Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Simmarebragder. Anderson-Edenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändast vår varma årstids korthet kan rimligen
förklara det egendomliga förhållande, att svenskarna
långt senare och mindre allmänt än de flesta andra
folk med allvar öfvat den kropp och själ stärkande
simkonsten. Naturen har dock i ofantligt rikt mått
gifvit oss anledning, att rikta håg och sträfvande åt
denna idrott. Våra långsträckta kuster, våra tusentals
insjöar, våra strömmar erbjuda oss framför andra folk
rikliga tillfällen dertill, att ej tala om hvad vi
med dem hafva gemensamt eller att, med undantag af
några egentliga vattendjurs kroppsform, menniskans
är bättre än andra skapade varelsers utrustad för
simning. Vi hafva dock försummat att taga, hvad som,
så att säga, legat på hyllan. Simkonstens nytta har
varit i Sverge på ett hårdt när oförklarligt sätt
förbisedd. Medan i sådana städer som Berlin, Moskwa,
Prag, Wien, Bern, för att ej tala om andra, helst
städerna i England, det af ålder funnits simskolor,
äro sådana inrättningar i våra städer ej mer än femtio
år gamla och förekomma ännu i ett skick, som lemnar
mycket öfrigt att önska, och för resten, som vi veta,
långt ifrån allmänt.
Äfven simkonsten har, liksom andra idrotter,
stolta anor, som förgrena sig ända till den så
kallade klassiska tidsåldern. I Grekland - särdeles
Sparta - och Kom under deras blomstring ingick
simkonsten som en aldrig ringaktad faktor i en god
uppfostran. Att icke kunna simma, betraktades der
ungefär på samma sätt, som okunnighet i läsa och
skrifva betraktas hos oss. De gamla folken visade
synnerlig omsorg om mennisko-kroppens härdning och
harmoniska utbildning. De hunno också långt på den
vägen. Simkonsten bidrog väsentligt dertill. Ingen
annan rörelse eller sysselsättning tar i anspråk en
så allsidig musklernas och lungornas kraftutveckling,
som simning. Simkonsten är således icke ett barn af
de glada be-hofven, icke en förströelsernas lek,
utan, rätt fattad, en af lifvets allvarligare
uppgifter. Knappast någon annan idrott
verkar i samma grad, som en nära förtrolighet
med det våta elementet, denna själsnärvaro, denna
rådighet och tillförsigt, som i farans stund kunna
göra underverk. Ingen annan befordrar i samma
grad sundheten, redan blott derigenom, att den
är en oblidkelig fiende till osnyggheten. Ur alla
synpunkter, liksom för alla åldrar, är simning sålunda
att rekommendera, för ungdommen dock framför allt. Ett
önskningsmål, som snart borde blifva verklighet,
är att undervisning i simning måtte ingå i hvarje
skolinrättnings program, de för flickor lika väl som
de för
Carl Fredrik Longström,
gossar. På kroppens behöriga vård och utbildning
under skoltiden ligger stor makt. Att få insigt i
sundhetslärans enklaste lagar och håg och lust för
och behof af stärkande kroppsöfningar, är mera vigtigt
för individen och slägtet, än inhem-tandet af en god
del af det, för hvilket i skolornas qvalm nu offras
icke blott hela år af den bästa ungdomstiden utan ock
en aldrig ersatt dryg del af den bästa
ungdomskraften.
Orätt vore att förneka, att simkonsten hos oss under
senare tiden fått en något bättre och löftesrikare
ställning. Vi hafva sålunda äfven - och detta är
ett stort steg framåt - fått simskolor för qvinnor,
till och med förenade med offentliga uppvisningar,
vid hvilka Evas döttrar, såsom helt naturligt är,
visat sig äfven i det våta elementet icke stå efter
Adams söner, utan röra sig deri med samma kraft,
samma djerfhet, men visserligen med mera behag än
dessa. Vi stå dock ännu blott vid första stadiet
af vägen. Måtte man blott ej stanna der, utan denna
vigtiga sak öfver vikande fördommar föras till full
utveckling! Nära målet stå vi, när våra unga damer
i städerna anse det för sig angelägnare att köpa
biljetter till simskolan än att köpa snörlif, och
när de unga damerna på landet ej sky den lilla möda,
som kan vara förenad med njutningen och nyttan af
dagliga bad under vår korta badtid.
Simkonstens historia har också sina tänkvärda
vittnesbörd om händelser af glänsande bravur, sina
ärofulla bragder, sina hjeltar, om hon också icke
saknar sina - martyrer. Vi skola här erinra om några
af de förra, för nöjet att få inmönstra en landsman
i deras led. Den, som mest låtit tala om sig som
simmare, fastän långt ifrån den främste i konsten, är
Englands store skald, den klumpfotade Byron. För att
pröfva trovärdigheten af sagan om Leander, ynglingen
från Abydos, som af kärlek till He-ro, Aphrodites
sköna prestinna, mångfaldiga gånger nattetid sam
öfver sundet vid Hel-lesponten för att träffa sitt
hjertas utvalda, men slutligen en stormig natt fann
sin graf i de vågor, hvilka förut lydigt burit honom
till den älskades möte, hvarvid Hero sjelfvilligt
följde sin älskling i döden - för att pröfva
möjligheten häraf, företog sig äfven Byron att från
Europa nå Asien på samma väg som Leander. Företaget
lyckades honom, liksom en hans landsman, Ekenhead,
hvilken samtidigt sam öfver sundet. Det vågade i
bedriften ligger icke i vägens längd - sundet är
nämnligen icke bredare än omkring en sjettedels mil
eller 6,315 fot - utan i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
