedda
offer, liksom katten med råttan, Han tyckes känna en
vällust uti,
att dag för dag uppskjuta sitt blodiga värf, så länge
han nämligen är säker på,’att när som helst kunna
träffa sitt byte.
Hundarna hade rusat ett stycke bort i skogen,
der de började ett ursinnigt ståndskall. Yi hörde
en grof, skarp röst huta åt dem, under mummel om
»fiskalsnokar».
Jag såg menande på gubben.
»Ja», sade han helt lakoniskt.
»Hans, menar jag?»
» Ja.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
