Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Venus victrix. G. Meyer - Ett smålandsverk. R-s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Venus
j mer skall jag älska!» helt sorgsen jag tänkte,
När" först jag blef väckt utur kärlekens drörn, Då
hjerta och hand åt en annan hon skänkte, Den flicka,
jag trodde så trofast och öm. »Ej mer vill jag vackla
med fjettrade händer I spåren af kärlekens gyllene
char -. Nej, hellre nu forskningens fackla jag tänder
Och djupt ner i vetandets schakter jag far.»
»Bland skrofliga klippor dess guld skall jag leta,
Så länge jag mäktar att föra min arm,
Och allt skall jag spörja och allt skall jag veta»,
Så tänkte jag stolt och min håg blef så varm.
Men snart drog mig åter en strålande stjerna
Dit upp till den rosiga kärlekens land:
Jag mötte helt plötsligt en leende tärna,
Och forskningens fackla föÄ släckt ur min hand!
»Ej mer skall den trolösa kärleken såra
Mitt hjerta», så talte jag full utaf harm,
»När ära och guld kunnat henne bedåra,
Som älskande hängde sig nyss vid min arm.
Der kom blott en främling, som knappast hon kände,
Och bjöd henne rikedom, titlar och namn,
Och huldrikt mot honom sitt anlet’ hon vände
Och ryckte sig leende lös ur min famn.
»Nej, nu vill den fyllda pokalen jag tömma, Det
sägs ju att glömskan deri månde bo, Men aldrig på
jorden jag mera skall drömma Om kärlekens lycka
och qvinnornas tro!» Då log Afrodite så skälmskt
ur det höga Ett strålande löje åt ynglingens hot -
Mig träffade blixten ifrån hennes öga, Och krossad
föll bägaren ner för min fot!
ȁnyo en villa! Det vare den sista,
Ty aldrig jag låter nu dåra mig mer!
O, Amor! En gång skall din båge väl brista,
Och pilar i kogret du äger ej fler.
Nu ser jag mitt mål uti fjärran dock skimra,
Bland törnen och snår skall jag bana min stig;
På ärans palats vill jag börja att timra,
Se’n kärlekens luftslott ha’ ramlat för mig!»
Men plötsligt vid suset af fladdrande vingar Bland
myrten och rosor jag vandrar igen, Och lekfullt en
stämma, en välbekant, klingar: »En pil i mitt koger
jag sparat dig än!» Och kärlekens drömmar så ljuft
blefvo tydda, Det mål * dit jag sträfvat, låg tätt vid
min stig, Och ärans palats blef en solbeglänst hydda,
Som länge min älskade delat med mig!
Ge. Meyer.
Ett
lessebo, beläget i Konga härad och Kronobergs län,
är en af vårt lands mera kända egendommar. Dess
in-^ dustrialster hafva länge varit spridda när
och fjärran. På 1830-1850-talet hade dess nickel,
som hemtades från Klefva grufvor i Alsheda socken
och här förädlades, en strykande afsättning. Dess
koppar- och jernsmide har sedan gammalt åtnjutit godt
anseende. Dess pappersfabrikater hafva vunnit allt
större förtroende och spridning, så att tillverkningen
under vissa tidpunkter knappt förmått motsvara de
beställningar, som inlupit. Genom en jernvägsstation
midt i egendommens sköte har Lessebo ytterligare
blifvit kändt och gynnadt i sin utveckling. Med
största lätthet kunna numera såväl alla råämnen
ingå till som alla förädlade artiklar utgå från det
lif-aktiga etablissementet.
Med Lessebo är namnet Aschan på det närmaste
för-knippadt. Anlagdt år 1660 af en smed, Erik
Knutsson, från Aryd, sattes Lessebo såsom bruk i
godt stånd efter tidens fordringar omkring 1730 af
Daniel Schröder från Vermland. Men äran att hafva
bringat Lessebo på den betydande höjd, det nu innehar,
tillkommer Johan Lorentz Aschan, som deraf blef ägare
år 1802. Under en lång följd af år dess innehafvare,
blef han i tillfälle att realisera sina genomgripande
planer för denna egendoms utvidgning och efter
förhållandena lämpade nyanläggningar. J. L. Aschan
var född den 26 Juni 1772. Med. doktor 1797,
fungerade han som hofmedicus till 1803, då han
utnämndes till regementsläkare vid Smålands lätta
dragoner och innehade denna tjenst i tio år. Kallad
till bergsråd 1814, upphörde han nästan alldeles med
läkarepraktiken och egnade sig helt och hållet åt
brukshandteringens och landthushållningen mångahanda
bestyr. Med sällspord energi och framgång företog han
vigtiga förbättringar såväl i ena som andra afseendet
och tillvägagick dervid, så vidt möjligt var, alltid
enligt vetenskapliga grunder, hvarför han icke blott
med samtidens framstående fackmän, utan äfven med
vetenskapsmän, sådana som J. Berzelius, underhöll en
intressant brefvexling.
Af det förträffliga läge, bruket har vid den å,
som förenar sjöarna Läen och Öjen och hvarest
vattenmassans samman-
lagda fallhöjd i sex afdelningar uppgår till nära
sjutio fot, förstod han att väl begagna sig. I främsta
rummet försåg han sitt favoritställe med en större
hammarsmedja och ny masugn. Senare infördes äfven
kopparsmide, hvilket nästan uteslutande var afsedt
för skeppsvarfvet i Karlskrona, men upphörde med
de beviljade frihetsårens slut 1860. Efter att, på
1820-talet, hafva inlöst Klefva nickelgrufvor, började
han med den honom egna kraft att upparbeta och förädla
dess malmer. Mångåriga misslyckade experimenter
och fåfänga uppoffringar afskräckte ej hans modiga
företagsamhet. Omsider vanns ^tillfredsställande
resultat, hvartill J. Berzelii råd icke litet
lärer ’hafva bidragit, och under loppet af många
gynnsamma år förblef Klefva en rik inkomstkälla
för dess ägare. En del af dess rånickel fraktades
till Lessebo, der den undergick så kallad gärning,
hvarvid ett slags nickelkoppar framställdes, som
innehöll 80 °/0 nickel och 20 °/0 koppar. Samtidigt
försågs bruket i mån af behof med ändamålsenliga,
rymliga och vackra arbetarebostäder, hvaraf det nu
räknar ett betydligt antal.
Af största vigt för etablissementets framtid
blef den maskinpappersfabrik, som inom en solid
gråstensbyggnad anlades åren 1835-36. Bergsrådet
Aschan, som inom alla områden följde med sin tid,
var en af de förste inom vårt land, som gjorde bruk
af de sinnrika pappersmaskinerierna. Så småningom
har denna anläggning erhållit nödig utvidgning och
förbättring. Sjelfva maskinen håller femtiosex tum i
bredd och är försedd med fem stycken torkcylindrar
samt flera finvalskistor eller »holländare». I
förening härmed hör ytterligare tvänne glatt-
eller satiner-maskiner och en hydraulisk press om
åtta tusen centners tryck. Till råämnenas förvaring
eller förberedande behandling äger fabriken ett
större lumpmagasin i trenne våningar, ett limhus och
en trämassefabrik med slipapparat efter Seebrechts
system. Dessutom lumpförvarings-och sorteringssalar,
byk- och blekinrättningar med tidsenliga apparater
m. m. Den forna smälthyttan för nickel är numera
förvandlad till handpappersfabrik, der man fortfar
att tillverka det berömda papperet »Bikupan», som
för sin soliditet och sina utmärkta egenskaper är så
allmänt omtyckt och inom de flesta embetsverk användt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
