- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 18, årgång 1879 /
303

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Bergen. V. P. - Dåligt krut? Egerius - Små moralkakor. III. Vänskapen. B. F. O.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

303

varor till byteshandel med nordlandsfarareii), finnes
der några gamla jättelika pulpeter och ett skåp, som
innehåller en rad vinflaskor. Vid afslutningen af
hvarje köp tages der fram en flaska, som motsvarar
affärens vigt och betydelse, ty här finnes vin från
det högsta till det lägsta i skalan.

Alla dessa gårdar hafva sina namn och en hvar har
också flera ägare. Man har i senare tid väckt
förslag om att rifva

hela raden, för att uppb}7gga mera tidsenliga
lokaler. Men hos de många ägarna, bland hvilka
åtskilliga gamla alldeles grott fast här, möter
ett slikt nyhetsmaken starkt motstånd. Dock torde
en sådan, visserligen ur pittoresk ocli antiqvarisk
synpunkt aktningsvärd, pietet för det ålderdomliga
arfvet näppeligen i längden kunna motstå den nya
tidens, låt så vara, prosaiskt praktiska kraf.

V. P.

I>ålig-t

»verlden är ett stormigt haf" .’’Och "men’skan
farkost", vet inan af. Jag säger mer: att hon, för
sann, På köpet är en örlogsman, Som, stadd på kryss
från kust till kust, Kan vänta när som helst en dust
Och derför, med heder att slå sig ut, Har fått sig
i skrofvet en durk med krut.

Hur brukas detta myckna krut? -

Af en det öds i tom salut.

På döda hökar, godt och kort,

Det ock, som oftast, plottras bort.

Den skuta setts, som oförtänkt

Dess eget krut i luften sprängt;

Men mängden, i hela sitt långa lopp,

Var säkert ej ined - när det först fanns opp!

Jag minns, när sjelf jag nyss lagt ut, Hur bråd jag
var att vädra krut . . . Ocli mötte då en misstänkt
flagg, Då väcktes strax mitt sjömansagg.

Då flög min egen bums i topp:

A stad det bar i lustigt lopp,

Och lös gick attacken med paff! och puffl

Ej alltid just träffar - men alltid ruff!

Men nu -jag vet ej hur det är: -

Vid slik affär det mot mig bär.

Jag tar mig allra helst i akt,

På okändt segel göra jagt.

På lösa grunder, om och men,

Jag sluter: "visst är det god vän."

- Jag fruktar ibland för, att tidens fukt

Har fått med mitt krut för beständigt bugt.

Dock nej, jag vill ej dylikt tro! Det slumrar, det,
i säkert bo. Låt saken blott ej vara sjuk, Låt ovän
hissa högt sin duk: Då går jag an på gammalt vis,
Då spors det, hvem af oss blir pris! Då tror jag,
det krutet, till årens skam, Skall drifva sin kula
till målet fram!

Egeri/us.

in.

Vänskapen.

Vänskapen är en af de härligaste känslor här på
jorden. Man har bakdantat kärleken, ärelystnaden,
barmhertig-heten, ja, sjelfva oskulden; men aldrig
har någon vågat höja sin stämma mot vänskapen. Till
och med de, som minst känna dess behag och makt,
våga icke missfirma den. Det är i synnerhet under
ynglingaåren, som vänskapen gör sig gällande. Då
tänker, då andas vän med vän. Det sköna skulle icke
existera för ynglingen, om det icke uppstode genom
vänskapens medium. Kärleken och fåfängans intressen
hafva icke ännu lagt beslag på de ungas hjertan. Deras
ömsesidiga hängifvenhet har icke ännu blifvit satt
på prof, men de bedyra, att den är gränslös och helt
säkert är den så.

Men framtiden? Skall vänskapen sluta vid den ålder,
då ärelystnaden börjar? Frågan besvaras alltid
jakande. Vänskapen är en ungdomsillusion, som skall
försvinna likt alla andra. Säkert är, att Aristoteles’
definition: vänskapen är en själ i två kroppar, endast
äger giltighet under ungdomsåren. Sedan får vänskapen
en annan karaktär, en annan form. Uttrycken svälla
i omvändt förhållande till känslans intensitet. När
vännen, under inflytande af lifvets besvärligheter,
mindre än någonsin uppfyller de pligter, titeln
ålägger, heter det: "en verklig vän, en intim vän,
en uppriktig vän, en finkänslig vän, en af mina
bästa vänner". . Ynglingen sade helt enkelt "min
vän". Vännen är dock ännu alltid vän, om också i
förminskad skala.

Men det gifves menniskor, hos hvilka vänskapen,
då de materiella intressena och ärelystnaden vakna
till lif, plötsligen förvandlas till ett medel och
till en resurs. Naivt innystade i sin sjelf viska
uppehållelsedrift, skulle de icke längre anse sig vara
ordentliga karlar, om de öfverraskade sig med att göra

någon en tjenst. Ni har säkerligen hört talas om,
att man aldrig skall låna penningar åt en vän, om inan
icke vill utsätta sig för att förlora på en gång både
vän och penningar? I detta ämne finnas grundsatser,
som de kloka högt värdera och älska. För dem skulle
detta Voitures bref till en af hans vänner var.a en
galenskap: "Jag förlorade i går alla mina penningar
på spel och till på köpet två hundra pistoler,
som jag lofvat återbetala redan i dag. Om ni har
denna summa, så uraktlåt icke att skicka mig den;
om ni icke har den inne, så låna den. I hvilket fall
som helst måste ni skaffa mig densamma. Låt för all
del icke någon annan beröfva er detta tillfälle att
göra mig en tjenst-, af vänskap för er skulle jag
blifva ledsen deröfver. Jag känner er och vet, att
ni skulle blifva otröstlig, om det hände er. Ni bör
hellre sälja, hvad ni äger, än utsätta er för en sådan
olycka. Jag erfar ett visst nöje af att kunna behandla
er på detta sätt, men skulle känna, ett ännu större,
om ni gjorde på samma sätt emot mig; men ni är en feg
stackare, och bör jag icke derför riktigt försäkra
mig om er? Jag skall lemna en förbindelse till den,
som öfverbringar penningarna. Farväl!"

Vännen svarade: "Jag är mycket glad Öfver att kunna
göra er den lilla tjenst, som ni begär af mig. Jag
trodde aldrig, att man kunde bereda sig ett så stort
nöje med två hundra pistoler. Sedan jag nu erfarit
det, gifver jag mitt hedersord på, att jag alltid
skall hafva ett litet kapital i beredskap för de
tillfällen, då ni kan vara i behof deraf."

Huru ofta säga icke antipoderna till dessa båda
hängifna själar: man måste iakttaga försigtighet
mot sina vänner, man bör icke hysa allt för stort
förtroende till dem!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:32:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1879/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free