Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kandia - No. 1. Edv. Forssberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedermera staden Kandia. Ön blef nu ett tvisteämne mellan
araber, greker och venetianare. Under dessa hvarandra
följande herrskare tillväxte staden dock hastigt
i storlek.
Eedan 1645 hotade turkarna honom och 1667 kommo de
på allvar såsom belägrare. Venedig räknade i sina
led bjelptrupper från påfven, Frankrikes förnämsta
ädlingar, grefve Waldeck från Tyskland och ingeniörer,
sådana som Vauban. Turkarna fingo oupphörligt
förstärkningar: det var ett verkligt
korståg. Staden måste gifva sig 1669. Gång
efter annan hade han anfallits under 25 års tid;
man räknade 58 anfall, 96 utfall, 1,645 minor; staden
hade lossat omkring 510,000 kanonskott; 118,754 män
å turkarnas och 30,985 å venetianarnas sida hade
under belägringen fallit, oberäknadt dem, som stupat
i öppen strid. Ännu i våra dagar hafva kandioterna
upprepade gånger sökt hafva turkarnas maktställning
på den sköna ön.
-
No 1
AIdrig nån’sin kan du ana,
Hvad du är för stor magnat,
Der i rännsten’ du slår kana,
Lilla, frodiga krabat!
Väldet ditt är bland de största;
Hvad du önskar, sker så lätt –
Ja, bland alla verldens första
Är du ändå numro ett!
Höghvälfd är ju barnets himmel,
Aldrig den förmörkar sig;
Hoppet uti brokigt hvimmel
Bygger sagoslott åt dig.
Ingen näns ditt hjerta sarga,
Dessa ord i minnet stå:
»Ve åt den, som vill förarga
En af dessa mina små!»
Om din tanke ej är mogen,
Är den likväl ljus och klar,
Viljan städse redobogen
Till att gifva tanken svar.
Hjertats guld du aldrig väger,
Känslan frisk som vårens flägt –
Ack, din barnaande äger
Ofvan skyn en talrik slägt!
Hör det skratt, som exeqveras,
Klingande af ren metall,
När en rofva nu planteras
Uti drifvan, mjuk och kall!
Jordens skalder blefvo matta
Emot mig i sund komik: –
Kunde liksom du jag skratta,
Draga med mig en publik!
Perlor klara, perlor våta –
Rofvan blef för svår till sist! –
Liksom englar pläga gråta
Öfver svek och menskolist.
Moln, som på din himmel börja,
De försvinna i ett nu –
Kunde liksom du jag sörja,
Glömma sorgen liksom du!
Frisk som vårens blomma står du
I en hittills bortglömd lund;
Konstlad njutning ej förstår du –
Kropp som ande lika sund!
Bland de vaknande idéer
Rymmes ej, du lilla narr,
Den om lysande supéer
Och om kronisk magkatarr!
Träget må du slå din kana
Lilla, frodiga krabat:
Aldrig nån’sin må du ana,
Att du är en stor magnat.
När en gång du börjar törsta
Efter konstlad fröjd och vett,
Ack, då blir bland verldens första
Aldrig mer du numro ett!
Edv. Forssberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
