Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det första protestantiska förbundets stad. A. H-e. - Tankar om tobaksrökning. (Ur ett bref från en far till sin son.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-330-
helm; der underskref han på sin sjuksäng artiklarna. Huset är nästan alldeles oförändradt, med det undantag, att dess nuvarande ägare, herr Feodor Wilisch, inredt bottenvåningen till bokhandel.
Vi fortsätta vår väg genom Herregatan, öfver Neumarkt, genom Weidebrunngatan, förbi det stora stenhuset, i hvilket den påflige legaten bodde, och komma slutligen till Weidebrunntullen, som leder ut till den förnämsta förstaden. Gnistrande ässjor, pustande bälgar, hammarslag och raspande filar tillkännagifva, att Vulkanus här uppslagit en af sina verkstäder, och ännu i dag tillverkas här »schmalkaldiska artiklar», visserligen inga religiösa bekännelseskrifter, utan de under detta namn bekanta och omtyckta jernvarorna.
Schmalkalden är nu en liten idog stad med nära sex tusen invånare och verldsberömd för de utmärkta alster, som utgå från dess maskin-, syl-, sked- och tångverkstäder. Dessutom har staden en förträfflig mineralbadanstalt, som, vid sidan om det stora historiska intresset till densamma, binder samtiden eller, rätteligen, det samtida Tyskland med ett mera enskildt.
A. H-e.
Tankar om tobaksrökning.
(Ur ett bref från en far till sin son.)
Min käre gosse!
Du vet att vi icke äro rika; du får derför lof att undvika alla onödiga utgifter, det vill säga alla, som icke äro nödvändiga.
Bland onödiga eller till och med skadliga utgifter måste jag nämna en, föranledd af en ovana, åt hvilken ynglingar af din ålder allt för ofta öfverlemna sig. Som du börjar blifva stor, skall du veta uppskatta det, som jag nu ämnar säga dig, och jag uppmanar dig uttryckligen, att rätta dig derefter: jag ämnar nämnligen tala om tobaksrökning.
Du ser nog då och då barn promenera på gatan med en cigarett eller en cigarr i munnen. Nåväl! har du märkt, hvad de se löjliga ut? ... De små dumhufvudena tro, att man beundrar dem, att man anser dem för män. De äro så inbilska, att de icke märka det medlidande och förakt, som de ingifva dem, hvilka göra sig besvär att se på dem.
Inbilla dig icke, då du ser oss äldre röka, att bruket af tobak är nyttigt och helsosamt. De flesta af oss hafva öfverlemnat sig åt denna vana utan eftertanke, endast af härmningslust och för att göra som andra. På det att du sjelf må kunna dömma om hur orätt vi göra i att röka, vill jag upplysa dig om de största olägenheterna deraf, nämnligen dem, som man vid din ålder lätt kan fatta.
Tobak innehåller ett våldsamt gift, hvars förderfliga egenskaper icke fullständigt tillintetgöras af elden; det är derför, som tobaksrökning förorsakar äckel, hufvudvärk och qväljningar hos personer, när de börja röka. Ofta förgå månader och ibland flera år innan tobaken upphör att förorsaka illamående. Längre fram, då man genom att plåga sig sjelf lyckats vänja sig vid att röka, känner man deraf ett visst nöje; men i sjelfva detta nöje ligger en fara, ty man vill ofta erfara det och öfverlemnar sig sålunda åt ett för helsan mycket skadligt missbruk.
Tobak är mycket dyr; man får icke något särdeles stort paket för en krona. Med de penningar, somliga rökare utgifva för cigarrer, skulle man kunna hålla en hel familj med bröd. De finnas, hvilka röka från morgon till qväll och till och med i sin säng.
En rökare är ofta beröfvad välgörenhetens glädje. Om han har tio öre på fickan, föredrager han att gifva ut dem till tobak, framför att bistå någon olycklig. Och likväl vet du, hur vackert, hur Gudi behagligt det är, att understödja de fattiga! Vi veta icke, om vi ej sjelfva en dag skola blifva fattiga. Låtom oss derför göra andra, hvad vi vilja, att andra skola göra oss!
