Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Droppen. C. Ludv. Törnberg - Fiskar på det torra. X+
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Han fick ej mer i eterns haf Sig lätt och luftigt
svinga, Han föll hit ned i skepnad af En lätt,
kristallisk flinga.
Men i den stjerngestalt, han fick, Ännu sig röjer
för vår blick Den sista minnesgåfvan Af vännerna
der ofvan.
C.
Törnberg.
på det torra.
gifves åtskilliga fiskarter, som äro i stånd att med
synbar lätthet en längre tid än sina samslägtingar i
allmänhet hålla sig vid lif, äfven utan att vistas
i sitt rätta element, vattnet. Sådana äro ålen och
mursenan, dynaken med flera. Men den märkligaste af
hithörande fiskar är utan tvifvel den så kallade
klätterfisken eller klätter-aborren, som af olika
iktyo-loger (fiskkännare) erhållit olika vetenskapliga
namn, men efter Cuvier vanligast benämnes Anabas
scandens. Denna märkvärdiga fisk har öfra delen af
hufvudet bildadt på ett egendomligt sätt. Han är
nämnligen här försedd med ett antal celler, hvari han
upptager och förvarar ett förråd vatten och dermed tid
efter annan fuktar sina gälar, då han är ute på sina
vandringar. Ganska ofta lemnar han den gol, der han
har sitt vanliga tillhåll, för att draga ett betydligt
stycke uppåt landbacken; och han har blifvit funnen så
långt från vatten, att man kommit på den förmodan, att
han måste hafva fallit ned ur luften med en regnskur.
Det har af många naturforskare uppgifvits, men af
andra deremot förnekats, att denna fisk skulle hafva
för vana, att då han befinner sig på land klättra
i träd, och att det skall vara denna egenskap som
gifvit upphof till hans namn. Märkligt är, att äfven
på tamulerspråket Anabas har ett namn, som syftar på
hans nämnda påstådda egenskap. Han heter nämnligen
Pan-nei-Eri, hvilket lär betyda »stigande upp i
träden». Också hafva på senaste tiden vittnesbörden
för verkligheten af denna hans klättringsförmåga
blifvit så talrika, att man icke gerna kan tvifla
derpå.
Dansken Daldorff, som är den förste, hvilken man
har att tacka för en närmare kunskap om denna fisk,
såg honom första gången klättrande i ett träd, och
har äfven ganska nöjaktigt beskrifvit, huru detta
konststycke gick för sig. Redan en blick på fiskens
mun och fenor måste, på grund af deras egendomliga
bildning, väcka den föreställningen, att en klättring
upp i träden icke för honom skall vara en omöjlighet,
och i sjelfva verket är det äfven med hufvudsaklig
tillhjelp af dessa kroppsdelar, som Anabas företager
sina resor på det torra. Härvid skall nämnligen
Klätterfisken.
trycker fisken analfenans taggar i barken. Nu lösgör
han gällocket från trädet och utsträcker, stödjande
sig på analfenans taggar, sin kropp så mycket
som möjligt samt intrycker derpå åter gällockets
taggar. Och så går det undan för undan. På detta sätt
hade den Anabas, Daldorff fann, arbetat sig upp i ett
palmträd ända till fem fot. Särdeles flitig med att
klättra lär han vara under regntiden, då i palmträdens
bladveck vatten samlar sig, som han upphemtar. Äfven
skall han i träden uppsöka små skaldjur, som tjena
honom till föda.
Det är, som sagdt, Daldorff vi hafva att tacka för
hvad vi känna om denna sällsamma fisk. Nio hundra
år före Daldorff, alltså i nionde århundradet, hade
emellertid två araber, hvilka genomreste Indien,
der hört talas om en fisk, som plägade lemna vattnet
för att företaga en promenad bland kokospalmerna och
äfven ibland uppklättra på deras stammar. Sannolikt
hade detta afseende på Anabas, men araberna uppgifva
icke om de hade sett fisken.
Huru länge han kan lefva utom sitt rätta element,
känner man icke med visshet, men, efter åtskilliga
uppgifter att dömma, är det en jämnförel-sevis ganska
betydlig tidslängd.
Han förekommer i stor mängd öfver hela Indien och
på den indiska arkipelagens öar, der han lefver i
kanaler, träsk, bäckar och så vidare. Han begagnas
allmänt till föda och säljes i stora qvantiteter på
torgen i Calcutta, der han ofta påträffas lefvande,
ehuru han blifvit forslad ända till tjugo mil. I ett
fat eller en korg kan han hållas vid lif ända till
fem dagar, om man blott iakttager den försigtigheten,
att emellanåt gifva honom litet vatten. Såsom bevis på
hans seglifvade natur berättar man, att fiskarena på
torget skära sönder honom bitvis för deras räkning,
hvilka ej kunna köpa annat än mindre partier, och
att det dock dröjer ganska länge, innan fisken under
en sådan hjertslitande behandling förlorar den sista
lifsgnistan.
De indiska kringvandrande gycklarna och besvärjarna
förevisa denna och några andra arter af hithörande
fiskfamilj, hvarvid de naturligtvis till-skrifva
fiskens ovanliga rörelser och seglifvade natur deras
eget magiska infly-
tillgå så, att han böjer hufvudet åt sidan,
fastar sig med gäl- l tände. Denna fisk, hvilkens
utbredning ännuicke är med visshet lockets taggar
vid barken och derpå böjer kroppen. Derigenom
känd, når en längd af omkring sex tum, och hans
kött säges ryckes stjerten närmare hufvudet, och
när detta skett, in- l vara ganska välsmakande.
X.-f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
