Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Små litteraturhistoriska anteckningar. af E-d. I.
- Anekdoter ur vår flottas minnen. G. C. Witt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanhända ock på sitt eget förnamn. Den i brefvet omnämnde
Thorén var naturligtvis Thomas Thorild, med hvilken Lidner
allaredan 1774 blef bekant i Lund. Af det i brefvet omtalade
sorgespelet Engelbrekt Engelbrektson blef veterligen ej annat
än en plan, som sedan af skalden öfvergafs. Lidners bref
visa ganska tydligt hans karaktär, som, oaktadt sin svaghet,
dock hade sina vackra och tilltalande sidor, isynnerhet den
hjertats godhet, som vid alla tillfällen var ett utmärkande
drag hos honom och äfven förorsakade honom många obehag.
Af det andra brefvet, som förefinnes å kongliga biblioteket,
dateradt Margretelund den 19 Juli 1785, synes att skalden
då ej ännu "qvitterat afgrunden", som han yttrade om sin
lärareverksamhet. Af alla Lidners bref framgår, att han ansåg sig
vara förföljd, men förföljaren bodde uteslutande inom hans eget
hjerta. Lidners bref förtjena väl att komma till efterverldens
kännedom och äro af stor vinst för litteraturhistorien, ty de
teckna tydligt den känslige skaldens både goda och svaga sidor.
Sannt och vackert är hvad Franzén säger i slutet af sin
teckning af Lidner: "Det är med de odödligas ära såsom med
Minervas bildstod af Phidias. Så länge den stod på marken,
fanns på den mycket att anmärka. Men ifrån den höjd, dit
den var ämnad, syntes blott det sköna deraf." - Efter denna
korta betraktelse meddela vi nu de hittills otryckta brefven:
»Hjelmsättra den 22 October 1784.
Min ädelmodige Herr Kongl. Secreterare.
Alraödmjukast tackar jag för de mig sända saker, och
om möjligt är ännu mer för brefvet, hvaraf jag ser hur ömt
Herr Kongl. Secreteraren tar del i mina öden. Allt sedan jag
kom hit ut, har jag ej mått så illa som nu i hufvud och mage,
hvilket ock hindrat mig sluta medföljande skaldestycke. Om
jag dock hade 2 1/2 lod Engelskt salt - förtviflan låter jag så
länge hvila. Detta poem är börjadt sedan jag hade den äran
inhändiga Herr Kongl. Secreterarens sista bref. Döm ej ännu.
Det är än ohyfsadt. Om 8 dar går bud till staden, då jag
skall skicka det helt och hållet; endast min hufvudvärk går
öfver, ty på fem dar har jag ej orkat skrifva en rad. Gud
vet emedlertid om det blir färdigt att låta trycka. Jag ville
på något sätt förtjena mig en svensk drägt, för att komma
till Gripsholm, då kungen ännu är der. Jag vet nog medel,
att få tala med honom, då jag säger mig vilja presentera en
plan till ett sorgespel öfver Engelbreckt Engelbrecktson. Att så
utan Speculation begrafva mig hos en Bonde och skrifva
skaldestycken, för att få tre gånger mat om dagen, det hvarje
Renskrifvare hos Benedictus har - nej! - försyn må göra med
mig hvad Hon behagar, men någon utsigt måste jag ha. Till
kungen vill jag då lemna en supplique en vers och sedan
gerna retournera till mitt lugna Tusculum. Var honête och
skrif mig till sina tankar. Skulle mina vänner vilja; så kunde
jag af detta skaldestycke göra ett Oratorium. - Är nu Thorén
äfven ur verlden, liksom Lidner? Jag skulle skrifva honom
till, men fruktar, att han flyttat. Roligt är, att de här ute
hålla mig öfverallt för galen. Flera hafva sagt det till gumman.
Härom dagen hände mig en ridicule scene. Jag skref i skogen
på det stycket i mitt poëm, då den ifrån sina sinnen komna
Olyckliga Mariana står framför elden och ser sin otrogne älskare
brinna. Jag talte framför ett träd, kanske något högt och
med passion det hon då säger:
’Fort, djeflar! Nerv från nerv ... ännu en dans! så! så!
Hvar ådra ... lustigt! Ha!’ etc.
En vagn kom, den jag ej observerade, och, som der var
en hög backe, voro tvenne herrar utstigna. De hade
förmodeligen länge sett på mig. Änteligen blef jag dem varse, då den
ena sade: ’Det är oförsvarligt att lemna honom så ensam i
bergena.’ - ’Det är en ung, vacker karl’, sade den andre, ’han
lär vara bortlupen från staden.’ - ’Priez le bon Dieu, M:r’,
ropade jag, ’qu’il, vous donne un fils si sensé comme je le
suis’[1]. - ’Herre Gud!’ sade han, ’han måtte vara af folk.’