Tobaksrökning är alldeles onyttig för de flesta rökare och skadlig för de öfriga. Vi säga ibland som ursäkt för denna vår ovana, att tobaksrökning förjagar ledsnad; men det är bara prat. Brukar du hafva särdeles ledsamt, du, som icke röker? Rökarens ledsnad, som är okänd för alla, hvilka icke röka; kommer sig bara deraf, att han vant sig vid att röka och ej kan underlåta det.
Tobaksrökning är anledning till oupphörliga försakelser. Sålunda ser man anslaget på en mängd ställen: »Förbud att röka», »Tobaksrökning är här förbjuden» o. s. v., eller också har rökaren glömt qvar sina tändstickor hemma; hans pipa har gått sönder under vägen; han har fått dålig tobak! En annan gång måste han nödvändigt använda den sista slanten, som finns i huset, till bröd åt barnen. Då får rökaren antingen underkasta sig att icke röka eller ock att se sina stackars barn hungra.
Stora drinkare äro i allmänhet också stora rökare. Dessa bägge orsaker till moralisk och fysisk förslappning sluta ibland med att förslöa de mest begåfvade män, derigenom att de tillintetgöra duglighet för affärer samt för så väl intellektuelt som kroppsligt arbete. Passionen att dricka eggar till att röka och passionen att röka eggar till att dricka.
Rökarna äro en börda både för sig sjelfva och för andra. I sällskap, der känslan för det passande och ibland till och med ett uttryckligt förbud en stund hindra oss ifrån att röka, äro vi alls icke tillfreds; ingenting intresserar oss, vi hafva tråkigt, och begäret att få röka växer i samma mån, som hindren derför. Passionen drifver oss ibland till att trotsa konvenansen och att röka i trots af allt. Då besvära vi de personer, som omgifva oss; vi blifva betraktade såsom illa uppfostrade, och i vissa fall kan det till och med hafva ganska obehagliga tvister till följd.
Behofvet att röka tager stundom öfverhand öfver behofvet att äta. Jag har sett soldater, som icke hade några penningar, sälja sitt bröd för att köpa sig tobak. Passionen tvang dessa att offra det nödvändiga för det onyttiga. Jag har också sett soldater i brist på tobak röka – löf eller kaffe-sump. Der ser du, min käre gosse, hvad man är att beklaga, då man dåraktigt skapar sig ett så tyranniskt behof, under det man redan har så svårt att tillfredsställa dem, som Gud ålagt oss. – Alla rökare gå icke till de öfverdrifter, som jag nu omtalat, men det är icke desto mindre sannt, att icke ens de måttligaste äro skyddade mot de faror, för hvilka tobaken utsätter oss.
Hvarje tobakspust representerar en beta bröd, tagen från de fattiga. Enligt den af försynen fastställda ordningen skola vi odla jorden, för att derur hemta den näring, vi behöfva. Men tvärt emot denna ordning, användas de bästa arbetarna, de bästa gödningsämnena och de bästa fälten till att odla tobak, under det man med skäl beklagar sig öfver, att födoämnena äro dyra, att potatis- eller sädesskörden varit klen.
Jag skulle kunna framställa ännu flera olägenheter för dig; men jag tror mig hafva sagt nog, för att låta dig förstå, att det är bättre att icke röka, isynnerhet när man icke är rik.
Men när du ser oss äldre röka, så akta dig väl för att för dömma oss, ty du vet icke under hvilka omständigheter, vi fått denna vana. Beklaga oss hellre
och vaka öfver dig sjelf, så att du icke låter förleda dig till att efterhärma oss.
När dina kamrater uppmana dig att röka, så vägra bestämdt; om de göra narr af dig, så gif ändå icke vika. Hvad är ett skämt? »Ett tomt buller, som sätter luften i rörelse, men som icke krossar stenen.»
Var derför försigtig, så att du uppmärksammar faran, och modig, så att du kan besegra henne!
Jag omfamnar dig, min käre gosse, och ålägger dig, att icke glömma de råd, jag nu gifvit dig.
Din hulde fader
E. D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
