Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXVII. Per Vilhelm Wargentin. A. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett
Bilder-galleri.
LXXVII. I»er Villielm Wargentin.
er Vilhelm Wargentin föddes 22 September 1717 i Sunne
församling, Jemtland, der fadern var kyrkoherde-,
hans förfäder hade i några slägtled varit handlande
i Åbo. Yid tio års ålder intogs han i lärdomsskolan
på Frösön och gjorde så vackra framsteg, att han
vid fjorton år ansågs kunna, med förbigående af
gymnasium, sändas till universitetet. Fadern fann
dock lämpligast att låta honom genomgå gymnasiet i
Hernösand, der han inskrefs 1731. På den tiden voro
gymnasierna hufvudsakligen prestbildningsskolor,
och om än i Hernösand fanns en lektor i matematik,
så var denne föga hemmastadd i sitt ämne, men väl
kunnig i döda språk och teologi. Här kunde således
Wargentin ej få någon handledning i den vetenskap,
astronomien, bland hvars idkare han en gång skulle
vinna ett så berömdt namn, och för hvilken han
redan som gosse fattat den lifligaste håg, från det
ögonblick då fadern, vid den totala månförmörkelsen
1729, för honom förklarat orsakerna till sådana
företeelser och meddelat honom att de kunde af
astronomerna förutsägas. Efter ankomsten till Upsala
universitet 1733, der Klin-genstjerna och Celsius
vid denna tid höjde de matematiska vetenskapernas
studium ur dess dåliga skick, blef han dessa lärdes
trägne å-hörare, hvarjämte han åtnjöt sin landsman,
observatorn Hjorters handledning i den praktiska
astronomien. E-mellertid var han ännu betänkt uppå,
att för sin utkomst välja prest-vägen och rättade
i öfrigt sina studier derefter. Med det obetydliga
arfvet efter fadern kunde han ej, utan att offra
en del af sin tid på enskild undervisning, afsluta
sina examensstudier; och ingen utsigt fanns att
vinna framtida lifsuppehälle i en befattning,
der han finge egna sig åt den vetenskap, som han
med förkärlek idkade, om ej möjligen såsom lektor i
matematik i Hernösand, hvilken plats länge utgjorde
föremål för hans förhoppningar. Sedan han 1743 tagit
magistergraden, blef han 1746 docent i astronomien.
Wargentin var då redan en i den lärda verlden
namnkunnig man. Han hade nämnligen offentliggjort
uträkningar, som långt Öfverträffade de dittills
befintliga, öfver Jupiters månars rörelser. Hans
lefnadstecknare, astronomie professorn Daniel
Melanderhjelm, berättar om detta arbete följande,
som kan lända till bevis på Wargentins ihärdighet:
Han hade mot slutet af 1741 fått sina taflor öfver
Jupiters månar färdiga. Då han kort derpå skulle
resa till Stockholm, hände honom den olyckan, att
hans koffert, hvari dessa taflor, tillika med
Per Vilhelm Wargentin.
allt det lilla han för öfrigt den tiden ägde, voro
inlagda, under vägen blef bortstulen, hvarigenom hans
tvååriga, oförtrutna och mödosamma arbete förlorades;
han hade nämnligen blott en enda handskrift deraf. Yid
tillfällen, då han sedermera kom att tala om denna
händelse, påminde han sig alltid, huru han räknade
den öfriga skadan för intet mot förlusten af sina
taflor. Han måste nu åter börja samma arbete å nyo. -
Då det utkom af trycket, vann det allmänt bifall af
utlandets astronomer. Wargentin kallades 1743 till
franska vetenskapsakademiens korrespondent. Han blef
sedermera vald till ledamot af samma akademi, liksom
af flera andra lärda samfund.
Men dessa utmärkelser, säger hans minnestecknare,
utgjorde ingen grundval, hvar-uppå han kunde bygga
förhoppning om befordran till en syssla, som gaf ve
honom bergning; och prestvägen började åter visa
sig för honom såsom snarast ledande till en säker
och tillräcklig utkomst. Lyckligtvis blef då en
ad-junktur ledig vid universitetet; det bestämdes,
att den skulle egnas åt matematiken, och Wargentin
blef 1748 utnämnd till denna befattning, som dock
tills vidare var lönlös. Men kort derpå erbjöds
honom en anställning, hvarigenom hans krafter blefvo
bevarade åt vetenskapen. Ett tiotal år förut hade
svenska vetenskapsakademien, den 2 Juni 1739, blifvit
stiftad af Jonas Alströmer, Anders Johan von Höpken,
Sten Carl Bjelke, Carl Linnseus, Mårten Triewald och
Carl Vilhelm Cederhjelm. Sedan 1743 hörde Wargentin
till akademiens ledamöter. När den fjerde i ordningen
af akademiens sekreterare, Per Elvius, afled 1749,
kallade akademien Wargentin till hans efterträdare. I
denna befattning verkade Wargentin i tretiofyra år,
intill sin död den 13 December 1783. Jämte sina
strängt vetenskapliga, dels hemma, dels i utlandet
offentliggjorda arbeten, skref Wargentin en mängd
afhandlingar, som afsågo den större allmänhetens
upplysning, såsom om barometern, om termometern,
om tideräkningen, om gamla stilens felaktighet. Den
sist nämnda utkom 1753, hvilket år den förbättrade så
kallade Gregorianska tideräkningen eller "nya stilenT
sent omsider blef i Sverge införd. Han var ock den
förste, som på vetenskapsakademiens vägnar utgaf
almanackor. Den första på svenska utgifna almanack lär
vara från 1540, men först från 1600 utkommo almanackor
oafbrutet. Utgifvarna voro emellertid ofta okunniga
och deras arbete felaktigt, så att regeringen 1705
fann sig föranlåten att uppdraga detta göromål
åt tvänne sakkunniga män samt utfärda förbud för
alla andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
