Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Ericssons senaste arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förflutna, och kalorikmaskinen, som visserligen fullkomligt lyckades
i mekaniskt hänseende – öfver 3,000 sådana maskiner hafva
tillverkats –, har dock icke uppfyllt alla de förhoppningar,
man fäste vid densamma. Från sina försök att i värme,
framställd på artificiel väg, finna en ersättning för ånga eller en
hjelpkraft till densamma, vände han sin uppmärksamhet
till problemet, att direkt använda den ofantliga dynamiska kraft, som är magasinerad i solstrålarna. Emellertid hvarken hoppas eller afser han att ersätta ångan inom hennes naturliga område, der den under stenkolsperioden samlade solkraften är tillgänglig för praktiska ändamål. Till följd af bristen på brännmaterial och vatten kan deremot ånga icke användas på en stor del af jordytan. Och just på detta område är solens strålvärme starkast och mest kontinuerlig. Men denna värme, som der hvarken alstrar eller underhåller lif, är ej blott till intet gagn, utan förvandlar tvärt om trakter, hvilka kunde vara de härligaste på jorden, till nakna ödemarker.
’Det finnes’, säger Ericsson, ’ett regnlöst område, som sträcker sig från Afrikas nordvestra kust till Mongoliet och som har en längd af 1,285 och en bredd af 142 svenska mil.
Utom Nord-Afrikas öknar, omfattar detta område Medelhafvets södra kust, öster om Gadisviken, Öfre Egypten, östra och en del af vestra kusten af Röda hafvet, en del af Syrien, östra delen af de områden, hvilka vattnas af Eufrat och Tigris, östra Arabien, större delen af Persien, yttersta vestern af Kina, Tibet och till sist Mongoliet. På vestra halfklotet äro nedre Kalifornien, Mexikos platå och Guatemala samt vestra kusten af Syd-Amerika, på en sträcka af öfver 285 svenska mil, utsatta för en ständig strålvärme.’
Att göra den oanvända, dynamiska kraften af denna strålvärme tillgänglig för menniskan, är det problem, åt hvilket Ericsson egnat åtskilliga års mödor. Det är med hugstora och ädla afsigter, han skridit till lösningen af denna stora uppgift. Redan innan han tog itu med densamma, beslöt han att använda de lagar, som skydda uppfinnarens rätt, endast för att tillförsäkra det allmänna, hvad han ämnar förära menniskoslägtet som en gåfva. Denna gåfva är afsedd för framtiden, ty, såsom vi redan hafva sagt, Ericsson föreställer sig icke, att hans uppfinning kan med fördel användas i täflan med maskiner, som drifvas med kol eller ved. Men hvarest eller när artificielt bränsle icke kan erhållas, skall hans solmaskin, så hoppas han, öppna nya utvägar för mensklighetens framåtskridande. Till en hvar, som vill erlägga det bestämda priset, är han redan nu färdig att leverera en solmaskin på hundra hästkrafter. Emellertid är den apparat, som erfordras för att uppsamla och koncentrera solens strålvärme, allt för kostsam att göra maskinen ekonomiskt vinstbringande.
Likväl är solmaskinen ett fullbordadt mekaniskt faktum, och dess uppfinnare har förklarat, att det endast erfordras en sådan kombination af trä och metall, som han skall uttänka, för att den åtminstone skall förvandla åtskilliga delar af jordens yta, hvilka nu äro öde, till fruktbara trakter.
Sträfvandet att förvandla naturens krafter till menniskans tjenare skall fortgå, tills solen, för hvilkens fruktade närvaro hon nu döljer sig, blifver en lydig slaf, som plöjer hennes fält och till en bördig trädgård förvandlar ’den slätt, som från sitt område fördrifver hvarje växt’. Solen skall åt henne sätta i gång ett maskineri, som skall införa en ny och sannolikt rikare civilisation, hvilken kommer att förena orientalens glödande fantasi med vesterländingens praktiska sans och begåfning.
Ericsson har gjort en beräkning öfver den mekaniska kraft, som kan erhållas genom användande af solvärmen på en sträcka af en miles bredd längs Amerikas regnfria vestra kust, södra kusten af Medelhafvet, Nilen, Tigris, Eufrat, Persiska viken och Röda hafvet – en sträcka af mer än 8,000 miles längd och öfverallt tillgänglig medelst vattenkommunikation. Denna sträcka af 8,000 miles längd och en miles bredd innehåller 223,000,000,000 qvadratfot. Enär det blifvit praktiskt ådagalagdt, att solens strålvärme på hundra qvadratfot kan frambringa en hästkraft, finna vi att öfver 22,000,000 solmaskiner,
Del af "Destroyer’s" maskineri.
"Destroyers" bog, med torpedoröret öppet till anfall.
"Destroyer".
Torpedoröret tillslutet.
Akterstäfven sedd från sidan, med propeller, roder och en hydraulisk styrcylinder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
