Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familjklenod. L. - Skuggan. Manfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blåa sköldar i hvitt fält, och grefliga ätten af
Toulouse, med korset i gult fält m. fl.
Bas-relieferna sakna kanske den renhet i smak,
som är utmärkande för Benvenuto Cellinis skola,
men de mytologiska grupperna äro på en gång sinnrika
och smakfulla: Venus på cri vagn, dragen af svanor
med böljande halsar-, Pandora, räckande Epimetheus
i form af en pokal den ödesdigra ask, ur hvilken
så många olyckor skulle komma öfver menniskorna-,
Merkurius (handelns gud, gudarnas budbärare),
svängande sin häroldsstaf, och Juno (äktenskapets
gudinna), dragen af tvänne ståtliga hjortar och lätt
igenkänd på den symboliska svanen. Alla dessa charer
(vagnar), som dragas af olika spann, framträda med
antikt konstnärliga anspråk-, men så utsökt arbetade
och stundom originella de än äro, röja de dock en
modern smak-
riktning. Djuren äro beundransvärdt rörliga och
lefvande och, öfver hufvud taget, visar detta arbete,
att det italienska guldsmedsyrket, oaktadt alla
förvillelser, aldrig förlorade ur sigte den sanna
konstens lagar, hvarför ock dess idkare intagit en
af-undsvärd och ärofull plats i konsthistorien.
De ryktbaraste mästare i målare- och bildhuggarekonst
aktade ej under sin värdighet att upptaga guldsmeder
i sin krets-, mästare sådana som Benvenuto
Cellini och Brunelleschi började sin bana som
guldsmedsarbetare. Att börja som guldsmed, öfvergå
till bildhuggarekonsten och så blifva målare och
någon gång derjämte byggmästare, var, som man vet,
icke så ovanligt under konstnyfödelsens dagar: då,
liksom under Hellas’ blomstringstid, rekryterades
konstnärernas led ofta ur handt-verkarnas.
L.
i ilande fart öfver
läpp lös din fantasis tyglar, min läsare! Först taga
vi ett språng tillbaka - två tusen år och mera dertill
- och nu land och sjö, öfver berg och
bär det slätter.
"Men hvad är meningen? Hvad skola vi här, midt i den
brännande ödemarken ?»
^Tålamod bara! Se hit!"
"Huru underbart! Hvad är väl detta? Ett paradis midt
i öknen?"
Detta är oasen Amun, tillhörig verldens äldsta
kulturland, Egypten, det urgamla Kemi. Här vilja
vi hvila i dadelpalmernas skugga, förfriska oss med
en af dessa väldiga drufklasar, med beundran blicka
på detta gräs, som räcker högt öfver våra hufvuden,
njuta af doften från rosenfälten, hvilkas buskar äro
manshöga och öfversållade af blommor så stora som
handen. Midt bland denna färgprakt, denna växtlighet,
framqvälla talrika, glittrande springkällor. Der
borta mellan den saftiga grönskan framskymta de gula
sandstensklipporna med sina inristningar och hvalf,
bildande hemlighetsfulla ingångar. Hvart leda då
dessa? Jo, ända till ett par hundra fots djup finnes
en mångfald salar, gångar och schakt, sprängda i
bergens inre, der mumierna, de aflidnas balsamerade
kroppar, hafva sin plats. Denna de dödas väldiga stad
invid det yppiga, brokiga, njutningsrika lifvet synes
i sitt tysta majestät uttala ett varnande: TmJc på!»
Men låtom oss nu åter vända blicken till de lefvandes
stad! Främst af allt ådrager sig Amunstemplet
uppmärksamheten, der det framträder i öfverväldigande
storhet och prakt. Det är i denna stund rikt smyckadt
för en stor högtidlighet.
Länge hade det stolta egyptiska folket suckat under
de råa persernas förhatliga ok. De hade sett sina
heliga tempel och grafvar plundras och sina söner
och döttrar bortföras i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
