Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åkerbrukskolonien på Hall. A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£en tid ligger ej långt bakom oss, då samhällets hela
förhållande till brottslingen bestod endast i yttersta
stränghet. Lagen utsatte dödsstraff för tjogtal af
brott. Den hvimlade af dessa bud: "miste lifvet",
"miste högra hand och lif sitt", "varde halshuggen
och steglad", "varde hängd", "varde rådbråkad och
sedan lagd å stegel och hjul", "gifve lif för lif,
mannen skall steglas och qvinnan å båle brännas"
och så vidare. Den stadgade dödsstraff för trolldom,
som konung Gustaf III kallar "ett orimligt brott,
af papistiska inbillningar diktadt, uti alla upplysta
regeringar icke ens i lagstiftningen nämndt", hvilket
derför ej borde qvarstå i svenska lagen, emedan det
"vanhedrade nationen och dess lagstiftning". Man gick
så långt uti ifvern att genom blodsdommar, såsom man
Hall.
löst grymma. Först 1835 försvann rådbråkningsstraffet
ur lagen, först 1841 all skärpning af dödsstraffet,
först 1855 spöstraffet. Medan strafflagen hade en
sådan uppsyn, sågo ock fängelserna ut derefter. Det
fanns endast gemensamhets-fängelser, hvilka voro
lika många skolor för vexelundervisning i laster och
brott. Man tyckes hafva menat, att samhället uppfyllde
all rättfärdighet, när det med minsta möjliga kostnad
vaktade sina fångar och hindrade rymning. Föga
bekymrade man sig om att söka förbättra fångarnas
sinnelag eller bereda dem tillfälle att i fängelset
förvärfva en arbetsskicklighet, som kunde sätta den
frigifne i stånd att ärligt vinna sin utkomst. Första
steget till en förbättrad fångvård var införandet
af cellfängelsesystemet, hvartill 1840 års riksdag
började bevilja medel. Den
Hall
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
trodde, afskräcka från brott, att man föreskref
lotfkastning, när ej utrönas kunde, hvilken af
flera i ett dråp delaktiga egentligen var den dödes
baneman. Sådan var vår strafflag för blott ett hundra
år sedan. Då togs första steget till dess för-mildring
genom Gustaf III:s proposition till rikets ständer den
31 Oktober 1778 om inskränkning i dödsstraffets ymniga
användande. Den rönte icke ringa motstånd, särdeles
från presteståndet, som bland annat påstod, att
möjligheten af "trolldom" ej kan nekas, och som ville
sätta landsflykt i stället för dödsstraff för detta
brott. En del af de föreslagna ändringarna godkändes
emellertid och kungjordes genom fprordningen af 20
Januari 1779. Detta är ett hundraårsminne, hvilket
lika väl som månget annat kunde förtjena att firas.
Man behöfver för öfrigt ej gå så långt som hundra
år tillbaka, för att möta straffbestämmelser, hvilka
äro ändamåls-
af då varande kronprinsen Oscar nyss förut utgifna
skriften "Om straff och straffanstalter" hade utöfvat
en stark inflytelse på det allmänna tänkesättet.
Att både med hänsyn till strafflagstiftning
och fångvård, hos oss som i andra land, en ny tid
randats, det kan ej nekas. Framstegen sedan två till
tre årtionden äro stora, och om än mycket och svårt
arbete återstår, Jiar detta nu mera att påräkna
stödet af ett allmänt deltagande. Man förbereder
tillämpning af den så kallade progressiva fångvården;
den qvarlefva af det forna straffsystemet, som kallas
fängelse vid vatten och bröd, är dömd att försvinna så
snart utrymmet i fängelserna det tillåter-, det i 1864
års strafflag utsatta, ytterst stränga, ansvar för
iteration af stöld har blifvit nedsatt och så vidare.
I tvänne vigtiga hänseenden förete emellertid statens
åtgärder en brist, spm ej litet motverkar de påräknade
frukterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
