Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kulturbild från australiska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Em kulturbild frckn australiska
’ster om Australiens fastland och nordnordvest om
Nya l 1 Seeland uppstiger ur Stilla oceanen en ö
(omgifven af ’ flera mindre öar), som på senare tider
eller sedan den år 1853 kom under Frankrikes välde
ofta blifvit omtalad, nämnligen Nya Caledonien, till
storleken den tredje i ordningen af de australiska
öarna. Franska styrelsen har, som bekant, användt
denna besittning till förvisningsort för brottslingar,
dels för att skilja dessa på ett betydligt afstånd
och för alltid från fäderneslandet, dels för att fa en
ordnad och högre kultur rotfästad på Ön, genom hvilken
dess betydelse och rika naturliga alstringskraft kunde
ökas, och dels for att på detta sätt få lagbrytarna
förvandlade till nyttiga och samhällsbyggande
medborgare. Ar 1870 utgjorde invånarnas antal omkring
fyrtiofem tusen personer, deraf nära fyra tusen
fem hundra européer, hvilket sistnämnda antal under
detta årtionde ansenligt förökats, till följd af den
förvisning i större omfång, hvartill kommunupproret
i Frankrike gifvit anledning.
Det skall utan tvifvel ej dröja länge, innan dessa
franska fångar helt och hållet omskapat lifsvilkoren
och förhållandena
Den 20 November 1845 klockan ett eftermiddagen
brassade vi bi den lilla sjöstaden Balade, den
nordligaste hamnen i Nya Kaledonien, och klockan
två kastade vi ankar gent emot den lilla ön
Bauguioiie. Knappt hade ankaret gått, förrän vi
omringades af temligen klumpiga piroger (båtar),
de flesta dubbla, försedda med dåliga mattsegel
och några groft tillyxade åror. Hållningen hos de
infödingar, som bemannade dem, intog oss icke till
deras fördel. Deras långa och smala lemmar, betäckta
med ett svart fettlager, deras dumma förvåning,
som ådagalades genom obegripliga gutturalljud,
bevisade sanningen af resandes påstående, att besök
af civiliseradt folk hört till sällsyntheterna på
denna ö.
De tycktes rädda och misstrogna, våra minsta rörelser
skrämde dem, och endast med svårighet kunde de
förmås att stiga upp på däck, der de mönstrade oss
med förvåning, blandad med bestörtning. Allting
förbryllade dem: klangen af klockan, bullret af
trumman och matrosernas sånger utgjorde föremål för
en beundran, som de ofta ådagalade genom en sällsam
smackning med tungan.
Hykaledonisk dubbelpirog.
i denna lilla vrå af verlden och förvandlat den
till ett fullständigt civiliseradt samhälle efter
europeiskt mönster. Alla möjliga menskliga yrken
hafva skickliga utöfvare bland de franska fångarna,
hvilka till största delen utgöras af arbetare, och
så långt naturförhållandena i det riya fäderneslandet
det tillåta, skola de efter all sannolikhet söka att
der grundlägga en industriel verksamhet, hvarigenom
de få tillgodogöra icke blott det kapital, de i sin
vunna insigt och skicklighet äga, utan äfven det, som
landet i sina hjelpkällor erbjuder. Snart skall det
gamla Kaledonien vara undanträngdt af det nya, hvilket
i namnets dubbla bemärkelse skall göra skäl för
sig. Hvad som vid den tidpunkten försvunnit må dock
icke glömmas. Odlingens framsteg och förändringens
omfång och värde skulle derigenom komma att sakna
sin tillförlitligaste mätare. Yi skola här i bild
och text, bägge lånade från en fransk författare,
som besökt ögruppen, lemna svenska läsare ett litet
bidrag till kännedommen om tillståndet i denna del
af verlden och »våra bröders» förhållanden der för
något öfver tretio år sedan. Den franske författaren
skrifver, bland annat, följande:
* Vi säga rent blod, emedan det kaledoniska blodet
liar i Loyalty, hvarest racen är svart.
De äkta kaledonierna af rent blod* äro i allmänhet
af en chokladsvart färg. De äro långa, magra, illa
proportionerade och vid första anblicken obehagliga:
deras näsa är platt, munnen stor med tjocka läppar,
men deras svarta ögon äro ofta uttrycksfulla-,
örsnibbarna, genomstungna af stora hål, hänga
understundom ända ner på axlarna, en följd af vanan
att i dem hänga ganska tunga föremål.
Dessa infödingar bära ingen annan klädnad än - under
kalla nätter – en slags kort mantel af säf. De hafva
vanligen ’mjukt och svart skägg, under det att deras
i rödt stötande hår är krusigt. Q vinnorna äro mera
välbildade än männen, men deras ansigte är lika fult
och ofta ännu slöare än karlarnas. Deras klädnad
består af en slags gördel, tillverkad af trädbark,
hvilken är virad flera hvarf kring höfterna.
Infödingarnas på Nya Kaledonien vanliga vapen äro:
slungan, ett slags kastspjut, som de med skicklighet
kasta på långa afstånd, och klubban, mera märkvärdig
för sin tyngd än sin prydlighet. En dag, då vi voro
på jagt, åtföljda af ett dussin infödingar, hvilka
visade oss de ställen, der villebråd brukade
, många ställen å kusten uppblandats med infödingarnas
på öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
