Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barometzen eller tatariska lammet - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXX. Jakob Serenius. A. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––-356
fot, men hafva långa, nakna skaft, innan de utbreda
sig. Tataren tar nu till bål ett passande stycke
af den krypande stammen, hvilket han afkläder dess
rötter, liksom också dess bladskaft, med undantag
af fyra, hvilka han ämnar till ben, två kortare till
öron och ett ännu mindre till svans, vänder stammen
sa upp och ned, putsar honom och - har frambragt
detta de äldre forskarnas underverk! Ormbunken (af
botanisterna känd under namnet Cibotium Sarometz) är
inhemsk i östra Asien. Öfverflyttad till våra drifhus,
trifves han väl och gifver efter
TiCtt
något års förkofran vackra exemplar af »lammet». -
Nämnda ormbunkes silkeslena hår utgöra ett hos
kineserna omtyckt och vanligt medel mot blodflöde. Det
lägges på det sårade stället, alldeles som allmogen
i vårt land begagnar stoppfjuri eller spindelväf. -
Från andra arter inom samma slägte, inhemska
på Sandwichsöarria, får man ett vida segare och
spänstigare hår, hvilket i massor utskeppas från
nyssnämnda öar till Californien och Australien, för
att användas till stoppning i dynor och mera dylikt.
Bildergalleri.
LXXX. Jalcolb Serenins.
namnkunnige riksdagsmannen och biskopen Jakob Serenius
föddes den 25 Juli 1700 i Färentuna församling i
Upland, der fadern var kyrkoherde. Student 1714,
blef han 1722 magister och samma år vice pastor
i Färentuna efter faderns frånfälle. Följande år
blef han pastor vid svenska församlingen i London
och verkade elfva år i denna befattning. Honom hade
denna församling att tacka, bland annat, för en egen
kyrka. Intill 1710 hade den svenska och den danska
församlingen haft gemensam kyrka, men för det då
utbrytande svensk-danska kriget ansågo de sig ej
längre kunna begagna samma lokal för sin gudstjenst,
och svenskarna hade måst hyra sig ett kapell. För
att skaffa penningar till kyrkobyggnad reste Serenius
1727 hem till Sverge, der han, för att göra sig känd,
utgaf en skrift, kallad »Den engelske åkermannen och
fåraherden», handlande om ämnen, hvilka nu i fredens
lugn började sysselsätta sinnena. Penningar fick
han ock dels här, dels på återvägen i Tyskland och
Holland, så att 1728 den under hans personliga ledning
uppförda kyrkan blef färdig. Ar 1735 blef Serenius
kyrkoherde i Nyköping, der han kraftigt verkade för
fattigvårdens förbättring och, i både inre och yttre
mening, upp-hjelpte den förfallna trivialskolan. Han
började först, enligt engelskt föredömme, införa
högtidliga förhör med nattvards-uDgdommen, hvilken sed
andra prester derefter antogo, hvarpå konfirmationen
blef lag-ligen påbjuden.
Redan 1738-39 beträdde Serenius riksdagsbanan,
slutande sig till möss- och fredspartiet. Här
fick han ofördröjligen tillfälle att röja sitt
orädda väsende och att ådraga sig hattpartiets
förbittring. Registratorn i Kanslikollegium, Johan
Ar-chenholtz, hade, återkommen från en utländsk resa,
nedskrifvit sina rese-iakttagelser. Ett par hans
kamrater, som fått låna handskriften, hvilken innehöll
hvassa omdömmen om Frankrikes dåvarande förste
minister, kardinal Fleury, hade olofvandes tagit
afskrifter, hvilka kommo till åtskilliga hattchefers
och äfven befordrades i öfversättning till Fleurys
kännedom. Fleury blef vred och fordrade upprättelse.
Denna
sak kunde nu hattpartiet som
och skulle anfallsvapen
Tatariska lammet (se texten å föreg. sida).
begagnas af det franska eller mot den af Arvid
Bernhard Horn ledda mössregeringen. I riksdagens
hemliga utskott, der frågan om Archenholtz handlades,
sökte Serenius med mycken kraft skydda Archenholtz
mot olaglig behandling. A. dömdes likväl att göra
kardinalen afbön, förlorade sin befattning och
förklarades ej vidare skola i rikets tjenst nyttjas.
Från denna stund, då Serenius endast hade yrkat
iakttagande af lagliga former, var han ständigt
föremål för hattarnas hat. Han försvarade Horn
mot deras angrepp, och ännu sedan de om sider
segrat och Horn den 18 December 1738 tagit
afsked från kanslipresi-dentsembetet, som han i
tjugoåtta år förvaltat, försökte han att stäfja
deras egenmäktighet; han motsatte sig sålunda de
utgifter af statsmedel, som hemliga utskottet på
egen hand, i strid med sin instruktion, tillät
sig att göra. Derigenom blef han det herrskande
partiet så förhatlig, att han rent af drefs ut
ur utskottet. Nästa riksdag, 1740-1741, insatte
presteståndet honom åter i hemliga utskottet, men han
möttes der af sådan ovilja, att han måste draga sig
tillbaka; han drefs sedan äfven ur ett annat utskott,
kalladt handels- och manufakturdeputationen, och hans
eget stånd rådde honom att resa hem.
Derpå följande riksdag 1742-1743 .hade hattarna
att svara för det olyckliga och nesliga kriget mot
Ryssland. Då hemliga utskottet skulle till stånden
afgifva en berättelse om hattarnas äfventyrliga och
misslyckade politik, uppsatte Serenius, som å nyo
blifvit medlem af utskottet, ett förslag, som alldeles
skonslöst bröt stafven öfver regeringen. Lyckligtvis
för henne, ville en del mössor åstadkomma försoning;
de kunde derför ej vara med om så allvarsamma
åtgärder, och det hotande ovädret gick öfver. Men i
den hemliga handels- och manufakturdeputationen höll
Serenius allvarsamt efter hattregeringen; det blef
ådagalagdt, att manufakturkontoret hushållade på ett
mycket betänkligt sätt och att politiska partisyften
bestämde använd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
