Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söndagsbetraktelser. Ernst Wallmark - "Hvarför gifter inte farbror sig?" Skiss af Abel Sylvester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 194
4.
Dig ser jag i hvar knopp, som vårligt sväller, Dig
i hvar våg, som strandens klippa sköljer, Och utan
dig, hvar än din makt du döljer. Jag finnes icke,
men förgås ej heller.
Så bor du inom mig! Hvarthän jag ställer Min
lefnads färd ditt väsende mig följer, Och hvarje
uppsåt, som fördoldt sig höljer I tankens slöja,
med din dom du fäller.
Jag är din del, ett solgrand af din anda, En ljusatom,
som måst sitt hem försena, För att med jordens ringa
stoft sig blanda,
Dock skall för mig en gång den dag sig randa Då själen
guldet får från slagget rena Och evigt åter sig med
dig förena.
5.
Men innan dess jag måste verka, strida, För lifvets
värf min tankes vinge pröfva, I sorgens skola mina
krafter öfva Och så mitt mål med stilla hopp förbida.
Bli mina dagar ej som fordom blida, Skall flärdens
vind min lycka mig beröfva, Hvad är det mer? Ej må
det mig bedröfva! Ej ständigt klar ses sol på fästet
skrida.
På sommar följer höst, på vintern våren
Med sina blommor, sina få glasånger,
Och under lifvet - tänk hur många gånger!
Så detta lif sin vexling har som åren, På rikdom
följer nöd, på njutning ånger Och sorg går ofta
fröjderna i spåren.
6.
Hur än du hvälfver mina lefnadsöden, Du, Evige, jag
på din dom ej klagar, Du är min tröst i pröfningamas
dagar, Min rikedom da vare under nöden!
Om hoppets flamma brinner ner till glöden, Om tviflets
makt mitt hjertas tro försvagar, Jag vet ändå, du
älskar, fast du agar, Och sänder mig försoningen
i döden!
Försoningslöftet är den profetia,
Som du i kärlek har för menskan skrifvit,
Att utur synden hennes själ befria.
Jag tror på det och ödmjuk, som Maria Vid Jesu kors,
när hon förlåten blifvit, Jag tackar dig, för att du
det mig gifvit!
7.
Du tid, som kommer, hvad skall du mig bära? Månn’
glädje eller sorg? Kanhända båda? Det vet jag icke;
- Herren Gud må råda För lifvets skiften och min väg
mig lära.
Jag söker icke rikdom eller ära, Vill ej min tro för
lyckans gunst förråda, Men hvarmed Gud en gång vill
mig benåda Jag tacksam ta’r< och må ej mer begära,
Så skall jag äga under lifvets villa
Ett trofast hopp och ej min själ förspilla
Bland dagens än1 an, menskors lumpna strider.
Och se’n till slut, när det mot qvällen lider, Skall
jag fa hvila, som de andra, stilla I grafvens sköte
och få ro omsider.
Ernst Wallmark:.
9H var f ör9 gifter inte
Skiss af A"bel Sylvester.
(Eftertryck f ö vi)j u fl e s.)
Lör på, min käre Abel, du skrifver ju?" frågade
mig farbror Jeremias en dag vid ett besök på mitt
studentrum i Lund.
"Hvad menar farbror?"
"Jo, att du författar små skisser och noveller."
"Någon gång till tidsfördrif."
"Har du godt om idéer?"
"Hm, så der ..."
"Jag kan ge dig stoff till en berättelse."
"Farbror!"
"Ja visst, och på samma gång kan du göra mig en
tjenst."
"Gerna det."
"Saken är den, att jag vill underrätta mina vänner om,
att jag ej ämnar gifta mig; men det skall ske på ett
fint och gentilt sätt."
"En originel idé."
"Kan väl vara, men du skall veta att, hvar jag kommer
och hvar jag träffar några af mina bekanta - de som
ha familj - kan jag nästan vara säker på att få höra
den frågan: ’Hvarför gifter inte farbror sig?’ Som
jag ej gerna vill vara ohöflig, kan jag icke besvara
den så, som jag önskade. Man vet att jag är rik och
har en treflig våning, derför tycka mina vänner,
att ingenting annat fattas, än en charmant värdinna."
"Deruti tycker jag de ha ganska rätt. Hvarför gifter
inte farbror sig?"
Onkel Jeremias sprang upp ifrån stolen med en ynglings
liflighet och utropade: "Derför att jag inte vill! Som
du vet, är jag road af att umgås och äfven att se
främmande hos
mig, gör ibland äfven bjudningar för damer, då fruarna
gå öfverallt i min våning och se sig om. Det har ofta
förefallit mig, som om de i tankarna värderat allt
ifrån det största till det minsta, alldeles som på
en bouppteckning. Förmodligen har resultatet blifvit
tillfredsställande, ty de småle sedan så
vänligt och fråga: ’Hvarför gifter inte farbror
sig?’––––––
Hvilket beröm får jag inte höra öfver deras
döttrar! De gå i hushållet, sy sina kläder, spela
piano, brodera soffdynor och annat krimskrams,
läsa med sina yngre syskon och föra sin fars
korrespondens. Då en far eller mor skryter med sina
döttrar kommer jag alltid att tänka på en marknad,
der de sämsta varorna, som man helst vill bli af med,
mest berömmas."
"Nu är farbror för skarp."
"Visst inte, och flickorna sedan, de anförtro mig
alltid, ätt de äro så intresserade af det husliga
lifvet och bry sig icke det ringaste om baler,
konserter eller teatrar, nej, bevars väl! - De tala
med mycken sakkännedom om hvetebrödets tillagning
och smörkringlornas godhet, tillbjuda sig alla att
servera teet, så att jag stundom är riktigt i bryderi,
hvilken af dem jag skall anmoda härom, men alltid
är det någon liten näsperla framme, som utbrister:
’Ja, hvarför gifter inte farbror sig?’ Nu är jag trött
af att jämnt höra den frågan upprepas och vill låta
mina vänner veta hvarför och har utsett dig att bli
min tolk. Kom till mig i afton på ett glas punsch,
så skall jag berätta några scener ur mitt lif."
Jag lofvade infinna mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
