Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Simmarebragder. Anderson-Edenberg - Lustspelande damer. Mathilda Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
starka strömmen. Byron sam öfver sundet på en timme
och tio minuter, hans kamrat på fem minuter kortare
tid. Detta var emellertid icke Byrons enda bedrift
som simmare. Sjelf skrifver han härom följande:
"En ung man med god helsa och någorlunda skicklighet
i simkonsten kan lyckas komma öfver sundet från h
vilkendera stranden han önskar. Jag behöfde tre
timmar för att simma öfver Tajo-floden, hvilket
är vida farligare; företaget erfordrade två timmar
längre tid än att komma öfver Hellesponten. Här ännu
ett exempel på hvad som kan åstadkommas i simning:
Chevalier Mengalde från Bassano, en god simmare,
önskade 1818 att få simma ^tillsammans med Alex. Scott
och mig. Vi kastade oss samtidigt i vattnet vid ön
Lido och summo till Venedig. Vid stora kanalens inlopp
voro vi ett stycke fore honom och sågo ej till den
gode chevaliern, hvilket emellertid ej oroade oss, då
en gondol följde honom för att, om det behöfdes, lemna
honom hjelp. Scott sam ända förbi Bialto, der han gick
i land, emedan han frös, sedan han fyra timmar varit
i vattnet utan annan hvila, än att ligga på rygg,
hvilket var medgifvet i vårt aftal. Jag fortsatte
simningen till S:t Chiara, som innefattade hela Stora
kanalen (oberäknadt afståndet från Lido) och steg upp
först der lagunerna öppna sig till Fusina. Jag hade
då legat i vattnet, utan hjelp eller h vila och utan
att någon gång känna botten eller röra vid båt, fyra
timmar och tjugo minuter. Jag var nu tio år äldre i
afseende på tiden och tjugo år i afseende på helsan än
jag var, då jag sam öfver sundet vid Dardanellerna,
och ändock skulle jag varit i stånd att uppehålla
mig i vattnet ytterligare ett par timmar, fastän
jag hade på mig ett par sjömansbyxor, ett plagg,
som icke är egnadt att minska simmarens möda."
I simkonstens annaler intages ett ärofullt rum äfven
af många andra namn. Den 18 Juli 1827 sam dr Bedale,
i anledning af ett vad, från Liverpool till Runcorn,
en väg-längd af tre och en half svenska mil, den
han tillryggalade på den otroligt korta tiden af sex
timmar, hvilket endast kan förklaras deraf, att han
hade god hjelp af strömmen. I September 1821 sam en
engelsk officer, Smith, öfver Genevesjön, från Morque
till Amfion, samt utan uppehåll tillbaka, omkring fem
svenska mil, på något mer än femton timmar. I Neapel
har en dykare under namnet U pesce (fisken) blifvit
berömd för sin ofantliga uthållighet i vattnet. En
gång sam han längs Ca-labriens kust åtta svenska mil
på tjugofyra timmar.
År 1801 fanns på engelska örlogsskeppet Canada bland
den sex hundra man starka besättningen en neger, som
utmärkte sig för ovanliga vågstycken i simning. Från
storsegelsrån kastade han sig i vattnet, dök under
fartyget omkring tretio fot djupt och uppkom på dess
andra sida. Om bord var
Lutspelande damer i Nya Granada.
(Teckning af A. de Neuville; tillhör texten å
följande sida.)
en qvartersman, Tom Hall, som dock Öfverträffade
negern och nämndes som den på sin tid förnämste
simmaren i hela engelska flottan. Till följd af
ett vad klättrade han en dag, under det Canada
skred fram för en sakta bris, upp på toppsegelsrån
från hvilken förfärande höjd han störtade sig i
hafvet. De talrika åskådarna, befäl som manskap,
stodo i andlös väntan att få se honom komma upp på
fartygets andra sida. Efter en lång stund, derunder
man nästan förlorat allt hopp att få återse den
afhåilne kamraten, syntes han ett ögonblicklik som
kämpande för att hålla sig öfver vattnet, då han åter
plötsligt sjönk, till utseendet medvetslös. Stämningen
om bord kan man lätt tänka sig. Allmän sorg utbredde
sig bland de härdade männen. »Hederlige Tom! Stackars
gamle vän!» ljöd det från sammanpressade läppar,
under det blickarna förgäfves spanade
efter den försvunne simmaren. Skeppet skred sakta
framåt på det af solen förgyllda hafvet! Efter
omkring en qvarts timme, jiär det ej längre fanns
mer än en tanke om Tom Halls öde, hördes plötsligt ur
hafvet ett skall ande skratt. Liksom träffade af en
elektrisk stöt böjde sig ögonblickligt hvarje hufvud
öfver relingen eller ut genom styckeportarna för att
se, hvarifrån skrattet kom. Der låg ju Tom Hall rak
lång på vattnet, leende åt kamraternas oförställda
förvåning och glädje. Efter första dykningen hade
han blott uppehållit sig så länge öfver vattnet, som
behöfdes för att hemta luft, hvarefter han, härmande
en nödställd, åter dykte och sam till fartygets andra
sida, der ingen sökte honom, hvarefter han sackade
till fartygets akter, fattade i rodret och följde
obemärkt med, allt under det han hörde, hvilken
rörelse om bord hans försvinnande åstadkom.
Men det skulle föra för långt, om vi här återgåfvo
flera berättelser om märkligare simmarebragder. Vi
förbigå således hvad som är kändt om till exempel
åtskilliga vilda folkslags på söderhafsöarna
utomordentliga förmåga i simning, hvilken vida
öfvergår de kraftprof i den vägen, som här ofvan
blifvit antydda, och skola blott ytterligare
beskrifva en simmarebragd, som, värdigt slutande
sig till de berömdaste bedrifter af detta slag,
i fjol utfördes vid Stockholm, af en vår landsman,
C. F. Longström, och hvarom då allmänt talades,
liksom berättelsen derom gick genom, snart sagdt,
hela verldens tidningar.
Ar 1861 den 31 Augusti var allmänheten inbjuden att
of ver vara uppvisningen med eleverna i Gjörckeska
simskolan i Stockholm. Omkring sju hundra personer
hade kommit tillstädes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
