Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby. Berättelse af Emilie Flygare-Carlén. XIII-XVIII - Turcon. (Efter Paul Déroulède.) Axel S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ovälkommen den skulle varit, som i fall jag blifvit
straffad af den olyckan att förlora dig, kommit
för att trösta mig. I en djup sorg tror jag ej
att menniskan kan mottaga tröst af någon menskligt
deltagande. Om sorgen kommer från Gud, så kan också
endast Han utöfva läkarekallet. Jag fann emellertid
min förträfflige farbror undergifven, såsom jag
väntat. Han sade blott: ’Jag var lycklig ett helt
år. Huru många få ej nöja sig med mindre? Herren gaf
allt och tog allt, det var hans rättighet. Men han
lemnade mig i stället vissheten, att då jag genomgått
den bana, som har blifvit mig förelagd, jag vid
målets slut skall återfinna mina skatter. Och nu,
gosse, aldrig ord mera om det som varit. Må du sjelf
få njuta den sällhet, du väntar, under längre tid –
om det är dig nyttigt?’»
»Hvilka enkla, men storsinta ord. Jag känner att
jag kommer att älska din farbror... Och Gud vare
lofvad, att fast han ej vill taga något direkt steg
hos min mor – så är han dock icke emot giftermålet;
eljest hade vi ej fått bebo hans landtställe.»
»Nej, han är nu icke alls emot att mitt lif
ingår, som han säger, i ett fastare och regleradt
stadium. Men han tycker sig ej kunna ansvara för att
en stackars musikus (så pass egensinnig och excentrisk
som han anser mig) kan vara lämplig för det äkta
ståndet. Han vill med ett ord ej vara stiftare, ej
kunna förebrås af någon att han gifvit sitt förord. Ej
heller blifva våra inkomster ökade öfver de bestämda
två tusen riksdaler, som skall utgöra räntan af
farmors, vid min födelse insatta kapital. Och jag
skulle icke heller vilja mottaga en skilling mera,
då han gjort så mycket för mig under dessa två år
och dertill haft enorma förluster på flera både
inländska och utländska hus.»
»Det bör han heller aldrig tro att jag önskar. Jag har
vinnlagt mig om att studera hushållsvetenskapen från
dess klokaste sida, och allt blir nog bra för oss –
lita på min konst. Också förtjenar du nog också något
sjelf på lektioner och mindre kompositioner. Din stora
skapelse bör, såsom en stor skapelse egnar, alldeles
vara fritagen och skild från all lumpen bitanke på
förtjenst. Äran först, jfenningvinsten sedan."
»O, Gud välsigna dig för dessa ord! Ja, sådan, just
sådan, behöfver hustrun till en fattig komponist
vara. Men tror du ej att jag sparade med glädje för
din skull – och ändå bestals jag...»
"Hvarför sörja deröfver! Tacka hellre Gud, min
Vincent, emedan du kanske eljest blifvit för allo
konvalescent derute... St!.. här kommer min gode
styffar... Honom kan du ej tacka nog.»
»Mina vänner», ljöd majorens röst i dörren, »min
hustru väntar. – Allt klart."
Emmy sprang ned.
»Är verkligen allt klart?» frågade tvekande Vincent,
under det han skyndsamt förbättrade sin toalett.
»Lita på mig, herr direktör – är icke det titeln nu?»
»Finge jag en ny farbror, sluppe vi det förtretliga
titelväsendet... Jo, jag tog derute förra året
musikdirektörs examen. Det hade varit lika bra här
hemma, men resan kom så hastigt. Nu är jag färdig.»
»Jag önskar du såge raskare ut, men det blir snart
bättre.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
