Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leonardo da Vinci. Karl Wetterhoff - Lustgården. Egerius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Det blefve en lång och sorglig historia att
omtala alla de olycksöden, som genom vandalism och
naturvidrigheter öfvergått detta mästerverk. Leonardo
hade för denna väggmålning valt ett tekniskt
förfarande, som5 ehuru fördelaktigt för hans
framställningskonst, dock visat sig ytterst
olyckligt med afseende på bildens varaktighet. Han
målade icke här al fresco, det är med vattenfärg
på färsk rappning, utan med oljefärg efter att
med heta järn hafva afslipat och torkat väggytan
samt öfverdragit densamma med en hartshaltig
fernissa. Yid den svårighet, som Leonardo hade att
såsom konstnär tillfredsställa sina stränga fordringar
på sig sjelf, erbjöd oljemålningen den ovärderliga
fördel, att tillåta förändringar och förbättringar
efter hand. Emellertid visade den sålunda bildade
färgskorpan redan innan kort en benägenhet att spricka
och affalla. Många och ingalunda alltid lyckliga och
samvetsgranna äro de restaureringar, som af sådan
anledning tid efter annan företagits. Men vi kunna
dock af egen erfarenhet betyga, att verket sådant
det nu står efter en lyckad restaurering under
detta århundrade gör ett mäktigt intryck, säkert
i allt väsentligt motsvarande det ursprungliga
originalets anda och konstnärliga teknik. Några
oskadade och icke öfvermålade partier hafva härunder
tjenat till vägledning för färgstämningen, och till
återställande af hufvud och händer, der originalets
tillstånd gjort dem i någon mån tvifvelaktiga, har
man haft god ledning af en år 1510 utförd kopia af
en Marco d’0ggiano, elev af Leonardo, som enligt
traditionen skall hafva på lärjungens afbildning
sjelf målat Kristushufvudet, vid hvilket han, liksom
vid Judashufvudet, aldrig skall hafva förmått lägga
sista hand på sitt eget originalverk.
Bland de missöden som öfvergått detta konstverk må
icke förglömmas, att munkarna år 1652, för att öppna
en ny dörr
till refektorium, genombröto väggen, så att Kristi
och några af apostlarnas fötter blefvo afskurna och
färgskorpan genom skakningen än mera lossnade. En
annan gång blef ett kejserligt vapen fastnagladt
på väggen, så att det nära på rörde vid Kristi
hufvud. Under franska republikens krig blef klostrets
matsal nyttjad än till hömagasin, än till fängelse för
krigsfångar och än till stall för hästar. Slutligen
stod, vid en öfversvämning år 1800, vattnet under en
lång tid två fot högt i rummet, hvarigenom fukten
vållade ytterligare förstöring. Emellertid tro vi,
allt detta oaktadt, att man aldrig skall kunna till
fullo uppskatta verket utan att hafva sett originalet.
Efter Ludovico Sforzas fall hade Leonardo ingen rätt
varaktig stad - han tjenade många herrar och besökte
många orter. Han återsåg sin fädernebygd Florenz,
han besökte Kom och Neapel, men återvände till
Milano, hvarifrån han slutligen år 1515 af konung
Ludvig XII, en varm beundrare af Leonardo, kallades
till Frankrike. Här utvecklade han under sin lefnads
afton ingen synnerlig verksamhet såsom konstnär och
afsomnade på slottet Cloux i närheten af Amboise den
andra Maj 1519.
Leonardos anletsdrag hafva blifvit efterverlden
bevarade genom ett porträtt i olja, måladt af
honom sjelf och befintligt i det Florentinska
galleriets högst märkeliga samling af konstnärens
originalporträtt, samt genom en i milanesiska
akademien befintlig teckning i rödkrita, hvilken
teckning återgifver äfven den skönt hvälfda pannan,
som på det förstnämnda porträttet döljes af den stora
baretten. Yi hafva återgifvit Leonardos bild sådan
han blifvit af Paul Delaroche framställd i dennes
berömda hemicyklus, der han intager sin plats såsom
en värdig patriark bland alla tiders konstnärer.
Karl Wetterhoff.
l ro ej, att sagans underglans Ur tiden länge se’n
är viken-, Att dvergens konst och elfvans dans Sig
räddat blott till diktens riken ., Att Necken ej, vid
stjernor s sken, Har toner mer för sorg som gamman-,
Att jätten, sjelf förbytt till sten, Har med sin
klyfta vuxit samman. -
Det trolska låter ej så fort Från denna gröna jord sig
skrämma; Trots kors och ånga kan en ort Du råka än,
der det är hemma-, Men sker ej så i tidens längd,
Då är din mistning sjelfförvållad: Det säger jag,
som sett en ängd I våra nyktra da’r förtrollad!
Jag hör förut ditt-kalla svar: "Bekänn, fast utan
undanflykter, Att midt i våra nyktra da’r Yar då din
blick dess mindre nykter. Om ej i Tusen och en natt,
Der dylikt finns på hvarje sida, Du fick din syn hos
svärmar’n fatt, Som målat lifvet hos Armida."
^Så smittar tok en annan tok." - Men, vän, hvad skulle
jag bekänna? Jag tog min syn ur ingen bok, Ej ens -
utur min egen penna! Förlåtligt om vid synens slut
Jag smittad var af (trolldoms) yra-, Men att jag
nykter var förut, Det kan jag visst och sannt bedyra!
Nu föreställ dig, hvad jag såg,
- Blott allt för ofullkomligt Skildradt -:
Ett ljus utöfver ängden låg,
Likt solens, af en dimma mildradt,
Men så, att tingen till gestalt
Ej ledo alls af dimman våda-,
Som stickelns verk, så klart var allt,
Yar blott ej bländande att skåda.
Dock aldrig i en sådan lund Herdinna stämt med herde
möte, Som den i min förtrollnings stund Mig tog i
öfverlummigt sköte. I lundar, som på Cypern gro’n,
För denna masten I ge vika: Ej urskogskransad amazon,
Ej tvänne Indier sett en lika.
Om blott i halft så yppig drägt En vanlig park du
hölja täcktes, O, Flora, dock vid första flägt Jag
räds, dess flesta grenar bräcktes-, Men blefve utom
dess - som här - De alla af Pomona klädda: Då vore
det förspildt besvär Att söka någon enda rädda.
I varpen trängdes aldrig sill
Så tätt, som frukt i lundens kronor-,
Det riket ensamt räckte till
För en - dock nej: för fler Pomonor!
Hesperiens äpplen - bort med er!
I rosats nog från alla kanter-,
Det sägs, I glänst af guld - hvad mer?
Det glänser här - af diamanter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
