Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscarshamn. Oscar von Knorring - Ett litet strå. Erik E-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
med undantag af tre ångare och fyra segelfartyg,
trafikera utrikes orter. Staden har sedan 1863 en
skeppsdocka med två bäddar, hvilken är den största
och rymligaste af alla, enskilda personer eller bolag
tillhöriga, skeppsdockor i Sverge och tillräckligt
stor, för att inrymma äfven de största ångfartyg,
som trafikera Östersjön.
Samtidigt med skeppsdockan och invid densamma byggdes
jämnväl åren 1862 och 1863 en ganska betydlig mekanisk
vakstad, hvilken, i synnerhet under de sist förflutna
tio åren, ^jort sig känd för en mängd nybyggda, vackra
och ändamålsenliga, såväl passagerare-, som last-
och bogseringsångfartyg, och vid hvilken verkstad,
i förening med skeppsdockan och skepps-varfvet,
allmänneligen sysselsättas omkring tre hundra
arbetare.
Oscarshamns läge är, i synnerhet från sjösidan
sedt, ganska vackert på en upphöjd, terrassformig
plats. Också är staden hufvudsakligen byggd på
granitberg. Byggnaderna äro mycket olika i så
måtto, att delvis förekomma nya, ståtliga hus vid
sidan af helt anspråkslösa, gamla sådana, hvilka
häntyda på en förfluten tid. En liten å eller ström
slingrar sig genom norra stadsdelen och utfaller
i hamnen, der hafsvattnet sålunda uppblandas med
sött vatten. Stadens hamn, med obestridda fördelar i
afseende på djup och läge, är derjämte ganska vacker,
med de omgifvande, pittoreskt belägna byggnaderna och
dess skeppsbro, hvars prydlighet ännu mera kommer
att ökas, då kajerna hinna blifva fullbordade och
järnvägsspåret deröfver blir draget till stadens
upplagsplatser. Denna skeppsbro utmärker sig ock för
en till ångbåtsresåndes och promenerandes beqvämlighet
derstädes befintlig soffa, som på spe kallas »den
längsta soffa i verlden».
Stadens vapen utgöres af ett skepp för fulla segel i
soluppgång och deröfver en vapensköld med ett krönt O.
Men jag återkommer till Oscarshamns byggnader. Perlan
bland dessa är onekligen stadens kyrka - ett i
götisk stil, åren 1875-1876, uppfördt, härligt
tempel, lika utmärkt såsom ett värdigt monument,
som för dess dominerande, vackra läge. Förut fanns
endast den, en fjerdedels mil från staden belägna,
Döderhults sockenkyrka; men, sedan den första söndagen
i ad ventet år 1877, då det nya kyrkoårets inträde
firades med den nybyggda helgedpmmens invigning,
har Oscarshamn, som sagdt är, sin egen kyrka,
öfver hvilken samhället i sanning kan vara stolt,
liksom öfver detta tempels storartade orgel, som för
närvarande med sina många och goda resurser trakteras
af en bland Sverges mest framstående orgelspelare.
Vid kyrkans anläggning och valet af plats för
densamma har den goda samhällsandan burit, både
förundrans- och beundrans-värclr, rika frukter,
icke minst då man ser huru kyrkans alla omgifningar,
med planeringar, planteringar, byggnader och allt, på
jämnförelsevis kort tid förvandlat en förut i ödesmål
befintlig, naken plats till en . af de vackraste
punkter i landet. Midt framför kyrkan ligger nu
en kyrkogård, som kort före kyrkans invigning blef
invigd till begrafningsplats, och på öfriga tre sidor
omgifves kyrkan af en väl anlagd och väl underhållen,
vidsträckt park, med mångahanda planteringar, bersåer
och labyrintiska irrgångar. Och, såsom en förmedling
mellan odödlighetstankarna och lefnadslustan, har i
den aflägsnaste delen af denna park blifvit uppförd en
prydlig villa, med värdshus och schweizeri, ett lilla
"Hasselbacken» i smak och komfort.
Om vi begifva oss åt ett annat L å 11 af parken,
står denna i omedelbar förening med en skuggrik
lekplats för lärjungarna i den der invid belägna,
prydliga och rymliga elementarläroverk sbj^ggn aden.
