Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXX. Israel Hvasser. Axel Krook - En insektsverldens jätte. X+.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
värda sjukdom. Det hade i sitt högmod frigjort sitt
medvetande från beroende af försynen, det hade velat
taga sitt öde på sig sjelft och vore derför hemfallet
åt sjelfviskhetens alla upplösande krafter. "Historien
talar icke om något samhälle, som i längre tid haft
bestånd, utan ett genom offentlig gudsdyrkan gjordt
gemensamt erkännande af det heligas fordran; men
det är först genom kristendommen, som denna fordran
blifvit klart och fullständigt uttalad; emedan det
är först hon, som uppenbarat kulturens inre väsende,
eller att detta består icke blott i förädling och
förbättring, utan i verklig och ifrån Gud omedelbart
utgående förvandling och nyfödelse.»
Öfver verldsutvecklingen i dess historiska process
utgjuter således försynen sin lifgifvande dagg,
hvilken det onda i sin sjelfförstöring, som
är mensklighetens sjukdomsprocess, väl kan med
sin brännheta andedrägt uttorka, såsom Mefisto
förkolnar Margaretas fägringsfulla rosor, men blott
tillfälligtvis, ty sjukdommen häfves af Gud, den
store all-läkaren, genom Hans helande bjelpmedel,
den outtömliga nåden. Med denna ingötos i naturen
tvänne krafter, hvilka skola medverka till menniskans
förädling genom religionens makt - de äro ynglingens
hänförelse för det eviga och qvinnans kärlek. Der
dessa mäkta genombryta det af otro och låga böjelser
genom-frätta närvarande, der skall det sedliga lifvet
bestå, der är hopp om framtiden. I skrifterna Om vår
tids ungdom och Om äktenskapet har Hvasser närmare
och på ett snillrikt sätt utvecklat dessa sina
höga tankar, i den senare visande, huru den sanna
qvinliga kärleken luttrar och förädlar lidelsen,
så att derur uppväxer hos mannen denna vördnad för
qvinnans bestämmelse och den slägtets högre makt,
som genom henne uppenbaras, hvars förnämsta sedliga
uttryck är det kristliga äktenskapet, ur hvilket
återigen det sanna familj elifv et skjuter upp,
som adlar sjelfva lidelsens råa naturmakt och höjer
viljan upp till det Sinai, hvarifrån hon skådar in
i frihetens oändliga verld.
Men mot friheten, som är det goda, förbrödrande,
uppresa sig godtycket och våldet, det söndrande. De
äro ännu icke öfver-vunna: vi offra allt fortfarande
åt dem. Ur den rykande askan efter förra århundradets
politiska jord-bäfning uppstod en man, som för
Hvassers syn satte sin våldsamma nyck i försynens
ställe, ropande till sin samtid: »Du skall inga
andra gudar hafva för mig!» Det var Bonaparte, i
hvilken herrskare Hvasser ansåg den nya hedendommen
hafva tagit mandom. Namnet Napoleon var för honom
liktydigt med våld, lögn och förtryck, och han sade
det skola lända menskligheten till outplånlig vanära,
att hans tids menniskor dyrkat denne man och dermed
»visat sig icke hafva djupare insigt uti samhällets
lif och ändamål och i mensklighetens bestämmelse,
än mongolerna och hunnerna, som dyrkade och följde
Djingis Khan och Attila». Man kunde ej nämna
Napoleon, utan att den het-lefrade, häftige lärdes
ögon ljungade af vrede. I Upsala bodde Hvasser en
tid tillsammans med sedermera utgifvaren af »Argus»,
Johansson-Hvalfisken. Denne var lika stor beundrare af
Goliathus gigantens (naturlig storlek).
(Tillhör art. "En inselitverldens jätte" å följande
sida.)
Napoleon, som Hvasser hatare, och mången dust stod
mellan de båda vännerna om den store mannen, i hvilken
Johansson såg den politiska ide förkroppsligad,
enligt hvilken menniskan har rätt att taga sitt
slägtes öde i sin hand och af egen maktfullkomlighet
herrska öfver samhället.
Afskydde Hvasser Napoleon, dyrkade han deremot
sjelf Karl Johan, på hvilken Johansson återigen
var förgrymmad, derför att han, som sagdt, hyllade
Napoleon, mot hvilken Karl Johan bar vapen. J. sade
under en het tvist mellan de båda vännerna: »Man må
skrika huru mycket som helst om motsatsen, är det
dock säkert, att Karl Johan störtat Napoleon, och
det kan jag aldrig förlåta honom, utan jag lofvar,
att jag skall hämnas på honom.» Hvasser fann detta
yttrande både fräckt och löjligt, men Johansson sade
med sin vanliga storhet: »Du
får väl se, att jag skall hålla ord!» Harmfull svarade
Hvasser: »Om du träder upp och anfaller honom med
smädelse, hvilket lärer vara din mening, skall jag
försvara honom.»’ De höllo båda ord. Johansson inledde
den oppositionens fejd mot Karl Johan, som, fortsatt
af andra, skulle i sådan gi\ad förbittra konungens
dagar. Hvasser deremot försvarade honom med en ifver,
som kom den gamle kungen att med både bjertlighet
och tacksamhet tala om »sin vän i Upsala».
Denna Hvassers hyllning låg likväl djupare, än
en blott personlig tillgifvenhet; den hade både
historiska rötter och en politisk stam, hvarom hans
djup-tänkta skrifter: Om allianstraktaten mellan
Sverqe och Ryss-
& y
land 1812, Om Borgå landtdag, Om Norges lefrielse och
förening med Sverge, hans tal om Sverges framtid och
föredrag inom »Karl Johans-förbundet» bära vittne -
intagna till en del i hans »Samlade skrifter», utgifna
år 1868. - Med Karl Johan hade, enligt hans åsigter,
ett nytt tidehvarf uppgått för nordanlanden. Genom
förlusten af Finland hade Sverge afträdt från den
politiska skådebanan på andra sidan om de stora
gränsvattnen, der dess ädlaste söner gjutit så mycket
blod för Sverges eröfringspolitik. Genom att med
sig förena ett oberoende Norge, hade det intagit en
kraftig försvarsställning och skandinaviska halfön
hade fått naturliga gränser, i skydd af hvilka de
förenade rikena skulle
blifva en af verldens starkaste fredsmakter. I
Finland, med hvilket det är och skall vara i odling
och stamförvandtskap be-fryndadt, skall det hafva
i öster en civilisationens förpost mot slavismen,
liksom förut i århundraden en krigets utpost. (För
Hvasser är Finland ej någon eröfrad provins, utan
ett genom folkets fria beslut på Borgå landtdag
och i enlighet med cza-rens edeliga tronförsäkran
sjelfständigt storfurstendömme med egen författning,
fastän med Ryssland förenadt under en gemensam monark,
liksom Norge är förenadt med Sverge.) Sådan var Karl
Johans stora framtidstanke, sade Hvasser, och då
folkstämningen inom fäderneslandet ännu icke ville,
hvad den deremot nu gör, godkänna denna uppgift, utan
tvärtom derför med ovilja såg upp till sin monark,
som ej fick upplefva omkastningen, kände Hvasser sitt
inre upprördt och bildade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