- ’Vore jag verkligen galen’, fortfor jag och nalkades dem,
’så vore det ju Er skyldighet, mine herrar, att taga mig i Er
vagn.’ - ’Fan tage Er’, svarade den ena och lopp häpen i
vagnen. - Jag hade lust skrifva till dem i Allehanda. Min
ankomst hit var af 30 Juni. Och jag kan ej nog berömma detta
beskedliga Folket. Jag har intet ljus om qvällarna; utan måtte
sitta i mörkret. Således kan jag ej mycket göra. Ville ej
Herr Kongl. Secreteraren ge Gumman en plåt till 16 ljus. -
Förlåt detta långa bref. Är Scholander ännu i Norrköping?
Må roligt och väl. Jag framhärdar med största erkänsla och
vördnad
Herr Kongl. Secreterarens
tacksammaste, ödmjukaste tjenare
Lidner.»
»Margretelund d. 19 Juli 1785.
S. T.
Allt, Bäste Vän! allt beror på ett ungefär. Af en
skrifvare hos Benedictus blir en Rådman, efter fem år tar han
afsked och kallas Herr Borgmästare, köper sig sen ett bruk, blir
Bergsråd och Riddare. Det vore verkligen dumt om en svensk
nekade, det Gud skapat verlden af intet, då man i Sverige
dageligen ser, hur af intet blir oändeligen mycket. Jag sitter
här vis à vis en spegel och frågar mig sjelf: är detta den
oregelbundne Lidner? - Kort! af mina melancolier har blifvit
ett formeligt Poeme Epique - och det kallas - (risum teneatis)
Yttersta Domen. Jag ville knäfalla för forntidens skalder, att
de för mig sparat detta ämne. - Miltons Helvete är en
pantomime emot mitt. Min Herre skall få fragmenter - blott ett
löfte - ett heligt löfte: visa dem ej åt någon dödlig. Tusen
tack för sitt muntra bref. Det öfvervann min natur, jag
skrattade - jag som endast till tårar är född. - Min Herre
har rätt! Stället der man vistas gör ingen lycklig. Der
vandrar du usling! på Indiens citronbevuxna fält i dessa
gudomeliga dälder andas du englarnes luft; Naturen ler i dina
spår och ropar: Njut! men kedjan skramlar kring din fot,
och du går der så marmorkall och stum, som isberget vräkes
emellan Grönlands ohyggeliga kuster. Här, säger jag ofta till
mig sjelf, här har du en skog, ett berg, en strand; förlora dig
i känslor. Jag sätter mig då på en mossig sten och tänker på
förflutna tider, på de aldrig återkommande år, på dem jag
älskat - é tanta fede, é ci dolci memorie, e ci trenzo costume,
och jag stiger upp igen så nedslagen, som den förskjutna Hagar,
då hon med sitt enda barn ur Abrahams tjäll gick bort, i vida
ödemarken gick bort, och såg in - ack såg in i den dystraste,
den mest hotande framtid. Farväl! Då jag började detta bref
var jag munter och nöjd ... och nu ... Ack! äfven dessa
tårar försvinna och det kommer en tid, då jag glömmes, Min
Herre, då Lidner glömmes! Ack! då af oss ej mer än stoftet
är qvar. - Helsa Cancelli Rådet Ferner, helsa Kongl. S. Lychou.
- Ännu 4 namn. Zibet, Scholander, Gartz, Emilia. Drag en
suck och skrif i sitt vade-mecum
Lidner.
P. S. Inom tre veckor kommer jag till Stockholm; men
vet ännu ej hvar jag skall bo - skrif mig till - ännu en gång
helsa K. S. Lychou. Skaffa mig så många subscribenter, att jag
kan köpa mig ett rep, en spik, en psalmbok och en sup. -»
Anekdoter ur vår flottas minnen.
1. Gåfvor och gengåfvor.
Under en lång följd af år oroades handeln på Medelhafvet
af de fordom så kallade sjöröfvarestaterna Algier, Tunis,
Tripolis och Marokko, hvilkas roflystna invånare
öfverföllo och uppbringade hvarje fartyg, som ej var i stånd att undfly
eller försvara sig mot de skarpseglande, starkt bemannade och väl
beväpnade korsarerna. Derför skickades allt som oftast ett eller
flera örlogsskepp att kryssa i Medelhafvet, för att skydda
handelsfartygen. Att de djerfva sjöröfvarena stundom ej ens
buro respekt för örlogsmän, synes deraf, att år 1726 påbjöds
[1] Bed den nådige Guden, mine herrar, att han ger er en son, så klok, som jag är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:32:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1879/0051.html