Med ett ord, ingenting har sparats för att göra
Oscarshamns kyrka och dess omgifningar till en i
alla afseenden inbjudande uppehållsort, så l mulna
som ljusa dagar, så i sorg som glädje.
Om den kringliggande trakten och dess många vackra och
natursköna egendommar och andra märkliga ställen,
skulle kunna ordas ganska mycket, äfvensom om
befolkningens, så i som utom staden, förkofran
och framåtskridande, icke minst i moraliskt och
sedligt hänseende. Jämnväl skulle kunna med skäl
påpekas den gammalnordiska gästfrihet, som i rikt
mått och på ett synnerligen förekommande sätt
utöfvas, både i familjernas egna hem i staden och
vid »lilla Hasselbacken» samt på kringliggande
herregårdar. Skildringen af denna Oscars-hamns
älskvärda sida måste dock här uteslutas och jag
inskränka mig till att blott anföra följande rörande
Oscarshamns-trakten.
I och omkring skärgården förekomma forntids märken,
gamla förskansningar och, bland andra, höga stenkummel
eller så kallade vårdkasar. Af flera anledningar,
såsom af bergens form och ofta intill spetsarna
glatta yta, torde man kunna antaga, att större delen
af denna trakt en gång i forntiden legat under vatten
och utgjort hafsbotten, hvilket ock bekräftas deraf,
att man vid sjöar och mossar inne i landet funnit
lemningar af större farkoster med ovanlig form,
som icke synes hafva varit afsedd för de nuvarande
insjöarna. På ön Björnö i skärgården, omkring tre
mil från Oscarshamn, finnas ock lemningar efter ett,
såsom det uppgifves, nunnekloster, och på fastlandet,
vid Kronoläck, helt nära köpingen Mönsterås, äro
ruiner likaledes efter ett nunnekloster.
På tre åttondedels mils afs.tånd från staden, å
stomhem-manet Klämnas ägor, ligger ett högt berg,
Kampasberget, om hvilket den sägen går, att två
bröder, söner till då varande ägaren af Sollerga,
nu Fredriksberg, samtidigt förälskat sig i en vacker
skärgårdsflicka, som uti sitt val dem emellan var
obeslutsam. För att låta ödet afgöra mellan de båda
förälskade bröderna, ställde sig den fagra tärnan
på spetsen af Kampasberget och inbjöd de om hennes
kärlek täflande, vid bergets fot stående, bröderna
att komma upp till sig, med löfte att lyckliggöra den
af dem, som först räckte henne handen. En af bröderna
valde att springa rundt omkring berget till en mera
tillgänglig sida deraf, hvaremot den andre genast
började att klättra ginaste vägen uppför den nära nog
lodräta klippan. I samma ögonblick, som den klättrande
brodern med hufvudet nådde öfver bergspetsen, såg
han den andra, springande på bergets ändra sida,
närma sig det älskade föremålet. Han gjorde då en
förtviflad ansträngning att först nå hennes hand,
men störtade dervid tillbaka ned i afgrunden, under
det att den andre brodern, helt nära intill flickans
fötter, föll4 under blodstörtning till marken och på
detta sätt, äfven han, ändade sitt lif. Om flickan,
som derefter kastade sig utför »ättestupan», säges,
att hennes vålnad understundom, och det än i dag,
visar sig på bergets spets.
Oscar von Knorririg.
Ett litet
in väg är lång och hinder stänga den Och det blir
qväll, förr’n jag når hem igen, Och hur jag sträfvar,
för jag ej ändå Till hemmet mer än blott mitt lilla
strå.»
Så liten myra, när på upptäcksfärd Hon styrde kosan
ut i villsam verld-, Men millioner likar, lika små,
De gingo ut, som hon, att söka strå.
Och vandringen, den blef så lång, så lång, Och börda
togs och släpptes gång på gång
Och föda tröt och starkt låg solen på, Dock - hvar
och en drog hemåt med sitt strå.
Och millioner strån tillsammans, ack, Utgjorde nu på
kullen grön - en stack! När millioner draga hvar sitt
strå, Blir det till slut ett jätteverk ändå.
Så tröttna icke på din arbetsstig! Se, menskligheten
sträfvar jämte dig; Du pligtig är, förr’n qvällen
faller på, Att vara framme med - ditt lilla strå.
Erik E-i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
