Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elgskytten. Skiss af Gubben Noach. (Forts. fr. sid. 35.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Om en stund hörde vi prassel i buskarna och derpå
tunga steg i den sumpiga marken. Efter några ögonblick
stod Hans, elgskytten, framför oss.
Ehuru det ännu icke hunnit blifva fullkomligt
ljust, kunde jag dock godt skönja hans figur och
anletsdrag. Han var högväxt och starkt byggd, bar,
tvärtemot finnarnas bruk, helskägg, och hans ansigte
vittnade tydligen om en annan börd än bondens, om han
än icke kunde kallas för ett fullkomligt mönster af
manlig skönhet.
Han kastade en lång, forskande blick på mig och
derefter en kall och liknöjd på gubben. Han tog
bössan från axeln och stödde sig på den, under det
han yttrade:
»Jag trodde inte, att någon skulle våga sig ut i ett
sådant vargaväder, mer än jag.»
»Jag gissar ni gått vilse», fortsatte han derpå,
då gubben icke gjorde någon min af att svara.
»Ja», genmälde jag, »vet du ungefärligen hvar vi nu
befinna oss?»
»Ja», svarade han ändtligen, »det är blott skada,
att man icke skall få skjuta allt, hvad man finner
i skogen - till exempel spårhundar och dylikt.»
:
»Spar på sådana ord, Hans, de kunde bekomma dig illa»,
genmälte jag, i högsta grad uppbragt öfver den elakhet
och det djerfva hån, som lågo i den vilde mannens ord.
Han höjde blott föraktfullt på axlarna, under det
ett leende af ren oförskämdhet spelade på hans läppar.
»Får man inte skjuta allt, hvad man ser i skogen?»
yttrade gubben Matts, som nu först blandade sig i
samtalet, »till exempel den, som beter sig värre än
vilda rofdjur? Jo, visst får man det!»
De båda jägarna, den gamle, skröplige Matts och den
unge, kraftfulle elgskytten, vexlade en sällsam blick,
omöjlig att beskrifva. Det låg någonting af afgrund
i dessa ögonkast.
Hans svarade emellertid icke, utan kastade bössan
öfver axeln och gick sin väg, utan ett enda
afskedsord.
Två bilder frän Pacifiebanan:
Genomskärningen vid d’Auburn i Kalifornien.
Yiadukten vid Secrettown i Kalifornien.
(Se oin Pacifielbanan i denna tidskrifts fjortonde
arg, sid. 297.)
»Jag gissar att vi äro inne på Svärdsjöskogen. Det
är för resten inte godt att veta, hvar en befinner
sig i ett sådant väder.»
»Har du också gått vilse?»
»Ja, har jag.»
»Efter elg då?» sporde jag obetänksamt, helt och
hållet glömsk af hvad jag hört om mordet på den
unge soldatsonen.
Det sköt en förfärlig blixt ur den vilde jägarens
korpsvarta öga. Han var i detta ögonblick förskräcklig
att skåda. Han hade tydligen tagit min fråga som
en försåtlig anspelning, icke på den nu otillåtna
tiden för elgjagt, utan på den nyss nämnda, ehuru
ännu obevisade händelsen.
Han svarade emellertid icke, men jag tyckte mig märka,
att bössan darrade i hans hand.
»Det är godt om elg i höst», fortsatte jag, för att
betaga honom den tydliga tanken på, att jag menat
något illa och försåtligt.
»Den der mannen skulle jag icke en gång till vilja
möta i skogen», anmärkte jag, sedan elgskytten kommit
ur hörhåll.
»Åh», svarade gubben lugnt, »för mig åtminstone är
han icke längre farlig - och inom kort skall han icke
heller vara det för någon annan.»
»Du ämnar således göra dig skyldig till ett mord?»»
»Visst ämnar jag det.»
»Men lagen, gubbe, vet du hur han bestraffar sådant?»
»Ja, bevars, halshuggning, ifall dom inte nu gjort
om’en.»
»Men din familj då?»
»Jag har ingen.»
»Står du alldeles ensam i verlden - inga anhöriga,
inga slägtingar?»
»Nej,»
»Stackars gubbe, du är då olyckligare än jag trodde!»
Matts log.
Sv. familj-Jonvn, 1878,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
