Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXVI. Johan August Wahlberg. Axel Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Han blef student i Upsala 1829, men drefs af sin
inre lust till mera praktiska studier och ingick
derpå följande året som elev vid instruktionsapoteket
Nordstjernan i Stockholm. Här kunde han visserligen
få syssla med kemien, som han då älskade; men hvarken
apoteksdisken och dess burkar eller laboratoriet
med dess deglar och retorter tillfredsställde honom
länge . . . Han ville ut, ut i Guds fria natur,
och så vardt han från apotekarelärling lärjunge vid
Skogsinstitutet. I skogen hoppades han nu att få
ohafva sitt tillhåll, och der skulle han äfven hafva
sin fröjd. År 1832 deltog han i en naturvetenskaplig
resa till Norge, och 1833-34 gjorde han med offentligt
understöd en forstvetenskaplig resa i södra Sverge
och i åtskilliga delar af Tyskland.
Sist nämnda år slutade han med höga vitsord
sin kurs på Skogsinstitutet; men det bröd, han
hoppats att på denna väg förvärfva, var knappt
och svårtillgängligt. En annan bana lofvade
gynnsammare utsigter, emedan man just då börjat
på allvar att taga i tu med uppmätningar, och han
blef landtmäterielev. Redan i Maj 1835 hade han
tagit sin examen och utnämndes följande året till
ordinarie Ingeniör samt blef anställd som lärare
vid landtmäte-riskolan.
Hittills hade Wahlbergs lif just icke företett några
ovanliga skeden, i synnerhet som han var för enkel och
anspråkslös att förstå konsten att arm-båga sig fram
bland de många, som streta i uppförsbacken. Inträffade
så en händelse, som skulle blifva för honom afgörande
och bilda vändpunkten i hans lif. Jakob Letter-stedt,
köpman i Kapstaden i Afrika och sedan frejdad
som svenska vetenskapsmäns storsinnade skyddsman,
anlände år 1837 till fosterlandet på besök och väckte
hos Vetenskapsakademien förslag om utsändande af en
svensk naturforskare till södra Afrika, för att der
samla materialier till riksmuseum, hvars nu storartade
samlingar då voro ganska tarfliga. Wahlberg fick del
af förslaget och
det träffade honom som Herrans röst träffade Paulus
på vägen till Damascus. . . Han var från denna stund
medveten om sin kallelse. Han erbjöd sig för färden,
och tillbudet mottogs.
Det torde väl ock kunna sägas - yttrar en af hans
lef-nadstecknare - att sällan om någonsin en man
varit så danad och bildad för dylikt värf. Smidig
och stark, ehuru ej storväxt, hade han en ypperlig
helsa, hvilken, såsom det visade sig, allt igenom
stod bi äfven under det inre Afrikas luftstreck,
som annars rifver upp de flesta européers fysik. Sina
händer kunde han, såsom det heter, vända till allt,
lika bra som om han inlärt olika yrken. Med bössan,
vildmarksströfvårens och jägarens suveräna redskap,
var han från barndommen förtrogen och skötte henne
med stor färdighet. Att preparera och konservera
naturalster hade varit hans största lust från de
tidiga barnaåren. Yid sin utresa medförde han en
mängd af honom fällda och uppstoppade svenska fåglar,
som fingo -plats i engelska museer. Hans mångsidiga
bildning omfattade just de
Johan August Wahlberg.
kunskaper, som en forskningsresande bäst
behöfver. Yi tillägga att han med största lätthet
tillegnade sig främmande språk, äfven sådana, som
Amazulu-kaffrernas. Med ett ord: han var rätta mannen
på rätta platsen.
Efter slutade förberedelser till den stora
resan begaf han sig i Juli 1838 till London, der
han måste qvarstanna tills Oktober, under tiden
stiftande bekantskap med Englands mest framstående
zoologer, och anlände först i Februari året derpå
till Kapstaden. »Landstigen, var herr Letterstedt
nästan den första person jag såg», skrifver han
sjelf i ett bref till hemlandet, »och han mottog
mig med mycken välvilja . . . Han har lofvat skaffa
mig logis i ett af sina hus, hos en här boende
slägtinge, för ett jämnförelsevis godt pris, ehuru
det, då allting är dubbelt dyrare mot hvad det varit
för ett par år sedan, likväl kommer att anlita min
klena kassa betydligt...» Mera penningar och förlängd
tjenstledighet! Det var hans kraf på hemma varande -
med dessa häfstänger, tid och penningar,
skulle han »göra sköna samlingar!»
I Maj 1839 bröt han omsider upp från Kap, lör att
begifva sig till Na-tal-landet, som då ännu var
föga undersökt. »I morgon», skref han den 14 Maj,
»går jag om bord på skonerten Mazeppa, med hvilken,
utom flera andra passagerare, äfven följa trenne
naturalister, en fransman, Delegorgue, en tysk,
dr Kraus, samt en engelsman, så att vi blifva
representanter af fyra nationer, som komma att
täfla med hvarandra i samlingsflit. De andra äro
likväl rustade vida frikostigare, än jag kunnat
åstadkomma.» Men saknade han medel, i jämn-förelse med
de andra, var han dock rikare på kraft, ihärdighet och
forskningsifver-, det skulle här åter visa sig, huru
den energiska viljan i verkligheten mera är nervus
rerum gerendarum (driffjädern till alla företag) än
blotta guldet. Också utbrast han modigt: »Jag skall
af egna medel på vinst och förlust använda åtminstone
så mycket, att jag kan uträtta något här, sedan jag
en gång hitkommit, om jag också derpå skall blifva
ruinerad, ty jag fruktar att ytterligare anslag,
ifall något sådant ifrågakommer, blifva bra knappa.»
Till det af honom såsom härligt betecknade
Natal-landet och till Port Natal anlände han den
19 Juni. Han skaffade sig tak öfver hufvudet i de
holländska emigranternas läger Congela, som han en
tid hade till sin hufvudstation, derför att der var
billigt. Sin t boning skildrar han kort och frasfritt,
men målande:
»En liten rörkoja utgör min boning; den är förträfflig
under den torra vintertiden, men nu röner jag allt
för mycket dess bräcklighet, sedan med Oktober
månad regntiden begynnt, ty jag nödgas skrifva
dessa rader under mitt paraply. Rummet är litet och
derför i det närmaste upptaget af kigtor. En å ända
stående fjerding är min stol, en madrass, placerad
på tvänne kistor, jämte en filt min bädd och - mitt
skrifbord. Golfvet utgöres af lös jord.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
