Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anekdoter ur vår flottas minnen. G. C. Witt - De tre. -est- - Christdala i Småland. O. v. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en allmän kollekt öfver hela Sverge för att insamla medel till
lösen för fyra båtsmän, som blifvit tillfångatagna af algierinare
och höllos i slafveri.
År 1759 sändes kapten Göthenstjerna med fregatten Svarta
Örn till Medelhafvet för att skydda svenska handelsskepp.
Han behagade blifva borta inemot fem år, aktade sig för att
ingå i sådana hamnar, der han kunde vänta någon order att
segla hem och hade, när han slutligen återkom, förstört sin
egen betydliga förmögenhet och ådragit sig en stor balans.
Under tiden in gingo klagomål från Algier deröfver, att han
skjutit sönder stormasten på en algierisk kapare, som han
misstagit för marokkanare. Till följd häraf hade en
hemseglingsorder afsändts, men ej träffat honom, förrän han sent om sider
fann för godt att emottaga den. Göthenstjerna ställdes för
krigsrätt och dömdes till tjenstens förlust.
Då det medförde stor kostnad att ständigt hålla
krigsskepp i Medelhafvet, och skeppen dessutom ofta behöfdes bättre
på annat håll, försökte man stundom att genom presenter till
Berberistaternas regeringar försäkra sig mot deras undersåters
kaperier.
Sålunda afsändes år 1730 ett presentskepp till Algier,
eskorteradt af örlogsskeppet Werden under kommendör
Cronhavens befäl. Märkvärdigt nog bestodo presenterna af
krigsförnödenheter, nämnligen: fyrtio kanoner, sexton tusen
kanonkulor, åtta hundra sablar, femtio mastträd och åtta ankartåg.
Till återskänk fick svenska konungen: en frigifven slaf, två
lejon, tre tigrar och en vildkatt. År 1745 sändes fregatten
Fama till Tripolis med presenter, bestående af tre hundra
skeppund stångjern, en bordstudsare, en briljanterad fjäder af
ett tusen tvåhundra dukaters värde och en till två tusen
fyrahundra dukater uppskattad sobelpels. Att någon återskänk då
gafs, är ej bekant.
Utom de nu nämnda sändningarna hafva under sist
förflutna seklet och äfven i början af innevarande flera dylika
förekommit, ehuru presenterna måhända ej varit af den dyrbara
beskaffenhet, som de här omtalade.
G. C. Witt.
 |
Den ene han kom ifrån Åsarnas land,
Från vestliga fjällen den andre;
Den tredje han föddes på Auras strand,
Der böljorna leka kring skären.
De kommo tillsammans med ungdom och lust,
Med kransar af glädtig förhoppning,
Ur gyllene bålen flöt drufvornas must
Och glasen de klungo i qvällen.
"Min mö är så fager, med lockar af gull,
Med kind, som en majdag, med öga
Som himmelen blått; för de blickarnas skull
Är hon dock mig kärast på jorden." -
Så hördes den förste med smekande röst,
Så ljuf, som en vårflägt i lunden,
Så varm, som ett doft utaf rosor en höst
Och mild som en klockton i qvällen.
"Hon växer så stolt på sin klippiga grund,
Min brud med de blickarna djerfva,
Med lilja och ros uppå kind i förbund,
Demanter kring högburen panna."
Så talte den andre med hjertat i brand;
Det ljöd som ett eko bland bergen,
Och alla de höjde sitt glas uti hand,
Så kraftigt det klang uti qvällen.
Och bägarna tömdes och fylldes alltjämt
Med rankornas skummande flöde,
Men stum satt den tredje vid vännernas skämt
Och blickade tankfull mot höjden.
"Säg", sporde de andra med leende min,
"Har du ingenting att förtälja?
Fann kärlek ej du, har väl kärestan din
Förgätit sin trohet i qvällen?"
"O, nämn ej den hulda! I tjusande prakt
En engel hon stod här på jorden,
Af våldet hon bröts och af herrskaremakt
I främmande bojor hon lades." -
Den tredje så qvad. Han från Åsarnas land
Och han från de fjällarna höga,
De sände en suck emot minnenas strand,
Till Aura, som röfvats i qvällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
